Det blir träning i eftermiddag och sen två grymma dagar i soffan.
Grov planering
Tors- Vila Fre - vila Lör - Medel DM Sön - Stafett DM
Måndag - Coreboll Tisdag - Intervaller Onsdag- Spinning + långpass Torsdag - Ol-teknik (vila om Natt-DM) Fredag - vila (ev. Natt-DM) Lördag - vila Söndag- Lång DM
Mån - Coreboll Tis - Intervaller Ons- Spinning (lungt) och snabbdistans Tors - Vila Fre - Vila Lördag - SM Kval lång Söndag SM Final lång
Måndag - Coreboll Tisdag - Vila Onsdag - spinning? och Tjejträning i maxtempo Torsdag - Vila Fredag - SM kval medel Lördag - SM final medel Söndag - SM-stafett
14 tappra morgonspinnare. Inte illa i arla morgonstund. Idag var det dock lite sömnigt, klassen tände aldrig riktigt till. Jag kände mig lite trött och fortfarande lite snorig. Och deltagarna glödde inte riktigt. Jag försökte tagga till men fick inte det gensvar jag hade behövt idag för att höja klassen till en sån där riktigt bra klass. Det är svårt att sätta fingret på vad som saknas men ibland blir klassen mera medioker än andra gånger. Idag var en sån gång. Jag hoppas det blir bättre till nästa vecka. Man kan inte alltid vara på topp.
Gårdagens träning blev bara en jogg. Kroppen känns inte hundra återhämtad och med värdetävlingar runt hörnet känns det viktigare med återhämtnining än med träning. Träna kan jag göra de andra 11 månaderna. Är lite velig om resten av veckan. Imorgon är det 25-manna träning med gemensam start. Det hade varit kanonträning inför söndags stafett. Men samtidigt kanske det är två vilodagar jag behöver. Och ska jag köra core ikväll? Kanske vila ikväll för att köra imorgon? Eller köra ikväll och vila 2 dagar och missa stafettträningen.
Lite oväntat är jag uttagen på förstasträckan på söndag. Bara jag läste laguttagningen blev jag nervös. Men på ett bra sätt. Jag blev taggad och uppmuntrad av förtroendet att få springa första i andralaget. Att UK tror att jag klarar av det. Roligt också att vi kan ställa upp med 4 fulla lag. 12 taggade tjejer. Störst i stan?
Igår laddade jag som vanligt med vasaloppsstyrka och coreboll. Igår kom jag upp ståendes på bollen när jag stödde den mot en vägg. Coolt. Balansen har helt klart förbättras. Idag är det dags för intervaller med pigga ben. Hoppas jag. Jag måste bara känna hur kroppen mår efter helgens genomkörare med snuvig kropp. Om jag känner mig sliten blir det didtanslöpning. Vilket lockar lite eftersom min personlige hare har aviserat distans runt sjöarna. Det brukar ju bli grymma pass med någon som håller tempot uppe lite grann.
Eller som våran värdinna uttryckte det - det märks att ni bor i storstan. Men ändå, denna helgen har bjudit på ( i coolhetsordning)
Fasan Svanfamilj Rådjursfamilj Ekorre Highland cattlefamilj (eller vad de heter, men de där groteska håriga sakerna) Getter Får Lamm Kor Hästar Hundar Diverse fåglar diverse insekter och annat småkryp.
För övrigt blev det sushi på bryggan, i solen, nere i hamnen, i stan. Det var gott. Så nu är jag också sushiätare. Konstigt nog.
I går la jag av med orientering men som vanligt började jag igen efter en liten stund. Ska vi ta det från början?
Var grymt tveksam till start i fredags eftersom jag fortfarande var ganska snorig och trött men dum som man är så blev det ändå start och det kändes faktiskt helt OK. Målet var ju faktiskt bara att ha roligt och få springa en rolig tävling. Banan var helt platt och det orkade min kropp ganska bra även om toppfaten uteblev. Tyvär var kartan under all kritik och nu i efterhand har hela tävlingen strykits från elitserien.
