Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Kategori: Allmänt
Nu har allt det gröna slagit ut och jag är inte riktigt överens med Helen om att gröna snitslar är det aldra bästa. Vid några tilfällen fick man verkligen leta snitsel. (Annars letar ju vi orienterare aldrig kontroller, vi vet ju var de sitter, det står på kartan.) Nåväl, igår lärde jag mig i alla fall att kompassen är ett viktigt redskap för mig och att jag alltid skall använda den som stöd. Jag har ingen inbygd kompass i kroppen som t.ex Sara har. Det blev ett bra träninspass och lång stretch efteråt.
Ikväll är det Sprint-DM. Sprint är inte min favoritdistans men det skall ändå bli kul att tävla. Tyvär tyder kartan (Ruddalen) på en hel del asfaltslöpning. Sprint är betydligt roligare i parkområden. Det är där den kommer till sin rätt med stängsel, lekplatser, små dungar, en hel del trajar* och många riktningsändringar. Den roligaste sprinten jag har sprungit var SCC (Stockholm City Cup) i Vanadislunden.
*Traj är ett ypperligt användbart småländskt ord för upptrampat stråk i skog. Traj är oftast tilfällig och växer igen efter tävlingen. 5-dagars och 10-mila ger upphov till massor av trajar.