Sofia Lundberg, GMOK

Jag älskar mjölksyra, jag älskar total trötthet. Jag vill spränga gränser och träna hårdare än någonsin tidigare. Jag vill känna att träningen gör mig stark och oslagbar. Jag vill ha maxpuls och brännande känsla i benen. Jag vill somna med det välbekanta pirret i benen som man belönas med när man ligger nära gränsen för vad kroppen klarar. Jag vill uppleva formtoppning, lätta ben och flow. Jag vill återigen känna att jag har gjort precis allt jag kan för att bli så bra som möjligt.

Just nu är jag långt borta från dessa känslor och träningen handlar mer om att må bra och motionera med måttliga pulser och utan adrenalinpåslag. Och så kommer det vara ett tag framöver. Just därför finns heller ingen inspiration till att blogga. Det är inte riktigt samma sak att skriva om joggingturer eller benstyrka utan vikter.

Motivationen finns dock kvar och just nu växer den sig starkare och starkare och min målsättning är att vara tillbaka, bättre än någonsin, till SM 2011. På hemmaplan.

Tills inspirationen återfinns hittar ni mig på funbeat.

Igår bestod träningen av styrka. Frågan är om det inte var en större fysisk utmaning att plocka upp grässkydd i 2,5 timmar? Det kändes så i alla fall.

Idag skall jag utmana knopp och kropp med lite orienteringsintervaller.

Semestern är över för den här gången och har varit oförskämt bra.

Jag har upplevt mer mygg än vad jag trodde var möjligt.
Jag har bilat mer än 500 mil.
Det är kallt i fjällsjöar.
Jag har hittat champagneglas i en fjällbjörk.
Jag har kastat diskus för första gången i mitt liv och spjut för andra.
Jag har hittat en chokladkaka i ett sameviste.
Mina vänner tror högt om min fysiska standard.
Jag har spottat tandkräm på en groda.
Jag har sprungit ett bra O-ringen.
Jag har läst och läst och läst ute på ön.
Jag är lite småkär i norrlands inland.
Jag har bott i en trädkoja. 5 m2, 5 meter upp i ett träd.
Blattniksele är en oväntad civalisation i skogen.
Jag har sprungit backintervaller både i Måttsund och på Ormberget.
Jag har cyklat på Arcus.
Det går att kasta spjut rakt in i ett träd och få det att fastna där.
Champagneflaskor växer i fjällbäckar.
Jag har fiskat en hel dag utan att få fisk.
Jag har bommat 1 timma på bäckförgreningen på fjället. Försökte läsa en 100000-del som en orienteringskarta.

Jag har haft en bra sommar. Det kommer bli en bra höst!

Något med mig är fel.

Igår sprang jag fel igen. Runt en sjö. Jag vet inte vad som händer och vart tanken far men helt plötsligt inser jag att jag inte är där jag borde vara. Suck. Och eftersom jag känner mig själv är det inte aktuellt med några geningsaktioner utan jag vänder snällt tillbaka till sista kända korsningen.....Kommer på rätt spår igen och inser att han där hemma nog uppgivet konstaterat att jag återigen kollrat bort mig. Han sprang motastt håll för att möta mig. Som tur var tog han ett varv till runt sjön oh när vi träffades på blev det ett spontanbad i sjön innan vi fortsatte löpturen hem. Utan att springa fel.

Det är tur att jag är lite bättre med karta i handen.

Fysiskt var det ingen angenäm upplevelse. Det var veckans kvavaste dag och cykelbenen sitter kvar. Dagens  fartpass får nog ryka till förmån för återhämtning. Jag tror jag behöver 2 vilodagar och om det känns bra blir det en snabb löptur på lördag. (Eller idag men troligen inte). Benstyrka är inte aktuellt. Corestyrka är väldigt aktuellt men latmasken verkar ha tagit över min kropp.

Stockben.

Målsättningen var solklar. Låta benen hitta löparglädje. Uppvärmningen kändes förvånandsvärt bra. Hade löparglädjen till ära klätt fötterna med de oranga farorna. Det hjälper.

Uppvärmningen gick som vanligt lite för fort men benen trummade på och jag njöt av löpsteget. Stretchade lite grann och bestämde mig för att löparglädjen skulle få styra. Fartlek. Jag drog på så länge benen ville springa. När benen stumnade saktade jag in. Detta inföll väldigt ofta då det dök upp en backe. Det blev 2 längre drag och några stycken på 1-2 minuter.

Hade tänkt köra lite core men semesterlatmasken smög sig på. Får försöka rätta till detta idag. Målsättningen uppfylldes i alla fall med råge och jag avslutade passet med drömmar om framgångar på O-ringen. Målsättningen är solklar. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag kan.

Fullt fokus på rätt saker. Orientera smart. Jag skall besöka ca 60 kontroller under 5 dagar, taktiken kan bara vara att minimera misstag.

Flow.

Cykeloraklet har upplyst mig om att COL DE JOUX PLANE är en HC-stigning. Ännu mera coolt.

FOOTON skall det stavas.

Jag har ätit sniglar.

Col de Encrenaz var 6 km med ett snitt på 8,4%. (Den korta lilla turen jag gjorde....)

Contador borde ha väntat på Schleck.

Grodätande fransmän är för det mesta otrevliga.

Vi smugglade Rivella från Schwiez.

Jag är glad att jag har en kropp som orkar göra sånt här.


DS

Jag trodde jag visste vad tour de France var för något. Jag hade fel. Det är så mycket mer. Det är inte bara världens mäktigast cykeltävling. Det är något annat också-typ en folkfest,fast så mycket mer. Det går inte att beskriva. Ni måste uppleva det.

Söndag:
Morzine-Avoriaz!! Cyklar sista klättringen på touretappen. Helt galet adrenalinstinn hela vägen. Massor av folk och husbilar. Alla hejade och tjoade och det var ritat på hela backen. Bland det häftigaste jag varit med om i träningsväg. Nådde min första alptopp på cykel helt salig. Vände sedan ner för att invänta de riktiga cyklisterna. 5 timmars väntan på en alpsluttning. Hela sluttningen fylld av galna fans. Otrolig stämning, vilken fest. Gissar på några hundra teambilar, teambussar, reklambilar m.m. Stod och hoppade som en barnunge efter värdelösa reklamprylar. Fick dock ingen grön hand- vilket var målet:-(

Men så kom de! Skrek mig hes på Gotland, jublade åt Andy som ryckte och vann. Led lite med Armstrong som tappade massor av tid. Hejade på spurtarna och så var det över. Tog mig levande ner för serpentinerna och var lycklig hela kvällen. Somnade med ett leende på läpparna. Livet kan nog inte bli så mycket bättre än såhär. Är så glad att vi äntligen kom iväg och fick uppleva det man bara sett på TV förrut. Det är bättre än man kan föreställa sig.

Måndag:
Morzine- LetsGets - Tangines- Somoes- COL DE JAUX PLANE-Morzine.
Dags att bekänna färg i denna tuffa klättring på 13 km med några saftigt branta passager och lite möra ben efter gårdagens pass. Gav mig iväg upp för motlutet till Lets gets. Dagens tuffaste del blev sedan nerför till Tangines, jag gillar inte nerför och mycket trafik var det och rädd för bromspunka var jag och kramp i armarna fick jag. Men jag kom ner och cyklade i dalen bort mot passet. Och så började det. Uppför. Uppför. Stekande sol. Obarmhärtigt brant. Stod upp, satt ner, aldrig sluta trampa. Bara en serpentin till. Jobba dig upp. Några cyklar om. Jag cyklar om 2. Efter den brantaste passagen, någon kilometer där bara stående varianten var möjlig kom han där hemma ikapp. Han såg piggare ut och jag blev tröttare. Kämpade på. Slet som ett djur. Värme, tunga ben. Det kändes som en vägg. Bokstavligen. Cyklade rätt in i den. 12 kilometer skulle backen vara, det blev mitt mantra. Nådde 12. Backen fortsatte. Just då hade jag sålt min cykel för en krona. Såg toppen. Det lutade knappt uppför nu men det gjorde så ont. Överallt. Var det en hägring. Såg en röd cyklist på toppen blickande ut över backen. Förstod att det var han där hemma. En evighet senare slängde jag cykeln och rasade till backen med tårar i ögonen. Aldrig mer. Hatade alperna, hatade cykel. Tills jag fick en glass och åt den medan jag tittade ut över mount blanc. Kanske kunde jag tänka mig att göra om det. Så farligt var det väl inte? Eller?

Gled ner mot Morzine. Aningen kaxigare i kurvorna, aningen högre fart. Rullade in i Morzine- helt slut- men ganska lycklig ändå. Så hände det. Touren har vilodag och alla cyklister bor i vår by. Jag rullar in på paradgatan och helt plötsligt hamnar jag mitt i team fotoon. De skall ut och rulla på vilodagen och här är de. 2 framför, en på varje sida och några bakom. jag blir helt paralyserad. Tittar mig runt omkring och där är de. Tänker bara att jag måste cykla snyggt och inte trilla. (för det gör man ju så ofta på platten i en stad). I kanske 1 minuter cyklar jag bland dem. Det är en märklig känsla. Så blir det kö bakom några bilar oh det släpper fram mig. Jag är framme vid vårt hus också och ögonblicket är förbi men så nördig är jag att det här är en merit. Måhända att han där hemma upplyste mig om att Fotoon är tourens sämsta lag men jag tror bara det var aundsjukan som lös igenom.

Tisdag: 
Dags för touren att starta från Morzine. Morgonen ägnades åt shopping av massor av tour de france-prylar. ja, man måste ha sådana. Sen kollade vi på signeringen och försökte få en skymt av stjärnorna. Sprang hem till lägenheten och öppnade fönstret i vardagsrummet. Det här var synen.

 

Dagen var ett stort bakslag fysiskt och en 20 minuters jogg i dalen kändes lagom på eftermiddagen.

Onsdag:
Kortare bergspass på cykeln men ack så brant. 6 km med veckans brantaste km. Löjligt jobbigt. Löjligt varmt och löjligt roligt.

Torsdag: "Löpning" upp på en topp. 100 minuters uppförlöpning belönades med mera sol, mera vyer och en halv bar. Tog liften ner halva vägen. (tvärtemot alla andra) och sprang hem sista "flackare" biten. Totalt 2:10. På 11 km. Kanske inget att skryta med men ytterligare en topp att lägga till handlingarna.

Fredag: Cyklade lite i en dal innan det var dags för att prova Morzine - Avoriaz igen. Jag ville ge tourbacken en chans till och njuta av utsikten, inte av husbilar och folk.....Det blev en sådär njutning. Eftersom jag redan klarat backen så tillät jag mig att pausa då och då och då och jag lät benen bestämma farten. 70 minuter blev till närmare 90 och det var knappt styrfart. Det kändes att det var sista dagen och att jag inte är cykelvan. Det var en skön känsla att glida hem i dalen. Färdigtränad för den här gången.

Nu en lugn löpbetonad vecka för att slipa formen mot O-ringen.

Laddade med en låda jordgubbar och en filt på gräsmattan. Bra uppladdning.

Medeldistans på Björnåsberget var kvällens utmaning. Kände mig betydligt piggare i benen idag även om maxfarten är LÅNGT borta. Orienterade bra förutom när vi rasade ner i den brantfyllda slänten. Jag har problem i sådanana områden. Jag har svårt att se kartan för alla svara streck och det känns som jag chansar ner. Lyckas inte hitta en bra filosofi. Gjorde dock mindre misstag än många andra.....

Underbart att springa en svensk sommarkväll. Komma imål och njuta i värmen. Den planerade fisksoppan till middag kändes bara så fel en sån här fin kväll och jag tror vi båda var lite sugna på att svulla så vi duschade snabbt och besökte sedan SM-vinnaren i pizzabakning. Kändes helt rätt och pizzan sköljdes ner med cola. Fantastiskt gott. Och dessutom slutade jag äta innan jag blev för mätt. Plus till mig.

Det fanns till och med (gott om) plats för en låda jordgubbbar till.

Ska man köra benstyrka så ska man göra det kontinuerligt. Punkt.

Förra vintern körde jag benstyrka och upplevde verkligen att det utvecklade mitt löpsteg. Jag kände mig stark. Så kom ett vasalopp och en trasig rygg ivägen och styrketräningen fick pausa. Och inte förren nu känns ryggen så stabil att jag vågar trycka på igen. Kanske kommer jag inte att kunna köra explosiv styrka med tunga vikter men jag tror jag behöver bli starkare i benen. Så- nu börjar helvetet igen.

Jag var så smart. Gjorde få upprepningar utan vikter, bara för att vänja benen. Patetiskt kan man kalla det men idag har jag svårt att gå avslappnat och gårdagens träning blev ett skämt. I och för sig kände jag mig lite förkyld också, annars hade jag nog kunnat slita mig runt.

Men - nu när jag har startat upp det här eländet igen måste jag hålla i och klättra över träningsvärktröskeln. Jag måste hålla i benstyrkan hela sommaren. Minst ett pass i veckan. Det är en regel.(möjligtvis O-ringen undantaget och kanske veckan i alperna för där får nog benen bekänna färg ändå....)

Ikväll blir det nog vila. Känner mig lite hostig men annars OK. Är jag pigg när jag kommer hem (och solen tittat fram bakom regnmolnen) blir det kanske en glidartur med racern.

Benträning=AJAJAJAJAJ!

Jag har börjat jobba på benstyrkan. Med tuff cykling i Nordmarka bygger man benmuskler. Det känns att kroppen är ovan vid cyklingen men nu är det dags att börja bygga upp cykelformen innan det är dags att klättra alppass i Morzine tilsammans med grabbarna från touren. Eftersom det har vilodag i Morzine är planen är vaka utanför hotellet och smyga mig med en bra klunga när de skall rasta benen på vilodagen. Kanske inte, men tanken lockar.
Det är nu mindre än 2 veckor till alpsemester. Längtar? Jo. En vecka i alperna ger SÅ mycket träningsinspiration och att dessutom lyckas pricka in 2 touretapper samt att dela by med världseliten på deras vilodag. Det här kommer att bli en toppensemester.

