Det var han där hemma som fick mig att gå igång. Jag har hittat en utmaning under hösten.

Han där hemma vill springa Blodslitet och jag var inte på något sätt grinig utan tänkte att vara kärlekssupporter på en regnig, geggig äng i oktober kan väl inte vara så illa. Men han där hemma känner mig allt för väl och nämde i förbigående att det fanns en damer öppen klass på 6 km. (Som visade sig vara 6,6 vid efterforskning). En ultralångbana i höst? För det är vad det blir. Minst 90 minuter skulle jag tro. Men visst låter det kul?

Och som jag sa till han där hemma. Jag får nog ta med en smörgås. För orken brukar ta slut efter 45-60 minuter. Då brukar jag blir riktigt sliten, hungrig och gnällig. Det ser jag fram mot! Så- om inget oförutsett händer kommer jag att dominera på Blodslitet.

Veckan har ur träningssynpunkt varit riktigt bra. I måndags körde jag racer i finfint soligt höstväder. I tisdags blev det tjeckiska intervaller och igår körde jag igenom nya spinningpasset med han där hemma som deltagare. Lite core blev dte också. Ikväll teknikträning. Ni ser- än lever liket.

Höstens spinningpass kan bli riktigt bra. Måste bara fila lite på detaljerna men det kändes bra igår. På måndag smäller det. Välkommen dit.