Jag var nervös. Inte för löpningen utan för höften. Jag värmde upp  och det kändes bara lite så jag bestämde mig för att prova intervallerna- en i taget.
Första gick fint som snus. Jag var lätt i steget. Löpningen var kontrollerad och jag persade med 45 sekunder. Jag minns i och för sig löpningen i december, då var det stumma, trötta ben. Nu var det pigga, glada ben. Det kändes OK i höften så en till fick det bli. Fortfarande kontrollerat och lätt men 10 sekunder långsammare. Blev lite irriterad på att det alltid blir sådär. Jag ska ju öppna kontrollerat. Nu kändes det lite grann men fortfarande OK så det fick bli en tredje. Jag bet i, jagade ikapp H16-grabbarna som startat 10 sekunder före och hade allt under kontroll, då märkte jag  att rumpmusklen drog lite, jag funderade snabbt, ville ju visa att jag kunde hålla tempo, men den smarta Sofia vann och jag bröt typ 300 meter innan mål. Men jag sneglade och kollade klockan när H16-grabbarna passerade mållinjen och konstaterade att jag var tillbaka på tiderna från den första intervallen igen. Bra!

Det jag är mest nöjd med är känslan under löpningen. Det var ingen maxinsats. Det var avslappnat och lugnt. Det var kontroll. Från första till sista steg.

Morgonen spenderades på spinningcykel. Ok pass, jag hade svårt att jobba upp pulsen.

Status just nu är en trött, stel höft men ingen smärta. Efter kiropraktorbesöket igår har jag dock bestämt mig för en revidering. Och jag känner att den är vettig. Ikväll blir det endast core/rehabträning och kanske lite cykel för stretchens skull. Benstyrka och löpskolning får vänta några dagar till. Om jag tränar benen kommer höften bli trött och då kanj ag springa mindre. Jag prioriterar löpningen nu. Men oj vad jag längtar efter benstyrka och snabhetspass. Jag hoppas benet vill var med mig i samma fina tempo så jag kan nöta banintervaller på söndag.

Och Sara- Jag har jobbat.