Benen igår var (förståligt nog) trötta sedan helgen och det var slitigt att springa OL-intervaller. På platten gick det OK men jag fick slita i minsta lilla motlut. Som upplagt för bad feeling och dåligt självförtroende MEN trots detta tillstånd hade jag hyfsad fart i benen och matchade de andra tjejerna bra. Lyckades till och med hålla undan när jag startade först. Härligt!

Det är mycket upp, upp nu. Varje träningspass känns som en liten seger och jag passar verkligen på att njuta av att känna mig snabb. Snart kommer jag väl att tycka att det är ett normaltillstånd om det fortsätter men just nu överraskar jag mig själv på nästan varje träningspass. Det är roligt.

Intervall 1 4:37 (136/152) (82/92) Förvånatsvärt låg puls?
Intervall 2 7:20 (147/158) (89/96) ( en större klungbom)
Intervall 3 6:01 (150/159)  (91/96)
Intervall 4 5:44 (146/157)  (88/95)
Intervall 5 4:58 låg puls men pulsdata ser konstig ut.

A few seconds per mile during a marathon is the difference between finishing with the Kenyans and finishing with some guy named Ken.