Hösten har inte infriat mina förväntningar. I våras bloggade jag om framgångar, om bra känsla i kroppen och roliga pass. Hösten har varit en lång resa med sjukdomar, skador och dåligt humör. Jag åkte på SM fast besluten att vända en negativ trend. Förutsättningarna var usla för goda resultat men goda för att prestera över förväntan!

På fredagens kval väntade snuskigt svår orientering. Bra. Då hålls tempot nere lite. Jag skulle orientera som en gud. Joggade iväg från förstarten och log när jag nådde starten. Just här, på denna punkt hade vi tippat att starten skulle vara. Fick genast upp bilden av den gamla kartan framför ögonen och visste att första kontrollen satt i ett lurigt platt område. Lyfte kartan och sprang iväg. Stannade till vid startpunkten, tog riktning och sprag iväg. Hade bra koll men gled lite höger och började bli lite osäker. Hade tur då jag studsade ut mot en stigböj och fick kontrollen med bara 20 sekunders tidstapp. Nästa sträcka var perfekt. Distinkt löpning. Hög blick. Sen kom lite kontrollplock då jag sprang bra men lite väl försiktigt. På långsträckan kom jag ihop med andra tjejer och fick upp tempot. Sen flöt det bara på, kontroll för kontroll. Alla satt där! Känslan att stämpla vid sista och höra vår coach heja glatt (kanske lite överraskad av min tidiga ankomst?) var enormt tillfredställande. Att jag sedan missade final som 18:e tjej (av 36) med 2,15 minuter kändes mindre viktigt. Jag är tillbaka. Det är en bra bit till löpformen men jag orienterade bra och framförallt var känslan enormt bra. Jag hade roligt igen!

Det blev en låg dag på TC under lördage och glatt heja fram vännen som tagit sg till final och sprang där bra. Roligt roligt! Lördagskvällen ägnades åt mer kartstudier och en ny teori om startpunkt och första sträcka.


Kände mig lugn some en filbunke på plats och gick och mös under tävlingen. Det stog snart klart att det bommades något aldeles otroligt och att man skulle få kämpa för ett prickfritt lopp. Tyvär gick vi knackigt på de två inledande sträckorna men väl i startgärdes stod det klart att jag skulle få gå ut i ryggen på klubbens stjärna i förstalaget. Även de hade haft en knackig resa. Lyfte kartan och började le. Återigen hade vi haft rätt och jag visste precis vad problemet till första kontrollen skulle vara. Sprang otroligt kontrollerat och bra, stämplade och vek över mot 2:an. Där kom dagens största misstag. Jag mötte förstalaget och några andra väldigt duktiga orienterare och tappade fokus och drog bort till deras gaffel men jag löste problemet snyggt och räddade upp det med mindre än minuten borta. Sen sprang jag bra. Inget topplopp, ingen toppfart men otroligt kontrollerat och återigen krossade jag mållinjen med ett leende på läpparna.

Det ska vara kul att träna och tävla!