När jag utvärderades på spinningen fick jag frågan vad jag ville uppnå med mina klaser. Jag överraskade mig själv med att helt spontant svara " jag vill att mina deltagare ska känna hur skönt det är när det gör ont i kroppen undet ett pass". Jag är väldigt nöjd med det svaret, för det är ju just det man vill uppnå. Känslan när det gör ont i hela kroppen, när kroppen skriker att den vill lägga av, men man kör lite till. Det är det som är så skönt- Efteråt.

Detta har jag upplevt två dagar i rad. Igår var det coreboll med favvoinstruktören och det gjorde ont. Såg magmusklerna krampa under arbete. Då körde vi lite till. Och när jag tänkte att det går nog inte mer nu kom favvon och lyfte upp mina ben från golvet så det sved lite till. Och det är sådana instruktörer som jag gillar, som precis när man är på väg att släppa taget får en att fortätta lite till, genom ord eller handling. Idag värker det i ryggen och magmusklerna känns lite tilltufsade.

Imorse gick jag igång helt. I juni brukar det komma mellan 10-15 deltagare, idag kom 27. Då tänder man till och som jag körde. Det var obarmhärtigt och det gjorde ont. Det var längesen jag körde så hårt på cykeln och jag fick många med mig. Vi körde backtempo och som vi körde, upp, upp och upp. Körde nästan lite för hårt för på slutet hade jag svårt att instruera eftersom pulsen var så hög. Men jag tror att signalen gick fram, det gör ont en stund på klassen och sedan på dan.

Det var många som stapplade ut.

Ikväll ska jag försöka frambringa ork till ett löppass men jag gissar att det blir lungt. Kan inte tänka mig att kroppen vill springa fort efter en sån chockstart.