För nu har den kommit, vår nya Garmin. Jag kommer inte att springa fortare, det kommer inte att gå lättare, inte rättare men jag kommer att veta vad jag gör. Slut på bortförklaringar. Nu kommer man att se var man varit, hur fort man sprungit. Är det bra? Premiärturen blir ikväll. Tyvär får jag nog inte kartan förren på lördag eftersom jag ska provspringa JVM-testet som går på lördag.
Gårdagens sprint kan ställas in i hyllan som ett Sofia ur form lopp. Inga misstag, men det är å andra sidan lätt att orientera i lågt tempo. Min kropp kan inte springa fort just nu? Hela våren har varit toppform, vad har hänt nu? Är det pollen som spökar? Längtar i alla fall till den dagen kroppen svarar igen. Kanske ikväll, men jag har inga förhoppningar.
..och allt är gratis. Inte riktigt så bra var det men nästan. När jag köpte min dyra oprisvärda racer så skaffade jag medlemskort och fick ytterligare 5% rabatt på köpet i form av ett presentkort. (Så jag betalade mindre än halva ordinarie pris....) Presentkortet har varit på villovägar men igår kom det. Idag var jag således nere på stan i sportaffären och handlade. Gratis. Utöver det tråkigt mogna beslutet att lägga pengarna på en ny sportBH fick jag även pengar över till ett sprillans nytt rött fint Pumalinne. Nu måste jag bara finträna mer, eller hoppas på linneväder.
Några timmar kvar till sprintcupen. Undra hur benen vill springa med mig idag? Sofia Snabb Snabbare Snabbast
Trodde jag skulle kunna springa på energin efter morgonens beröm av spinningpasset och visst var jag glad men benen verkade inte fatta att de skulle använda den energin, så det fick bli ett kämparpass. Vilket jag i och för sig genomförde med beröm godkänt. När jag kom hem och tömde klockan såg jag också att min aning om att jag hade pressat hårt på cyklingen var riktigt.
Ganska intressanta pass faktiskt. Jag upplever aldrig cykelklasserna som speciellt jobiga men i efterhand har jag nästan alltid varit uppe och pressat i hög zon ganska mycket,. Vore bra om det alltid var så. Adrenalin verkar vara bra för orken.
Solen skiner idag också så Bettan står i trapphuset redo för en ny dust. Ganska lugn cykel ut till stadscupen för att sedan köra racerfort hem. Hem till soffan, hem till en hemmakväll, hem till tidigt i säng. Håller med Lena.
Lite extra taggad var jag nog imorse. När man ska bli filmad och uppföljd vill man ju gärna få till den där känslan när man är ett med gruppen. Körde 8-minutare med dem idag och det är verkligen ett pass jag gillar. Alla 3 intervallerna har sin egna karraktär och intensiteten byggs liksom upp för att explodera i en riktig hårdrocksavslutning. Det är nog favvopasset. Lyckades också få med mig de flesta deltagarnapå tåget och det kändes riktigt bra! Blev lite extra glad när några stammisar kom fram och tackade för passet när min utvärderare var där. Det var snällt.
Utvärderingen gick bra och jag fick inte allt för mycket kritik utan jag kan känna mig nöjd med dagens pass och fick lite inspiration att sätta igång med det nya passet som rent träningsmässigt ligger klart men det gäller att hitta musik som passar.
Ja, en bra spinningmorgon var det allt men jag tror att jag kanske tryckte på lite för hårt mitt i adrenalinstimmet och förmodligen kommer kvällens löpintervaller att kännas lite tunga. Men det kan det vara värt.
Nu börjar det. Har inte plockat någon än men man känner igen fästingkillet lite överallt och jag har hittat ganska många bett. Kan man inte utrota dem? De flesta djur kan man se nyttan med ävenom man inte gillar dem, men fästingar???
I lördags gjorde jag precis allt jag tycker är roligt. Dagen började med sovmorgon och omelett till frukost, som åts i lagom takt. Sen sprang jag, några av mina aldra bästa vänner och min favorithund långpass i grym terräng och med härligt sommarväder. Benen kändes bättre än på länge och jag tyckte att jag för det mesta hade bra koll på karta och kompass. 1:55 stannade klockan på.
