Ibland behöver man vakna bryskt. Det gjorde jag i fredags. Har alltid gillat natt och sprungit mycket natt när jag var mindre. Jag kan inte leva på det längre. Inledde med natttänk och sprang metodiskt men sen föll jag i alla fällor som fanns och började med "rätt på-taktik". Vi behöver inte minnas det mer nu. Glömt.

Söndagen var destå roligare. Trötta, stumma nattben till trots gjorde jag (återigen!) ett stabilt daglopp. 2-3 minuter kan jag hitta. En kontrollbom på dryga minuten. En "segling" på en långsträcka och sen tappade jag typ 30 sekunder när sulan lossnade på väg till näst sista.... Sen kan man såklart leta sekunder men jag nöjer mig med att löpformen fortsätter vara god även om känslan inte är lika bra längre och att dagorienteringen fungerar stabilt. Det finns en del att jobba med men som sagt- Det är stabilt. Slutade 6:a. cika 6.30 efter. Det är bra.

Idag släpps lagen och jag vågar mig på en gissning om sträcka 4 i andralaget. Men man vet aldrig. Under veckan som kommer gäller att få tillbaka löpkänslan i benen och hitta det sista lilla krutet att trycka på med. Nu är det ynka 2 veckor kvar av vårsäsongen och även om jag älskar att tävla ska det bli bra med några lugna veckor för att få träna ordentligt. Långpass i mummaväder.