Kroppen motsvarade inte alls mina förväntningar. Tiden var inte bra. Jag är så less på att jag är så beroende av en pigg kropp för att kunna springa fort. Jag är ingen naturlig löpare, jag har verkligen fått slita för att nå hit, resultaten kommer inte av sig själv direkt. Och frågan är: Varför hade jag betongben igen?

Jag vet att jag inte tränar för att bli bra på 10 km asfalt men jag tränar ju ganska mycket, och mycket löpning. Det känns så orättvisst när andra springer fortare, fast de inte alls lägger lika mcket tid på träning eller när de som lägger lika mycket tid på träning springer på typ 40 minuter. Men som vanligt tar det väl en dag eller två att svälja fötreten och inse att det är i skogen det avgörs.

Kroppen kändes ganska OK, tills backarna kom. Då sprutade mjölksyran ur benen och jag tappade all fart. 45,53 är ingen tid jag är nöjd med, faktiskt väldigt missnöjd. Jag hade nog inte varit nöjd om jag inte var nere på de där 44 som jag hoppades på. Det enda jag kan vara nöjd med är att jag ändå inte hade längre tid med tanke på hur benen kändes. Kanske har jag höjt min lägstanivå ett snäpp? m

Ikväll hoppas jag kunna springa Jukolatest. Foten bråkar lite men just nu lutar det ändå mot start och det loppet går ju i skogen.