Mycket har hänt sedan sist.....

Inledde gårdagskvällen med pass 1. Löpskolning och banintervaller. Jag var trött, snorig och ensam. Och jag hade ingen bra dag på jobbet. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad över de dåliga tiderna. Ledsen för att det känns skit eller glad för att jag får en bekräftelse på att kroppen är påverkad av pollen. Jag sprang en lite annorlunda stege, 200-400-600-400-200 meter med kort vila. Inget tokladd mellan intervallerna utan aktiv jogg 200 meter och så på det direkt. Så visst borde tiderna vara lite sämre men inte så mycket. Jag har haft stabila tider sista månaderna och nu var jag plötsligt 2-3 sekunder sämre på 200 meter och ca 6 sekunder sämre på 400. 600 har jag inte sprungit så många gånger men det gick inte fort. Men jag kämpade ch genomförde. Punkt. Sen var det dags för nya distansen 4*150 meter och jag bestämde mig för en negativ split ( 4 personliga rekord!) och verkligen kämpa, och utan att hålla igen på den första. Detta blev den bästa delen av passet när jag lyckades hitta lite löpglädje mitt i allt snorande. Mission completed! Snabbare och snabbare. 3 personliga rekord då jag tangerade rekordet på den tredje. Guldstjärna för avslutningen. 

Direkt över till pass 2, coreboll. Ny instruktör och ett mindre bra pass. Kan någon förklara för mig var exakt axlarna sitter i bålen? Det var en hel del axelövningar.... Jaja, slutet var bra och pressade ut orken ur bålen. Tyvär hade jag problem med vissa övningar då det gjorde ont i korsryggen så jag fick planera om ibland. (Not till mig- Liten varningsklocka. Tänka efter före.)

Duscha Sofia-snabbt, rallyköra bilen, vänta på göteborgs bästa sushi, äta jättefort, springa bort till nya gamla Ullevi och se IFK krossa ÖIS. Roligt att se nya arenan. Upprörande att fotbollsplaner inte behöver vara lika stora. (Och ja, jag skäms lite för denna okunskap men herregud, klart att planen alltid skall vara lika stor!) Roligt med seger. Tråkigt med dålig match. Roligt med brudarna brevid som mest åt, drack och pratade i telefon. Roligt med Öisaren på raden framför som blev hånad av en 5-åring.

Om gårdagens löppass var segt och tufft mentalt var dagen pass lätt mentalt. Jag är konstig men jag går igång på att springa tempo klockan 06:45. Det känns seriöst, det känns bra. Jag tränar, de andra sover. Visst snorade jag och visst önskar jag att jag hade sprungit fortare men känslan var fin. Den var seriös!

Nu väntar matladd innan pass 4 ikväll. Känslan. Ja, den kommer bli fin den!