Efter det så blev det en skön lunch på balkongen och lite solande innan vi inledde kvällen med en drink på balkongen hos en vän. Trevligt, trevligt. Sen träffade vi fler vänner och satt i solen vid stranden och pratade och drack innan vi begav oss till kvällens höjdpunkt. Festen. Den blev precis så trevlig jag hade hoppats! Fint väder, god mat, mycket dans och socialisering. Sent på morgonen cyklade vi hem, väldigt glada och nöjda. Kan man ha en bättre lördag?
Söndagen blev sedan " den långa dagen".
Idag väntar som vanligt coreboll och överkroppsstyrka. veckan blir annars full av kvalitetspass. spinning tisdag morgon, intervaller tisdag kväll. Sprintcup onsdag och provlöpning av JVM-test medeldistans på torsdag. Minst ett av passen onsdag och torsdag blir crosspass med cykel.
Cykel ut till Ruddalen för att testöpa JVM-sprinten. Tog det dock väldigt lungt eftersom jag ville ha fräscha ben under provlöningen. Det skulle ju bli jag, tre nuvarande landslagsess och en med lite äldre meriter. Banan kan jag inte kommentera eftersom det skall löpas VM på den men jag hade en sådär dag i benen. Bättre än igår men fortfarande stockiga. Efter urladdningen blev det en lång genomgång av tider och vägval. Blev lite stolt över att jag hängde med bra på vissa sträckor, oftast de halvlånga. Sen var det dags för utmaningen (i alla fall för mig). gemensam start på vissa sträckor med vägvalstest. Oj, vad fort de springer, jag hade ingen chans men kämpade på i alla fall. Blev totalt 35-40 minuters löpning varav ca 20 med maxfart.
Sen var det bara att snöra på sig cykelskorna och cykla hemåt. Lyckades med en felnavigering och 5 minuters bom och det tog nästan 55 minuter att cykla hem. Höll en jämn halvhög fart. Hade en liten dust med en äldre man som absolut skulle tävla. Jag cyklade ifatt och om honom då han vaknade till liv och hängde på med tung andhämtning. Cyklade ifrån lite men så kom han farande i full sula när jag saktade ner lite vid en vägkorsning. Sen matade han på och slängde oroliga blickar bakåt innan han vek av efter 500 meter. Han är nog glad än.
Glad är jag eftersom solen skiner och jag ska ut på en tur med min fina blommiga mintgröna racer efetr jobbet. Heja mig!
Igår blev säsongens hattigaste pass. Kom på att det gå fortare att jogga ner till gymmet än att åka buss så jag inledde med 14 minuters jogg med två rödljusstopp. Sen 5 minuter axlar, 25 minuter core, 10 minuter armar/, 10 minuter elips, 5 min paus för hämtning av väska och shoppande av återhämtningsdryck, 18 minuter jogging uppför till startplatsen, skobyte, PM-läsning, väsklämning (ca 10 minuter) följt av 15 minuter "vanlig" uppvärmning med ruscher, löpskolning och stretch, 28 min tävling och 10 minuters pustande, skobyte och socialisering innan det blev 5 minuters nerjogg till spårvagnen. Hängde ni med?
Det är desutom extremt hattigt att springa genom stan. Men hallå flanörer, flytta på er, här kommer jag- löparen.
Tävlingen vill jag egentligen inte kommentera men man ska väl dela med sig av både medgång och motgång och det har ju varit mycket medvind nu ett tag så. Kände när startklockan pep att jag inte var koncentrerad och redan där borde jag ha stannat och andats ordentligt. 5 sekunder på 1:an, 15 på tvåan, tur på 3:an och bra till fyran. Sen vet jag faktiskt inte vad som hände mellan det och 10 minuter senare när jag hittade 5;an. Skalar 1:4000 och ekvidistansen 2 m gjorde nog sitt då jag var typ 5 kurvor för högt och för långt bort men man kan ju tycka att jag skulle kunna ta tag i det? Nej, sen blev det ett oinspirerat lopp med en helt strejkande kropp. Jag vet inte om det är pollen som spökar igen men kroppen känns som en betonggris. Så kändes den ju inte igår även om den inte var jättepigg då heller. Och det är skillnad på att vara sliten och det jag upplevde igår. Nej kroppen, jävlas inte med mig nu när jag äntligen har hittat löpflytet.
Idag har jag tagit Bettan till jobbet och ska cykla ut till Ruddalen för att provspringa JVM-sprinten.
