Tack
Sista 4 månaderna har jag haft 4 eller 5 förkylningar. Inte sovit ordentligt. Levt på socker för att orka med mig själv. Har precis avslutat en ny förkylning, tagit det lugnt och försökt säkra upp och låta kroppen bli pigg. I helgen har jag misskött mig med både socker och vin. Spenderat lördagen gåendes på Liseberg och söndagen på Universeum.
Man kan väl minst sagt säga att förutsättningarna inte var de bästa att prestera. Tanken var helt enkelt att springa en sväng. Komma tillbaka. Igen.
Solen sken, jag joggade iväg. Kände mig pigg i benen men tjock och otränad. Känslan var dock positiv och jag blev allt gladare och gladare. Kände att energi fylldes på,inte försvann. Njöt av att springa igen och tyckte till och med att det gick bra! Tänkte att det här går fint.
70 glada positiva minutrar senare kommer jag hem, slår av klockan och konstaterar att klockan inte stämde överens med känslan men något som normalt hade tryckt ner mig skakade jag idag lätt av mig. Det kommer bli bra det här. Tids nog.
Tack kroppen. Tack för upplevelsen. Jag ska betala tillbaka nu. Med sömn och riktig mat. Nu vänder vi vinden. Inga mer sjukdagar hos oss. Inga mer trasiga nätter. Inget mer socker för att överleva. Ingen tröstmat. Nu ska jag leva på träningsendorfiner.
