Nu är jag färdigtränad. Nu kan jag inte göra mer. Fram till på söndag skall jag studera taket noga. Jag skall börja plöja mig igenom bokreahögen. Jag skall titta på TV. Jag skall njuta av dagar utan planering. Jag skall samla kraft. Och vilja. Jag skall slappa med vetskapen om att bättre tränad än såhär har jag aldrig varit.

Idag åker vi norrut. På söndag börjar kampen. Det är en respektingivande distans. 90 000 meter. Det kommer att gå bra.

Igår slipade jag formen. Eller nåt. Det är tur att man har ett pannben att springa med när de andra musklerna gett upp. Löpskolning (japp, snärtigt och bra) 6 st 30-60 (än så länge höll jag ihop löpningen) 6 st 20-40( 4 st helt OK, sen började jag kränga med överkroppen och slugga mig fram i gammal god stil) 6 st 10-20 (Här panikvilade jag 20 sekunder extra innan jag drog igång. Sen var det mest en kamp. Benen liksom vek sig och jag kände hur jag började sitta i steget, tappade rytm occh fart.) Målsättningen är att orka hela passet med driv i steget.

Jag släpade med mig en vän på passet. Hon blev också trött och på efterföljande tjejträning (nerjogg) bildade vi snabt lag och ägnade oss åt snacktempo och ingen av oss blev ledsen när vi kortade av banan. Sen följde mat och semla i goda vänners sällskap. Det är vid sådana tillfällen som man förstår varför det är så roligt att träna.

Vill ni hålla koll på mig i helgen så har jag startnummer 18665. Det kan ni knappa in här. Han där hemma följer ni via 12251.