Sofia Lundberg, GMOK

Min träningsvardag i uppförsbacke, i nerförsbacke och på platten

Det här kommer att bli ett långt inlägg

Kategori: Allmänt

Av många anledningar men vi tar det från början. (om någon undrar över utebliven uppdatering igår så var serven nere).

Spring Cup och lördag. Var inte jättetaggad men det skulle bli roligt att springa i alla fall. Vi fick en uppvärmninskarta på väg till start och det var jättebra att komma in lite i terrängen och komma på att man måste hålla riktining. Problemet var att när jag väl kom fram till start och var klar med mina bestyr var det 3 minuter till start och jag hade inte töjt något och inte ruschat som jag brukar. Töjde lite snabbt och tänkte att jag öppnar lugnt. (Redan där började det gå fel i huvudet tror jag) Öppnade ändå inte så lugnt utan tuggade på utan några större misstag. Gjorde några grodor på slutet när huvudet blev trött. Kom imål och var glad att det var över och sakta hade det gått. Var långt efter med misstag och ingen fart. Blev lite lack när jag såg min medelpuls. 141 (85%). Jag ska ligga högre. Funderade inte så mycket utan kom in i "jaja, jag är väl inte bättre". Men då ska man vara glad att man har vänner som ruskar om en och talar om att man minsann kan springa mycket fortare och att hon skulle bli arg om jag inte sprang fort på söndagen.

Efter mycket strul med lagen blev det en förstasträcka för mig och jag var lite nervös. Löpmässigt var jag ju långt efter igår. Laddade och intalade mig själv att jag skulle plocka ettan och tvåan för att sen öka farten. Stod långt bak i starten och hade bra koll på fältet när vi gick in i skogen. Fick lätt rätt gaffel och var nog den i startfältet som sprang bäst till ettan. Täten drog långt vänster. Jag gick rätt på. Kort till tvåan och mitt braiga vägval till ettan gjorde att jag var ganska långt upp i klungan när långsträckan kom. 1,5 km löpning. Negativa tankar kom men benen kändes OK och jag tuggad på längst bak i klungan. Jag ville ju inte att klubbkompisen skulle bli arg på mig så jag sprang allt jag hade. Återigen tjänade jag sekundrar på tätens vinglande på sträckan. Sen blev jag själv. Några lätta kontroller och bra gaffling gjorde att folk försvann. Kom ihop med en norska som jag sett även i början och anade att vi nog hade samma gaffel. Sprang ifrån henne lite men när jag tvekade in i ringen kom hon ifatt. In till varvning höll vi ihop och jag hade ingen aning om vad jag låg men folk lät glada och jag hade gått bra så...
Var på väg att göra ett misstag efter varvningen men norskan kom bakifrån och räddade mig. Blev då trött och la mig i rygg ett tag och tänkte att jag lätt plockar henne på slutet. Två löpare kom upp bakifrån och vi var 4 in mot näst sista kontrollen. Inte sist i mål tänkte jag då men gjorde egentligen inget åt det och på upploppet kan jag inte plocka platser. Det är egentligen det enda jag är missnöjd med. Jag kunde gått hårdare till sista kontrollen.

83 minuter på 9,4 km blev till 53:30 på 7,5. medelpuls på 150 (91%). Jag kan springa fort. Växlade på 18:e plats. 9 minuter efter ledaren. 6 minuter efter 2:an. Och det var inte på något sätt ett drömlopp. Jag kan springa både fortare och rättare.

Måndag och spinning. Kommer in och möter platschefen som meddelar att det blir mitt sista pass idag. De har hittat en ersättare. Jag blev helt paff och lite ledsen. Jag har ju själv sagt upp passet och jag vet att jag inte ska leda två pass men ändå. Fick verkligen ladda för att kunna köra passet.  Efter passet när jag sa att jag inte skulle komma tillbaka blev stämningen väldigt konstig. En del blev besvikna och jag förstår dem. Det finns massor av duktiga spinninginstruktörer men de kände sig nog lite svikna när jag övergav dem mitt i terminen. Några kom fram efteråt och det kändes INTE bra. Var lite ledsen hela kvällen, men jag tror att det ändå var det bästa beslutet för min egen del. Det är ändå orienterare jag är. Inte spinnare.

Det var därför extra skönt att möta mina riktiga stammisar som jag nu har haft i snart 2 år. Det passet tänker jag inte ge upp även att det ligger på en tisdag. Det fixar jag! Det passet ger mig så mycket positiv energi.

Det var också skönt att en kollega  på gymmet frågade hur gammal jag är. Jag bad henne gissa och hon gissade 26. När jag svarade 31 kom hon ut från rummet brevid för att försäka sig om att jag inte drev med henne. Hon tyckte att hon tagit i när hon sa 26. Tack för det! Jag vill vara ung än ett tag!

För övrigt kommer ni möta en kortklippt blonderad tjej idag! En helt ny tjej!

Kommentarer

  • Bettan säger:

    Välkommen till de korkades gäng ;)

    Grym sträcka på stafetten!

    Ses ikväll!

    2008-04-01 | 10:11:42
  • Bettan säger:

    Men vänta nu, det är väl 1 april idag........

    2008-04-01 | 10:12:47
  • Sara säger:

    Bara fortsätta med snabbhetsprojektet!

    Har börjat spåna på detaljer till 6:e juni, men måste kanske vara lite realist med tanke på mitt knä. Så typ 3,5 + 4 mil?!

    Kan inte skylla dålig uppdatering på klen server utan helt enkelt på dåligt humör ...

    2008-04-01 | 10:20:41
    Bloggadress: http://www.sportfantast.blogspot.com
  • Sofia säger:

    Korkad är jag. Beror det på hårfärgen? Kanske, kanske inte? Den som lever får se.

    2008-04-01 | 11:56:49

Kommentera inlägget här: