Jag är trött! På många sätt. Jag är trött i kroppen efter mycket annorlunda träning. Jag är trött på kvällarna för att det är mycket att fixa efter flytten. Jag är trött eftersom det är mycket att fixa till jul. Men om två dagar börjar livet som idrottsproffs med möjlighet att sova längre, vila mycket och träna mycket.

Fredagens banlöpning blev en positiv överraskning. Benen var OK. Tangerat pers på 200 meter och OK tider på 400 meter. 600 och 800 var tuffa distanser och jag orkade inte hålla farten riktigt. Löpningen tenderade att bli lite seg sista biten men jag försökte jobba med löpstilen. Att orka springa "rätt". Ger mig själv godkänt!

Lördagen blev en lång plågosam färd. Det gjorde sjukt (förlåt pappa men det gjorde sjukt ont) ont i benen. Jag funderade på om benen skulle hålla? Det blev ett MYCKET lätt pass. Mitt mantra för dagen var kopplat till en artikel jag läste i veckan som handlade om att för att utvecklas som idrottare måste man chocka kroppen med ny träning.Träning som gör ont i några dagar efteråt. Är det det som krävs? Fy sjutton vad bra jag kommer att bli i vår. Ont gör gott. Mitt nya mantra! Fast nu längtar jag lite efter att kroppen skall börja vänja sig vid den nya träningen och ge mig möjlighet att träna utan att ha träningsvärk någon stans. (ÅH, vad bra med skidåkning då, det kommer inte alls ge träningvärk i ljumskarna)

Söndagen var stressig. Eller rättare sagt - jag var stressig.Ni som känner mig vet att min stresströskel är låg. Allt gick fel. Så typiskt Sofiabeteénde. Spinga utan att läsa kartan och sedan läsa kartan utan att egentligen registera kartan. Titta på den men inte ta in. Ett pass jag gärna skulle glömma men samtidigt måste jag någon gång lära mig av dessa pass. Jag måste lära mig att andas. Både innan start men framförallt efter en sådan bom. Jag har svårt att starta om utan upprepar misstagen igen och igen. Om man tittar på kartan måste man också bearbeta det man ser! Enkelt men ack så svårt.

Igår gjordes träningsplanering med PT inför hela jul, nyår och trettonhelg. 7 planerade löppass. 2 stykepass och utöver det får jag vara min egen tränare. Med varningen om att inte träna för mycket. (jag förstår inte alls vad hon menar med det?) Nu går jag in i ett mängdträningsblock men till skillnad från tidigare år ska jag fundera innan varje pass. Hur känns kroppen? Vad ger detta pass? Och till 3 inplanerade löpnyckelpass (banlöpning) skall kroppen var om inte utvilad så i alla fall inte toksliten.

Ikväll väntar styrketräning och kanske en jogg om det hinns med. Fokus får nog ändå vara julklappar och pyssel i lägenheten. Kroppen kan behöva några lugna dagar innen proffslivet börjar.