Jag har många underliga vänner, enligt andra. För mig är de helt normala. Så när Sara berättade om projekt Bohusleden var jag tillräckligt korkad för att föreslå en mastodonthelg tilsammans. Sara är tillräckligt tokig för att ta mig på orden så för ett tag sen dök inbjudan upp i min inbox.
Bohusleden 31/5-1/6 2008
Lördag: Tåg från Göteborg norrut
Når Bohusleden efter ca 2-3 km och avverkar sedan cirka 40 km innan vi viker av leden och tar oss fram till hotellet och välfötjänt middag.
Logi: Hotell med STOR frukostbuffé
Söndag: Tar oss tillbaka till stället där vi vek av från leden på lördagseftermiddagen. Avverkar därefter cirka 35 km söderut innan vi förhoppningsvis hämtas av någon/några snälla pojkvän/ner.
Inte bara jag och Sara utan ytterligare 3 av mina vänner och en hund tycker att detta är det bästa man kan hitta på en helg i maj. det kommer att bli grymt - på så många olika sätt.
Tanken är att springa med en lätt ryggsäck med vatten, energikakor, lätt ombyte till kvällen (som tillbringas på Pizzeria samt på hotellrum) samt en regnjacka och om vädret kräver en varm tröja, men minsta möjliga vikt är målet.
Så för er som ska springa Stockhom Marathon säger jag bara- Vi ska göra den i skogen, och två dagar i rad, och i vresig terräng.
Om det är något man lär sig som instruktör så är det att le när det gör ont, verka oberörd och le lite till. Igår kväll hade jag nytta av det. Den lugna fina distansen på kvällen blev till en aningen olugnare distans runt sjöarna med hon som är lite bättre än mig. Egentligen var det inga problem men bitvis fick jag liksom töja ut steget lite och plocka upp pulsen ett par slag. Perfekt för mig men lite jobbigt, speciellt i backarna när spinningbenen ville lata sig. PT sprang dock brevid och korrigerade min löpstil, korta stegen, lyft benen. Jag har en tendens att "älga" upp för backar med långa sega steg, så jag behöver en tillsägning. Var väldigt nöjd när klockan passerade timman och hemmet var nära men då beodrades jag upp i en långspurt. Bara att lyda och öka farten. Puh!
65 minuter med medelpuls på 77 % och 89 % vid maxpuls.
Ikväll blir det core och överkropp på gymmet samt Sprintcup. Kommer att springa dit med ryggsäcken.
Idag hade jag nästan aptit. Igår var jag tvungen att kolla på klockan om det var dags att äta. Idag var jag inte direkt hungrig vid lunchen men magen kändes i alla fall tom så jag funderade på mat och när väl maten kom åt jag upp utan att fundera så...
Imorse körde jag backtempo på spinningen. Hade lite svårt att få struktur på passet men efteråt kom två deltagare fram och tyckte det var väldigt roligt så det funkade kanske även om det inte är mitt favvopass. Nästa vecka skall jag filmas så kan ni vara så snälla och komma på passet och tjoa och tjimma så får jag får en full, glad klass? (Och med full menar jag inte påverkad av alkohol)
Solen skiner och bara timman innan jag ger mig av på ett låmgpass i makligt snacktempo, vem vill prata lite?
Med sträckplaceringarna 2,1,1,1,1,10 (liten bom på kortsträcka), 1,1,1,5(osäker på kort sträcka),5(stor bom),2(ingen aning om varför jag inte vann:-),1,7(ja, jag sprang så fort jag kunde) känner jag mig som en värdig vinnare och bättrade på självförtroendet rejält. I och med regn och kallt väder fick jag också tillbaka mina snabba ben och hade bra tryck hela vägen. Jag var nöjd även om 2,5 minuters bom grämer mig men en seger är en seger och nu är jag en silverbricka rikare. (Herrsegraren fick en laseravståndsmätare...)