När jag vaknade på lördagen var jag fortfarande snorig men det hade ju gått bra igår.... Kände redan på uppvärmningen att det skulle bli tungt och resten av banan sprang jag med tegelstenar i ryggsäcken. Kroppen ville inte alls springa fort. Samma visa på söndagen och just då efter målgång la jag av med orientering. Då kändes allt hopplöst. All denna träning för så här dålig känsla och dåliga resultat. Försökte övertala mig själv att jag faktiskt varit sjuk och att det hade en stor del i resultaten och att jag faktsikt brukar slå många av de som nu var framför mig, men det är inte allid lätt att tänka smart. Ibland blir besvikelsen, oavsett orsak till motgången, för stor.
Jag får försöka ladda om och glömma denna veckan för framför mig ligger de 4 veckorna som är anledningen till all min träning. Jag har tränat i 11 månader för dessa 4 veckor. Nu ska jag försöka vara stark mentalt och försöka njuta av känslan. Jag kan ju inte heller påverkan veckan som varit. Det kunde ju varit värre, jag kunde blivit sjuk under de kommande veckorna.
Så. Jag är fortfarande lite orolig men kanske är det positivt? Ska man inte bli lite orolig och nervös när det närmar sig examen? 20 dagar kvar till SM. I år är det dags. This is the year it all will happen!
Efter min kortaste och snällaste förkylning på länge (någonsin?) är jag nu tillbaka på banan, sugen på att springa fort. Jag tror inte formen har tagit så mycket stryk. Jag har inte haft ont i halsen och bara väldigt lite feber.
Har dock inga stora förväntningar på kvällens sprint, men jag hoppas att göra ett tekniskt bra lopp. Och att kroppen svarar på ansträngningen. Gjorde löppremiär på KM igår. Joggade runt vår bana. När jag väl insett att det går sakta att springa när man bara joggar så orienterade jag ganska bra. Det är svårt att hitta flytet när man rör sig betyligt långsammare än normalt. Man hinner tänka på så mycket annat och man tror att man är framme långt innan man i verkligheten är det.
Om exakt 12 h startar jag. Hoppas vi har en kontroll i Mattisborgen. (Tävlingen går i Astrid Lindgrens värld.)
Och här sitter jag. Fortfarande lite snorig men inget ont i hasen. Känner mig piggare idag. En lång kväll i TV-soffan gjorde susen. Det blir nog inget av den här förkylningen. (hoppas, hoppas, hoppas) Och att få vila idag på morgonen var nog nödvändigt inför helgen.
Jag vill så gärna springa i helgen. Det är ju denna helgen jag skulle knyta ihop säcken för att vara i orienteringsmässig storform inför de kommande fyra! mästerskapshelgerna.
På fredag springer jag elitserien på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Sprint väntar. Jag förväntar mig ingen framskjuten placering då sprint inte alls är min grej men det ger ett bra tillfälle att träna på stresshantering. Dessutom taggar jag till av det bra motståndet. Sen blir det två "vanliga" tävlingar. Valde att stå över söndagens masstart i elitserien då jag vill nöta OL-teknik.
Sen kommer då mästerskapen igång.
Helg 1 Distriktsmästerskap medel + stafett Helg 2 Distriktsmästerskap Natt+ lång (om jag springer natten) Helg 3 SM lång Helg 4 SM Medel + stafett
Så nu gäller det att börja komma i form. Tanken var att träna väldigt många högintensiva pass denna veckan, vilket delvis har blivit förstört nu, för att sedan släppa lite på träningen men hålla i den hyfsat fram till SM. Målsättningen är en topp 6 placering på DM och final på SM. Jag har varit så nära final så många gånger nu att det är dags. Kapaciteten finns men det krävs ett väldigt bra lopp.
Förhoppningsvis kan jag starta på klubbmästerskapet i medeldistans imorgon. Blir förkyningen inte värre idag ser det bra ut.
