Om det är något man lär sig som instruktör så är det att le när det gör ont, verka oberörd och le lite till. Igår kväll hade jag nytta av det. Den lugna fina distansen på kvällen blev till en aningen olugnare distans runt sjöarna med hon som är lite bättre än mig. Egentligen var det inga problem men bitvis fick jag liksom töja ut steget lite och plocka upp pulsen ett par slag. Perfekt för mig men lite jobbigt, speciellt i backarna när spinningbenen ville lata sig. PT sprang dock brevid och korrigerade min löpstil, korta stegen, lyft benen. Jag har en tendens att "älga" upp för backar med långa sega steg, så jag behöver en tillsägning. Var väldigt nöjd när klockan passerade timman och hemmet var nära men då beodrades jag upp i en långspurt. Bara att lyda och öka farten. Puh!

65 minuter med medelpuls på 77 % och 89 % vid maxpuls.

Ikväll blir det core och överkropp på gymmet samt Sprintcup. Kommer att springa dit med ryggsäcken.