Jag joggade iväg. Nervös. Kände efter. Lyssnade. Benen knorrade, på ett bekant sätt. De knorrade över träning. De bråkade lite efter 2 dagars belastning men de svarade, hyfsat. Sprang iväg grusåttan baklänges, upp för backen i solsken. Undrade hur länge det skulle hålla. Efter 12 minuter och 2 km stannade jag. För att stretcha. 

Och det kändes helt OK. Långt ifrån pigg kropp och toppform men att springa 2 km uppvärmning  på 12 minuter känns som en seger. Firade med löpskolning. Ovant, men oj vad skönt att trycka på med rappa rörelser. Kunde inte låta bli sen utan rev av 10 ruscher på mellan 10-30 sekunder med väl tilltagen vila. Kantigt. Ja! Men grymt skönt med 45 minuters löpning.

Det här var en seger. Järnet och jag är på väg att vinna. Och det aldra bästa är att det känns bra idag. Lite sliten så det blir vilodag idag men som det känns nu kommer jag att ge mig av på ett lugnt pass med kartan på lördag och krossa på söndagen. Och kanske kan det bli en riktig träningsplanering nästa vecka. Och jag skall använda all min list och övertalningsförmåga för att få till ett banlöpningspass nästa vecka. Jag längtar efter 400-ingar och 200-ingar. Och till och med testloppet. Får väl lova att inte ta i för mycket. Det är jag ju bra på.