• Bestämde mig för att det verkade enklast att springa hem från jobbet igår. Var dock helt osugen på trappor och backar så jag bestämde mig för att springa ner mot stan och köra asfalt hem. Något oväntat beslut som skulle visa sig vara strålande. Rullade iväg. Hann tänka att gårdagens långpass och sjukdomen nog skulle ge ett slitpass. Eller? Vad var det för konstig känsla i benen? Rullar av sig själv. Och lätt känns det. Första km på 5:10. Vad hände nu? Kanske lite väl optimistiskt med tanke på intervallerna imorgon och att det var tänkt att vara ett ganska lätt pass. Saktade ner lite och fortsatte rulla på. Både kilometer 2 och 3 rullade på i 5:25 tempo. Utan ansträngning. Märkligt. Kilometer 4 uppför. Hela tiden. Nu måste väl något hända? Fortsatt pigga ben och 5:45. Frågetecken??Här börjar GPS:en strula men kroppen fortsätter samarbeta hela vägen hem och för att inte förlora känslan och för att spara kroppen till tisdagens intervaller vänder jag hem. 38 minuter ren glädje. 
• Oväntat men väldigt välkommet.