Klart
Inte klart godkänt men klart och genomfört. Vaknade på morgonen efter nästan 11 timmars sömn och var så trött. Inte ens en hotellfrukost fick mig på rätt energinivå. Började oroa mig för att jag var på väg att bli sjuk men tiden gjorde sitt och efter någon timma kändes kroppen faktiskt både vaken och utvilad. Då satte nervositeten in. Hur kunde jag gå med på det här? Vems dumma idé var detta? 35 minuter innan start började jag min stirriga ostrukturerade uppvärmning som inte alls blev som jag tänkt. Trängde mig dåligt uppvärmd, sjukt taggad och ganska nervös fram till min karta. Eller fram och fram. Jag stod längst bak. Starten gick. Var inte beredd på att bli tacklad och hade fullt sjå att hålla mig upprätt. Upp med kartan och tänker direkt rakt på. Tittar upp och konstaterar att ingen kör rakt på. Följer med klungan på stigen men här tappar jag helt fokus och 30 sekunder senare får jag panik och vet inte hur länge jag sprungit på stigen, viker av, bara för att inse att jag ska längre fram. Viker ut och känner paniken komma. Folk väller fram. Skärp dig. Viker in. Får skärmen och kastar mig iväg i rätt riktning men blir väldigt stressad av att folk springer åt alla håll. Springer ostrukturerat på ett vägval jag aldrig valt själv men bommar inte. Ser art trean är tv. Passar på att andas och börja om mentalt. Får svåra fyran med lite flyt. Till svåra femman blir jag helt plötsligt själv. Panik igen men vet var jag är. Kollar en extra gång på kartan och 400 meter senare sätter jag stämpeln och ser klungan komma in från vänster. Jag äger stafetten i det ögonblicket. Springer bra fram till långsträckan. Där dras jag med på klungans vägval. Eller jag väljer att gå med. Det går fortare att springa med dem än själv på eget vägval. Släpper orienteringen en stund och känner tröttheten komma. Här dör jag. Hit men inte längre. Svär över dålig träning. Stirrar på ryggarna framför och tänker bit i. Bit i. Helt enligt regelboken stannar jag när vi passerar vägen 300 meter innan skärmen. Jag är väldigt medveten om hur trött jag börjar bli. Snurrar 30 sekunder men får den ändå. Springer på kompass och ryggar till de två nästkommande kontrollerna. Kastar mig ner till tv-kontrollen. En gafflad kontroll kvar. Klungan delar sig på två vägval. Skönt. Känner mig trygg. Får näst sista utan problem. Ner till sista och stämpla. Ler inombords. Jag kan bättre men det är godkänt. Jag har gjort jobbet, jag har hanterat problemet. Jag har antaget utmaningen. Lämnar över med ett leende. Enligt plan.
Nu är jag lite sugen att göra om det. Fullt frisk, bättre tränad och i form.
