Det kändes inte så bra. Jag har träningsvärk i låren (lite oklart varifrån? skidorienteringen?) och såklart snöade det lite. Han där hemma hade snott den bra löpryggsäcken så jag fick springa hem med min gamla trotjänare. Det tog cirka 20 minuter närmsta vägen hem och under den tiden rev jag även av 10 st rusher och de kändes vassa och rappa. Det kändes att det var väldigt länge sen jag sprang riktigt fort.

Lämnade av den nästan tomma säcken hemma och tittade in i värmen och såg soffan och filten.....Stängde dörren och begav mig till tunneln och lite löpskolning. Hade dock bestämt mig för att köra benstyrkeövningarna EFTER testloppet den här gången.

För första gången i mitt liv hade jag bestämt mig för att prova springa till musik. I skogen skulle jag aldrig ha med mig musik men hem från jobbet på trafikerade vägar var det ganska skönt att stänga ute bruset och under vägen hem växte beslutet fram att prova att springa max med musik. Det skall ju vara bra? Och jag tänkte att det kanske var vad som behövdes. Laddade fram Marit Bergmans bästa låtar och drev iväg. Det kändes ju bra! Och det var hyfsat underlag. Sladdade lite längst upp i backen och på bakgatan. Och var kanske lite försiktig i neförsbacken men jag drev bra. Kollade klockan vid varvning och började räkna i huvudet. Håller jag farten blir det rekord. Kände mig stark på andra varvet och var rätt säker på rekord. Tapppade ändå 2 sekunder på andra varvet men det räckte till rekord. I snön. Grymt. Kanske var det Marit?

Inpirerad av rekordet blev det lite mer bestyrka/löpskolning än planerat vilket jag antar att jag får betala för under mina två vilodagar. Men nu känns det bra. Jag börjar känna mig stark och efter 2 dagars vila till kommer jag känna mig helt återhämtad. Nu börjar jag längta till tuff träning igen. Bring it on.

Och jag vet vad som väntar. Jag har hört talas om det skall bli flera varv på testbanan framöver men att jag skulle slå rekordet innan vi ökade. Kanske borde jag ha sprungit 3 sekunder långsammare för att slippa ett tredje varv??