Det måste vara ett tecken!

Efter 25 minuters coreträning tog jag tag i Yogan igen. 75 minuter den här gången och det kändes som minst hälften tillbringades i  hunden. Hunden som är plågsam för någon med korta vader och baksida lår. Kanske bra, men inte skön. Jag längtade hem till soffan. Det drog skönt ibland men soffan lockade mer. Men jag har lovat mig själv att ge det några gånger till innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om det.

Idag ska jag rasta racern och vädret ser lovande ut! Kanske inte kortbyxor men jag lär slippa frysa. Fortfarande stumma ben men idag är det bara lätt träning och lång stretch.