Med seger i bagaget var jag grymt laddad inför elitserien och kände verkligen att jag hade min chans till topp 5 och avancemang upp i elit 1. Dock satte en krånglade mage stopp för detta. Under varje steg krampade magen och jag kände mig inte alls fräsch. Inatt hade jag nog lite feber och tappade all aptit. Efter att ha fått i mig 3 skedar flingor i morse och aningen för lite mat igår insåg jag att det var lika bra att kasta in handduken på dagens tävling. Så helgen som inleddes med seger, lätta ben och bra självförtroende slutade med långsamt lopp i lördags och WO idag. Sitter nui och försöker truga i mig mat men inget är gott och jag är inte hungrig. Mår dock lite bättre nu. Lite ont i kroppen och lite svag men hoppas kunna träna lätt imorgon.
Vårsäsongen har verkligen varit full av positiv utveckling men det grämer mig lite att jag inte riktigt fått ut allt jag har i kroppen. Jag är faktiskt ännu lite bättre än vad jag har fått visa och 10-mila insatsen kändes riktigt tråkig. Att inte ha en fräsch kropp där var en riktig missräkning. Nu ska jag träna på bra fram Jukola.
Igår avlöptes en trevlig sprintbana på kvällen. Inga tokbra ben efter morgonspinningen men ett OK lopp utan misstag förutom att jag på den handritade banan misstog en 9:a för en 4.a och var på väg till fel kontroll, men det känns lätt att släppa då det aldrig hade hänt med bra tryck. Har inte sett några tider så jag vet inte hur min tid stod sig men det är inte så intressant då jag hade stockspinningben. MEN nu är det snart slut med det! Chefen ringde igår och mer eller mindre lovade mig ONSDAGSmornar! Jag behövde bara behålla tisdagsmorgonen över sommaren. I ren lycka hade jag kunnat lova att ha varenda spinningpass hela sommaren. Till hösten ska jag dominera på tisdagsintervallerna med pigga lätta ben. Heja mig.
Idag är det dags att bygga muskelmassa på överkroppen igen. Sen väntar en lång härlig ledighet med 3 tävlingar.
Idag infann sig en sån där grym känsla på morgonspinningen, en sån när klassen bara flyter på och folk är engagerade, tar i, och ser ut att ha roligt. Ända lilla dammkornet var de två damerna i mitten som envisades med att köra 50 i kadens hela tiden och som bitvis inte cyklade alls. Försökte få med dem på tåget men tillslut gav jag upp och koncentrerade mig på resten av klassen som körde så det rök. En tjej kanske till och med lite för hårt då hon var tvungen att gå av cykeln på slutet på grund av illamående och blev liggande kvar i salen i 15 minuter, lätt illamående. Men hon var själv vid gott mod och konstaterade att hon nog faktiskt hade tagit till sig min uppmaning och vidgat gränserna och pressat kroppen lite extra.
Själv känner jag mig nästan lite skakig i kroppen och undrar hur jag ska palla ett sprintlopp ikväll? Men det går nog. Först ska jag tillbringa dagen ute i fält.
Hade jag både på mig själv och på laget. Topp 50 kändes väldigt rimligt. Nu drabbades vi av sjukdom på morgonen och tappade vår förstasträckslöpare och ni vet ju alla vad det innebär. Ingen vill springa första. Men det gick väl ändå OK för laget. Vi slutade 104:a. Ingen gjorde bort sig men det var heller ingen som lyfte sig.
Personligen är jag väldigt besviken. Loppet var helt OK. Valde fel vägval till ettan och tappade 45-60 sekunder, men en del tid tappades nog på att jag sprang solo. Sen bommade jag en kontroll med en minut men mina ben var inte alls var de varit. kroppen bråkar igen. Var på fredagen tveksam till start men eftersom jag inte blev sämre och inte hade ont i halsen och det var mycket pollen i luften så var det inte så mycket att fundera på men oj vad jag fick slita. varje meter av loppet var en kamp mot en trött kropp som inte alls var rapp. Tunga ben. Jag fick inget gratis. Det är inte säkert det gått så himla mycket fortare men om jag jämför min vårfart med farten på 10-mila och jämför med andra löpare, så borde jag kunnat löpa 5 minuter fortare. Då hade jag också varit nöjd.
Så kontentan är väl att stabilt lopp men ingen bra fart. Blev 104:a på sträckan. Förra året var jag 30:onde på sträckan. Nu sprang jag i och för sig sista med bättre konkurrans med ändå. Det svider lite att inte få visa att jag kan så mycket mer. (Jag har ganska höga krav på mig själv efter en fin vårsäsong)
En tävlingshelg kvar så jag hoppas att benen får tillbaka sitt spring under veckan.
