Och som den pratar just nu. Den knorrar och gnisslar och protesterar. Den vill inte alls vara med på mina äventyr. Så det fick blir lite omplanering.

Lördagen körde jag i alla fall vårt lilla testlopp i TABERG. Vi startar med att springa runt 5 km -spåret, (som för övrigt kvalar in som ett av sveriges trevligaste!) innan vi springer ner genom byn (dryga kilometern) och sen kommer avslutningen. 1,5 km stigning upp till Tabergs topp, ca 150 meters stigning. bränner lite i låren där. 
 
det var under detta pass som kroppen talade om att den inte alls tänkte hålla på med det här, den tänkte följa med mig upp på toppen men sen skulle den vila. Och då fick det bli då. Så upp sprang vi. Hade 1 minut sämre tid än i august förra året, vilket känns helt OK. Minns inte riktigt känslan då men den var knapparst lika sliten som den är nu. Det positiva är att jag hade samma tid i backen i år som förra året. Tiden tappade jag nere på löpspåret. Men med risk för att bli tjatig. Kan ja springa så här bra en sån här dag så får jag nästan rysningar i kroppen när jag tänker på hur fort det kan gå!

Söndagen blev helt i horisonalläge och när man vl bestämmer sig för vila så brukar man bli otroligt trött, så också denna gång. Sov ganska mycket och idag blir en lugn dag med bara lite coreboll. För jag vill int helt släppa corebollen nu när jag börjar bli stark. Imorgon blir tuffa tisdagen med spinning och intervaller och sen återstå förmodligen 1 kort intervallpass innan lördag och Jukola och förhoppningsvis en underbar känsla i kroppen!


Hm, glömde det bästa. På toppen, innan nerjoggen hem igen,  halade vi fram svettiga pengar och köpte glass! det intressanta var att vi båda, oberoende av varandra tagit med oss pengar till glass. Frågan är väl vad det säger om oss? Men gulligt var det. Och glass blev det.