Jag har alltid gillat samla timmar. Långa lugna pass. Höga staplar i träningsdagboken. Detta året har varit annorlunda. Det har varit intensiva träningspass (men ändå höga staplar.... ) Jag har tränat tuffare än någonsin och genomlidit intervallveckor som varit utanför vad jag trodde jag skulle klara av. Nu har jag haft två mängdveckor och jag tänkte nog att det skulle bli ganska lugnt. Att det här kan jag. Att träna 21 h på 2 veckor är inte helt nytt. Jag har gjort det förut. Det som skiljer är att OM jag har tränat 21 h på två veckor har det inneburit en hel del cykling eller skidor. Och det går INTE att jämföra en timma cykling med en timma löpning. Av mina 21 h har 3 timmar varit cykling och kanske 1,5 styrketräning, varav en del benstyrka. Det innebär att jag har sprungit mer än en timma om dagen de senaste två veckorna, utöver det andra. Inte konstigt att helgen varit tung.

Att ställa sig på startlinjen i lördags och tävla på en tuff bana där jag anade att det skulle handla om 75-90 minuters löpning var tufft med den bakgrunden. Men som jag gör det! Jag gillar läget, öppnar ganska lugnt och plockar kontroller i min SM-final. För det var den jag sprang. Trött i kroppen efter att ha pressat mig i kvalet dagen innan, men harmonisk och glad över att få springa en lång tuff bana. Så trots att ja inte orkade trycka på genomför jag ett bra lopp med 4 misstag. En liten sväng till 3:an när jag stannar till för tidigt och yrar lite men kanske max 1 minut. En kontroll lite senare avviker jag från min plan och dras med andra löpare i ett annat stråk. Får dålig ingång och fastnar i ett grönområde. 2 minuter.
På slutet är jag trött och på de sista 3 kontrollerna orkar jag inte läsa kartan utan bara springer i rätt riktining vilket ger tidstapp. Inga bommar men jag springer dumt. Här tappar jag närmare 3 minuter. Det är lite synd på ett annars tekniskt bra lopp. Och det där har hänt förut. Jag måste orka koncentrera mig hela vägen in! Inte släppa kartkontakten!

Men nu fokus på det bra. Jag orkar! Jag är helt ur slag men gör ett bra lopp. Jag springer hela vägen hem och ger inte upp. Jag har roligt hela banan och ser den långa banan som en ypperlig träning inför SM. 90 minuter njutning.

Söndagen var en parantes. Passet genomfördes, inte mer. Långpass såklart.

Nu sitter jag och väntar på samtal från PT. Kan man få önska sig banintervaller.....