10-mila totalt då. Tokigt bra TC, tokigt dåliga banor. Är för hungrig för att vidareutveckla men kanske återkommer.
Igår kände jag mig småsjuk, idag är det bättre, bara huvudvärk. Jag tror det är nerver och pollen som spelar mig ett spratt. Ska i alla fall hem och vila i soffan nu. Imorgon ska det springas fort. För jag ska vara frisk. Ingen tvekan.
Igår jobbade jag upp mig och närmar mig titeln månadens bästa flickvän när jag bakade Jonas favoritkakor. American Cookies. De är dessutom jättejobbiga att baka. När man rört ihop allt utan chokladen är det inte direkt någon deg utan helt torrt. Degen binds liksom ihop av hackad choklad som smälter lite när man jobbar med degen. Fast när man äter dem på kvällen är det värt allt jobb.
Belöningen kom idag när jag blev inbjuden på frukost på Café Ättestupa. Världens mysigaste fik, men eftersom det ligger där det ligger, Hisingen, blir det inte att man åker dit, men idag flexade vi ut och åkte dit och åt en andra frukost. Lyx i vardagen.
Träningsmässigt bestod gårdagen av core.
Är lite velig idag och väljer mellan lugn jogg eller en kort snabbdistans,Typ 4-6 km. jag får nog se hur benen mår.
Har också hittat en blogg av en kille som jag verkligen beundrar. Jag kan inte annat än att be er läsa. Jag rekommenderar detta inlägg, men läs gärna mer, man blir stum av beundran! http://iloblog.davidtri.se/blogg?Home&post=18
Så olika det kan kännas? Var väldigt stum i lårmusklerna på löpningen igår. Började med två långa backar (2:30) då jag bara sprang mig igenom. Kroppen ville inte alls springa fort och jag riktigt kände självförtroendet rinna ner i skorna. När jag kom ner för att vända mötte jag tjejerna som sprang korta intervaller och tänkte att jag gasar på och ser hur det känns. Det kändes som att trycka gasen i botten på en automatväxlad bil. jag bara flög upp, det var knappt jobbigt och jag lämnade de andra bakom mig? vad hände? Väl uppe insåg jag att jag behövde lite tid på att återhämta mig och om jag var snabbast uppför så tog jag lite längre tid på mig ner. Första 3*30 var grymma, sen började benen knorra. Efter 6 slutade jag. Morgonspinningen satt i benen och tempot började sjunka. Det var inte många intervaller jag var snabb på men oj vad skönt det var att få springa fort och känna farten i benen. Blir bra att ha med sig i helgen.
Inte utan lite stolthet kan jag härmed meddela att jag blivit uttagen att föra andralaget i mål. Mina fina vårresultat har tydligen imponerat på UK. Inte illa! Topp 50 och pallen bland andralagen hoppas jag på!
Min överkroppsträning går framåt och igår tyckte jag mig nästan kunna ana muskler på överkroppen när jag tränade. Inte bara senor längre? När en vän senare kallade mig biffig blev jag nöjd! Jag har dock haft lite svårt att "hitta" de obefintliga musklerna (kanske just därför...) när jag tränar överkroppen och har funderat en del på varför jag aldrig får träningsverk. Tycker att det är svårt att maxa vid överkroppsträning, är nog lite lat. Men igår tyckte jag själv att jag utmanade bra och kan idag känna lite tendens till träningsverk. Bra Sofia.
Morgonspinningen blev en svettig historia med 8-minutersintervaller. Fortfarande gott om folk på passet. Roligt. Idag hade jag dessutom med en vän så efter passet njöt jag av lyxen att äta en god frukost och ta det lungt. Straffet blir en sen kväll på jobbet. Men det var det värt. Tyvär kom inte den grymt vältränade tjejen idag.
Ikväll blir det backintervaller i bokskogen. Lagen har inte kommit än, trots att det var lovat så.
Jag kommer inte att springa fortare, det kommer inte att gå lättare, inte rättare men jag kommer att veta vad jag gör. Slut på bortförklaringar. Nu kommer man att se var man varit, hur fort man sprungit. Är det bra? Premiärturen blir ikväll. Tyvär får jag nog inte kartan förren på lördag eftersom jag ska provspringa JVM-testet som går på lördag. 