Sammanfattning av året som gått
Kategori: Träning
Säsongen är över. Utvecklingen har varit enorm. Framförallt psykologisk. Jag känner mig som en löpare och jag springer som en löpare. Min inställnig till min egen kapacitet har förändras! Numera anser jag mig själv vara en ganska god löpare. Året har dock varit lite upp och ner mentalt.
Under vintern var det enbart glädje och förväntan. Utvecklingen kom fort och resultaten förbättrades i princip varje gång jag äntrade löparbanan. Självförtroendet var på topp och hellweek var de veckor jag längtade efter. Det var en enorm tillfredställelse att träna. Det var sällan jag inte såg fram mot ett pass.
Efter Vasaloppet började höften bråka och det blev någon vecka utan träning och jag gjorde tävlingspremiär utan vanlig löpträning. Resultaten blev sådär och samtidigt fick jag problem med luftrören (som vanligt). Resultaten på löparbanan var plötsligt flera sekunder sämre och nu plockades mina dåliga egenskaper fram. Jag tryckte ner mig själv och kom fram till att jag inte kan.
Löparen Sofia försvann och jag hittade inte riktigt tillbaka till henne förrän fram mot Jukola. Då kändes allt bara bra igen och jag gick på semester full av träningsglädje. Gjorde ett finfint lopp på Gotland. Sen åkte jag på influensan och låg däckad i två veckor. Sommaren var förstörd rent träningsmässigt och jag var otroligt besviken. Sommaren räddades av ett fantastiskt bra träningsläger i Sälen sista veckan när jag tränade otroligt mycket och smart. Jag orienterade även metodiskt och harmoniskt. Följde sedan upp med bra träning på hemmaplan i ytterligare 2 veckor innan jag åkte på en ny kortare förkyling och misssade sista SM-lägret. Efter den omgången kändes kroppen seg och otränad. DM-helgerna skulle var genrep inför SM och bjöd på både toppar och dalar. Lång- och Medel gick bra orienteringsmässigt och jag fick lite självförtroende. Så kom stafetten och jag ville för mycket. Jag ville bevisa för mig själv och alla andra att jag var bättre än någonsin.
Veckan fram till SM var sedan en mental kamp. Roligt att springa SM eller panik över att prestera? Det blev panik och platt fall och en ny vecka med funderingar på varför jag gör det här. Och det var många tankar som for genom huvudet innan starten på Lång-Sm. Som ändå blev en bra prestation. Speciellt med tanke på förutsättningarna. Tyvär hittade jag aldrig riktigt fysisk storform. Jag var i bra form men sommarens sjukdomar satte nog sina spår för även om känslan var bra kan jag bättre.
Klarade jag mina målsättnigar
Rekord på grus6:an- Nej. Men det beror nog mest på att jag inte haft bra förutsättningar när jag har sprungit det. Och det har inte blivit så många försök. Det har helt enkelt inte hunnits med.
Bli snabbare! - JA. Absolut. Massor av bevis finns. Det som jag möjligtvis upplever är att jag har ett nytt grymt löpsteg men jag orkar inte hålla det under längre sträckor. Dvs. Jag är mycket snabbare på korta sträckor men skillnaden är nog inte så stor på 10 km.
SM-final- nej. Men jag var närmare än någonsin.
Bättre OL-teknik. Den är helt klart bättre. Jag vet vad jag ska göra men det är en lång väg kvar att vandra. Här finns en stor utvecklingspotential.
Har jag gjort något fel? Tja, Det är klart att man kan vara efterklok. Jag har varit ovanligt mycket sjuk och det är nog en kombination av ovanligt hård träning och otur. Men jag har bromsat träningen när jag har varit allt för sliten. Jag har också haft lite problem med ryggen men det var vasaloppets fel....
Vad vill jag förändra? Benträningen kändes utvecklande men min krånglande rygg gjorde att jag aldrig fick kontinuitet med den. Det skulle jag vilja få i vinter. Sen tror jag att jag kanske måste börja jobba med att orka hålla min snabbhet längre sträckor och inte glömma springa fort i skog. Men en sak i taget. Nu är jag snabbare så nu vill jag utveckla att orka.....
Har jag haft roligt? JA!! Det har aldrig varit roligare att träna. Speciellt vinterhalvåret. Så jag ser med glädje fram mot en ny vinter och nya hellweek. Och att hitta balansen mellan prestation och glädje. Jag är otroligt glad över att jag gjorde den här satsningen för även om resultaten inte riktigt har motsvarat målen så har glädjen med träningen varit total. Enda plumpen är den prestationsångest som jag inte klarade av att hantera men samtidigt har jag lärt mig massor av det också. Och inför vintern har jag en trygg grundplan att vila på. Jag vet vad som funkar, jag vet vad som krävs och jag vet vad jag vill utveckla. Och jag tror verkligen på att löparen Sofia har mer att ge.
Gällande mål inför 2010 måste jag fundera. Jag har lite mål i bakhuvudet men jag mådde inte så bra av min hårda fokusering på SM under hösten så kan jag göra på ett annat sätt till nästa år?
