10*200 meter i två set. - 4 grader, 5:e passet på 49 h. Började första setet med att ligga 1-3 sekunder över personigt rekord. Inget tryck i kroppen, lite kallt och stelt. Stabilt. Andra setet, startade på samma sätt men på den fjärde kom jag samtidigt till starten som han där hemma och barnsligt eller inte men jag vill ha med mig ett rekord hem. Träningen har gått lite tungt sista tiden och jag ville så gära få med mig ett rekord. Drev på lite extra i starten och min vana troget lite väl hårt. Mjölksyra runt 130 meter, sen var det kamp. Som belönades med personligt rekord. En sekund under. Rejält trött och med minnet av att det ska gå fortare och fortare drev jag på igen men försökte disponera loppet lite bättre och tröttheten dök upp aningen senare. Tangerat pers. Nöjd? Japp.

Det är bra att persa när det är - 4 grader och jag är inte i storform. Jag tror allt att min lägstanivå har höjts en del.
Jag kan bara inte sluta fundera på vad intervalllpasset i Sävedalen hade gett för tider på bana? Om jag kan hitta den känslan i löpsteget igen, på rätt dag, känns ingenting omöjligt.

Jag tränar ganska mycket nu (allt är relativt). Det är många pass, många dagar med dubbla pass. Det har jag tränat förrut men då har det oftast varit cykel eller styrka som andra pass. Nu springer jag två pass samma dag. Denna vecka bev det löpning tisdag kväll, spinning onsdag morgon, benstyrka onsdag kväll, orientering torsdag morgon och intervaller+ löpskoning torsdag kväll. Det känns bra. Och jag har märkt en sak. Tidigare tog jag ofta en extrasäng på passen för att få lite mer träningstid. Det gör jag inte längre. Det orkar eller vill jag inte.  

I tisdags stod det 60 minuters löpning, det blev 59 minuter. Det hade aldrig hänt för ett år sen.