Jag har ingen inspiration. Egentligen är det nog inte träningslust som saknas men dagarna sniglar sig fram och jag läntar efter semester. Har inte inspiration till något just nu. Det gör ju inte saken bättre att det är 27 grader i skuggan när man ska träna. Svårt att känna sig rapp då. Fick  jobba en del med mig själv för att ens idas starta testloppet.

Första kilometern. Hur fort skulle jag springa? Gud vad varmt! Passerade på samma tid som rekordloppet och det kändes helt OK. Varmt men kontrollert. Andra kilometern samma sak. Känns bra men oj vad varmt. Ligger fortfarande på rekordtid. Tredje börjar kännas olidligt varm men håller ihop det och upp för backen gassar solen och jag tappar 10 sekunder här. Biter i och tänker att jag disponerat loppet bra, att jag har krafter kvar. 4:e kilometern, uppför igen och det börjar kännas överhettat. Tappar några nya sekunder men nu är det nerför och jag är ju bevisligen snabbare så trumma på. Känns OK i 700 meter. Sen väggar jag. 4,7 km hann jag. Sen dog jag. Jag kände mig yr och stapplig. Passerade 5 km och nu var jag 45 sekunder efter pers men ändå på väg mot en bra tid. Sista km var en plåga. Jag mådde illa och kände mig yr men kämpade in i mål. Trillade dramatiskt ner i diket (Skugga), och har aldrig känt mig så överhettad. Fick nästan panik när det kändes som om jag hade tokhög feber. Efter någon minut kändes det bättre men något konstigt hände för mina fingrar svullnade upp som prinskorvar. Det blev stenhårda och svullna. Går/joggar hem till klubbstugan och cyklar hem Äter en halv liter jordgubbar och lägger mig på sängen. En timma senare vaknar jag.

Det blev inget rekord då jag tappade 35 sekunder till sista kilometern. Det är jobbigt att inte slå det där rekordet men det är alltid något som blir fel. Igår var det värmen. Dessutom skulle jag behöva lite draghjälp och inspiration runt omkring mig. Det är tufft att spriga testlopp själv.

Jag får leva med mina rekord på löparbanan och jag längtar redan till nästa försök. Jag vet att jag kan!