Helgen har varit helt fantastisk och jag har de bästa av vänner! Inte bara för att de är sådana fantastiska människor utan också för att de vill göra sådana här tokigheter tilsammans med mig! Vädret var ju som ni förstår fint. Visst var det varmt men vi led aldrig brist på vatten och det är grymt skönt att aldrig behöva frysa utan kunna ta paus var och när man vill. Taktiken blev för det mesta att springa så länge det var nerför eller platt och spara benen på de hårda grusvägarna/asalten och i uppförbackarna. Skulle tro att det blev 70% löpning och 30% promenad.

Första dagen inledde vi med resans tuffaste del, vilket vi inte visst då, och vi blev nog alla lite oroliga när tiden rann iväg oroväckande fort jämfört med kilometrarna men det skulle bli lättare. Lunchen intog vid en perfekt svensk sommarsjö och med nedkylda (badade) kroppar och mat i magen blev man pigg igen. Efter 44 km joggade vi in framför hotellet. Lätt möra i benen eter de avslutande 3 km asfalt. (Övriga 41 km kändes knappt) Typ 9,5 h med raster inräknade höll vi på. Och nu kommer ända, helt oväntade plumpen i protokollen. Pizzan var ingen höjdare. Alltså, pizzan i sig var det absolut inget fel på men jag hade svårt att förmå mig äta. Pizzan fick trugas ner. Det var en missräkning. Annars ömmade benen skönt, sängen var fantatiskt, colan godare än någonsin, hotellfrukosten fantastisk och känslan att faktiskt ha klarat av dag 1 grym.

Andra dagen innebar ett något tuffare tidsschema då vi behövde komma fram på eftermiddagen. Planen var att ta kortare fikapauser och försöka springa på när vi var pigga. Och då vi liksom passerat det magiska mitten kändes det helt OK. Och det blev väldigt mycket springande under de första 24 km. Vi hade sett ut en fantastisk sjö att äta lunch vid som låg efter 27 km och när vi då passerade delmålet 3 km innan lunch var vi nog alla mentalt framme vid bad och mat. Då började helgens kraftprov. 3 km dammig grusväg i stekande sol klockan 12:00. Som om inte det var nog lutade det på bra. Det kan bli SÅ varmt på en svensk grusväg att ni kan inte tro det. Vår stackas hjälte hunden hade det tufft upp för stigningen och här trodde jag nog att vi skulle få bryta. Men efter bad och mat var vi som nya människor och hundar och nu hade vi ju bara en nätt spurt kvar på dryga milen. Efter att ha klättrat lite till så belönades vi med typ 5 km lätt nerför på en slingrande stig med passering av rövarnäste! Sista kilometrarna blev en uppvisning i jävlar anamma och lyckan total när vi kom ut på ängen och såg den bekanta grå volvon som skulle plocka upp oss. Då täckningen på telefonerna var dålig och mötesplatsen vagt beskriven la vi in en långspurt på 500 m. När vi når vägen ser vi billykterna försvinna runt kröken. Tala om frustration. Ingen täckning heller. Så vi lunkade lite mollokna framåt på grusvägen. När vi till slut fick kontakt med vår skjuts noterade jag att vi hade sprungit 39,5 mil. Då la vi in en långspurt  men hann inte riktigt och när bilen kom fick vi helt enkelt be honom vänta medan vi sprang våra avslutande 200 m. 7,5 h inkl. alla pauser stannade klockan på.

Sjukt bra är vi. 84 km löping på två dagar. 84 km. fattar ni hur lång det är. Det tar en timma att köra med bil på småväg.

Heja, heja oss!