Helgen var också toppen. Fredag och sprint på O-festivalen. Pigga ben och mycket löparglädje. Lyckades med några stressmisstag när jag försökte läsa på sträckor längre fram. Tappade fokus och bommade. Dåligt. Men jag tar med mig den bra löpkänslan.

..som försvann till lördagen. Tung norsk terräng slet och jag var inte alls på hugget. Men jag hade en väldans bra inledning och (fortfarande) jag orienterar bra.

Söndagen var högtidsdagen med cykling till Kikut i Nordmarka. Fika gulerotskage och cykla hem. Fick väldans bra backträning och plockade många höjdmetrar. Dock på slitna ben. Det märks att jag börjar få upp volymen lite igen. Benen blir slitna, men mer vanligt sliten är järnbristsliten.

Idag startar jag upp höstens satsning på benstyrka. Jag är för svag och idag inleder jag operation starka ben. Försiktigt och lugnt i ett tempo som ryggen gillar.

Efter det blir det kvalitetsshopping och fika med kär vän. Livskvalitet!

Jag fick punka ikväll. Gick hem och bakade en äppelkaka så nu är den punkan så gott som lagad.

En av mina skönaste segrar tog jag i O-festivalen för något år sen. Jag minns att jag gjorde ett bra lopp och att kroppen var pigg. Men jag minns också några små misstag i början. Jag minns också att jag kom ihop med ett koppel löpare på slutet och att farten skruvades upp rejält.

Jag minns min förvåning när jag passerade resultatavlan efter målgång. Jag startade ganska sent och ingen som var uppe hade ju bättre tid. Tänkte att någon i vår stora grupp på slutet borde ha sprungit ifatt mig med tanke på mina misstag inledningsvis. Gick och duschade och sen tillbaka till resultaten. Mitt namn lyste överst på listan. Och nu var det ganska sent och massor av namn i listan och jag började ana att det kanske skulle bli en seger.

Kände glädjen bubbla upp. Det är speciellt att vinna. Smög runt prisbordet, lite pinsamt men det är ju inte så ofta man vinner. Efter mycket strul visade det sig vara ett riktigt fint pris. Jag fick 800 kr i presentkort och kunde casha in ett par nya skor. Inte illa.

Den segern var oväntad. En seger i helgen skulle vara ännu mer oväntad. Men allt är möjligt.

Gårdagen intervaller sitter i benen idag. En lätt cykeltur skall råda bot på det.

Norge- här kommer Sverige.

Luleå må vara invirat i ett skimmer men skogarna där man växt upp har en speciell plats i mitt hjärta. Turen runt Kortgölen (som är väldigt lång- gölen alltså), passen upp på Tabergs topp, elljusspåret och milspåret vid klubbstugan, Bengans backe, 5:an i vid Tabergs IP. Det finns många pass att vända hem till.

Denna gången blev de en tur med racern på bilvägarna i skogen, premiär faktiskt. Kul att cykla i hemmamarker. Fina marker men synd på 10 grader och regn. Fick i alla fall avsluta med att bestiga toppen. Jobbigt och brant kan man väl sammanfatta det med. Onsdagen fick bli orientering på "granheden" och en sväng upp på det vresiga gröna berget. Omväxling förnöjer.

Idag har jag lufsat en sväng i hemmamarkerna i Göteborg och försökt motverka blek degmage inför bikinisäsongen. För det finns hopp om den- bikinisäsongen. Idag var det en riktigt skön sommarkväll. Vill ha mer!

Luleå må vara invirat i ett skimmer men skogarna där man växt upp har en speciell plats i mitt hjärta. Turen runt Kortgölen (som är väldigt lång- gölen alltså), passen upp på Tabergs topp, elljusspåret och milspåret vid klubbstugan, Bengans backe, 5:an i vid Tabergs IP. Det finns många pass att vända hem till.

Denna gången blev de en tur med racern på bilvägarna i skogen, premiär faktiskt. Kul att cykla i hemmamarker. Fina marker men synd på 10 grader och regn. Fick i alla fall avsluta med att bestiga toppen. Jobbigt och brant kan man väl sammanfatta det med. Onsdagen fick bli orientering på "granheden" och en sväng upp på det vresiga gröna berget. Omväxling förnöjer.

Idag har jag lufsat en sväng i hemmamarkerna i Göteborg och försökt motverka blek degmage inför bikinisäsongen. För det finns hopp om den- bikinisäsongen. Idag var det en riktigt skön sommarkväll. Vill ha mer!