Sofia Lundberg, GMOK

Det här med dagis är sådär. Mycket småsjuk sista tiden och känner mig faktiskt frisk idag frånsett en hemsk hosta. Men- minst 2 dagars vila till får det bli. Dels för att jag skall resa med jobbet och dels för att det har känts så dåligt sista tiden med många små avbrott i träningen. Nu får jag se till att bli frisk och utvilad innan jag kör på igen.

Det här går åt ett helt annat håll än vart jag tänkte styra. Inte ok kroppen, hör du det. VÄND.

Jag känner mig frisk men väldigt stel och seg i kroppen. Idag sprang jag hem från jobbet med klister under sulorna.

Imorgon ska jag chocka kroppen med intervaller. Hoppas det funkar.

Inledde träningen med dubbla pass idag. Efter 3 hängigdagar verkar kroppen vara nöjd och hängde med på 30 min löpning och efterföljande core. Tack för det! Återstår att invänta morgondagens reaktion.

Men sant. Upprepade nätter utan ordentlig sömn och torkande av snor ledde till sist till en förkylning. Vaknade med halsont i söndags och även om det inte direkt blir sämre blir jag inte friskare heller. Behöver nog få sova en hel natt för att vända det här. Nåja. Några vilodagar gör gott för inspirationen!

Äsch.
Jag längtar barmark, pigga ben och shorts.
Jag längtar formtopp, sommarbris i håret och värme.
Jag vill lägga mörker, kyla och vinterträning i ide.
Jag vill glömma sista tidens tunga pass.

Idag landade tusingarna drygt 10 sekunder långsammare än i slutet av december. Låg runt 4:35-4:38. Vet inte vad jag skall tycka men det var väl ok med tung känsla och vinterväder. Eller?

Det har varit träning i motvind ett tag och idag slog det mig att det var precis så här det började för 3 år sen när jag hade järnbrist. Idag började jag fylla förrådet och kanske hjälper det, eller så är jag bara trött.

Idag provsprang jag hem från nya jobbet. En sväng via guldheden och Safjället. En ok tur. Imorgon tusingar.

Idag väntade backe med klubben, min träning. Såg fram mot det under dagen men kände mig trött och lite stum. En känsla som tyvärr besannades och första intervallen var allt annat än rolig. Hamnade själv (och sist) direkt och fastnade i negativa tankebanor igen och kände mig värdelös. Det gick så sakta. Ville bara sjunka genom jorden och lyckades inte alla fånga in klubbkamraternas pepp utan ville mer gömma mig och min löpning. Kämpade mig igenom nr 2 och 3 med tungt sinne. Sen lyckades jag på något sätt vända tanken och känslan i kroppen. Jag tog in glada tillrop som de positiva tillrop de var och började hitta lite flyt i löpningen. Peppade mig själv med hur bra jag är som springer med världsstjärnorna. (Eller ja en bit efter men ja ni fattar)

Det blev inte på något sätt ett av mina bättre pass men jag lyckades vända en väldigt dålig inledning till ett ok pass. Och, jag genomförde 7 intervaller och stämplade ut från passet med de sista. Hela vägen! Kämpa!

De flesta coreappar är ganska värdelösa men det finns två jag gillar (hittills). Nu pratar vi gratisappar. Kan absolut tänka mig betala en slant om jag tror den är bra.

Nike training innehåller massa program men jag har bara testat core. Bra tuffa övningar med vikter.

Absolute Abs har bra övningar som slumpas ihop till ett pass. Man får dock träna även på vilan annars vilar man halva passet. Vissa övningar kan man köra så man behöver vilan. Anpassning helt enkelt.

Tycker båda har lite fokus på rygg och balans så det borde man komplettera med.

Har någon förslag på appar jag borde testa?

Kom på att jag inte kommenterat vaden något mer. Jag vet inte vad som egentligen hände men med tanke på förloppet som innebar att jag inte kunde gå ordentligt på 2-3 dagar, vilket gällde båda vaderna men vänster var värre. Sen kom stelhet och en skum känsla i vaden som inte kändes bra när jag sprang men som faktiskt blev bättre av löpningen.

Efter lite funderande tror jag att jag fick kramp, rejäl kramp i vaden. Som satt i ett tag. Spelar egentligen inte så stor roll med tanke på att vaden känns bra nu men jag bör ändå reflektera över vad som hände under det där maxpasset. Får vara lite försiktig med den typen av pass men det blir fler för jag tror verkligen att de är utvecklande.

Tro det eller ej men jag har faktisk inte sprungit så många långpass sista tiden. Långpassens drottning har haft annat i tankarna men idag blev det att mosa 108 minuter i snön. Ett försök till orientering gav egentligen bara kalla fötter och händer. Och mest promenad i knähög snö.

Kroppen fortsätter att vägra samarbeta, lite less är jag men kan samtidigt utse mig själv till världsmästare i kategorin:

Värdens sämsta löpare i förhållande till träningsinsats.

Men det är kanske inte det sämsta?

Förr i tiden sammanfattade jag varje träningspass i kalendern med en positiv sammanfattning. Idag hade jag haft grymt svårt att göra det när ord som seg, otränad, misslyckad, tjock, patetisk och katastrof är känslan när jag tänker på passet. Tröskel 15-10-5 min blev just ingen succé.

Ibland känns träningen skit. Typ en gång i månaden. Hoppas på ljusning.

Tisdag kväll: 30 min jogg. Vadjävlen bråkar. Huvudet dunkar.
Onsdag morgon: 40 min zickzack genom stan och närmsta kullarna.
Ons em:72 min röda spåret. Vaden känns men gör inget ont. Tuffar på lite fortare i ökenlandskap och backar.
Tors morgon: 40 min upp på bergskammen och hem.
Tors fm: core 25 min
Tors em: 10 st 3-minutare på blå spåret. Känns inte så illa men sand och backar suger ur musten ur mig.
Fre morgon. 32 min gula spåret och ett havsbad.
Fre fm: 45 min löpskolning och 6 400-ingar. Vaden kännas av så hoppar över 2 sista.
Lör morgon och A vaknar inte klockan fem utan 7:15 och då han där hemma hyrt racer hinner jag inte morgonjogga.
Lör fm core 20 min på uteplatsen. Somnar direkt på mage efter sista ryggövningen
Lör kväll. Löptävling 5 km 25 min. Uppför och asfalt. Orkar inte. Han där hemma utklassar mig. Trots 3 h på racer.
Sön morgon. 35 min gula spåret.
Sön em 90 min t.or till fyren i orkan. Värsta passet på länge men fin fyr!
Mån fm. 40 min på gröna spåret och lite vilse.
Mån em. 50 min Tappert försök till 4 tusingar i storm. Genomför. Trött.
Tis morgon 28 min omotiverad löpning.

Vad gör ni på semestern?