Om man ser i ett långt perspektiv har jag absolut motivationen att träna och bli bättre än någonsin. Om man ser det korta perspektivet vill jag sitta hemma, dega och äta snickers. Det är inte roligt att träna när kroppen är så tung och otränad. Igår tillbringade jag halva passet med att dra upp mina numera för små tights. Den andra halvan tillbringade jag med att dra ner tröjan som envisades med att korva upp sig över bullmagen.

Jag vet att det är normalt och jag vet att det kan ta tid.(Och med min typ av kroppssammansättning lär jag få kämpa för att få tillbaka god form.) Men suck- är de något jag saknar när de gäller träning är det just tålamod. Men, men jag kämpar på och drömmer om att kroppen skall börja rätta sig till.