Här sitter jag och känner att näsan börjar rinna och huvudet bli tungt. Ingen större fara på taket men ingen träning idag och då helst inte imorgon bitti. Men hur får man tag i en spinningvikarie till ett pass som börjar 06:45 imorgon bitti. Jo man har bloggvänner. Tack River!
Så nu känns det hoppfullt. Får jag vila ikväll och imorgon så ska det nog inte bli någon sjukdom av det.
Ska äta många apelsiner och dricka honungsvatten hela kvällen.
I aldra största hemlighet beundrar jag min syster. För hon kan göra chins. Inte bara en, eller två, utan tre. Det är coolt. Hon har dessutom klarat FM-Atlet. Då ska man göra chins och bänkpress. Resultaten ger dig vilken tid du måste ha på milen för att klara guld, silver eller brons.
Jag är långt ifrån att klara en chin men igår bestämde jag mig för att se vad jag klarar i bänkpress. Systerns 45 kg trodde jag mig inte rå på. Laddade upp med 30 kg som lite uppvärmning och smack, den var lätt. 35 kunde inte vara något problem? Trodde jag och så låg jag där med stången på magen och fick ropa på han där hemma för att få hjälp. Kom fram till att det var fegt att gå under 5-kilos steg så nu är rekordet 30 kg. Kanske inte så mycket att vara stolt över men, men. I alla fall mer än halva kroppsvikten.
Efter denna fruktansvärda maxprestation tränade jag lite mer snyggmuskler och bättrade på tvättbrädan.
Sen åkte jag hem och skalade 40 kokta ägg. (Eller kanske 32, han där hemma skalade nog 8.)
Idag ska jag krossa på intervallerna med pigga ben som inte kört morgonspinning.
Inte varje dag man blir omnämd i tidningen som favorit. I våras var jag nere och sprang Vivills vårtävling och vann. Kanske tyckte de därför att jag borde vara favorit. Och trots ett litet skakigt lopp med några svajiga sträckor höll jag ihop det hyfsat och vann min andra seger i Reftele i år. Stort. Gillar Vivills tävlingar.
I övrigt kan helgens två tävlingar sammanfattas på samma sätt. Allt finns där men jag måste bara baka ihop det. Stark i kroppen, snabb, kontrollerna sitter där men jag svajar. Kanske springer jag lite för aggresivt för jag tappar tid på svajiga sträckor. I helgen har jag bara gjort en kontrollbom på 2 minuter. Övrig tid har jag tappat på dåligt genomförda sträckor.
Bara att fortsätta jobba så kommer det.
Helgens besvikelse var annars när mannen på prisutdelningen säger: - Ni är väl för gamla för prispallen och ger mig priset i handen. För gammal för prispallen. Vilken planet bor han på?
I går kväll njöt jag av sommaren en sista kväll. Joggade upp till badplatsen på kvällen men insåg att foten hellre ville cykla så jag fick trotsa vädret och vända tillbaka och stirra in i en gymvägg. Skönt att cykla ur kroppen och stretcha.
Dumma dumma fot. Som gjorde ont från första steg. Helt otippat efter att ha varit smärtfri både i söndags och i tisdags. Den onda foten fick mig att tappa både koncentration och motivation och efter 6 kontroller la jag ner. Gick tillbaka, grät en skvätt, knöt näven och kom fram till att formen är bra, foten kanske bara bråkade för att jag inte tejpade den, och att om jag orienterar som jag gjorde mellan kontroll 4-5-6 så är det ingen fara. Det här plötsliga onda får mig att tro att det kanske ändå är en nerv i foten som spökar?
Det har varit mycket strul sista tiden men om den nya medicinen och foten fungerar så ska jag kunna springa fort och även om jag hade en relativt dålig träningssommar så har ju vintern jag har bakom mig varit den bästa någonsin. Grundträningen finns där och kommer att räcka över hösten.
Så, nu tejpar vi foten igen och gör en mental omstart på lördag. Fokus på rätt saker.
Idag är jag grymt trött i magen, vilket känns skönt då jag körde båstyrka själv igår och det brukar kunna bli lite slappt. Men uppenbarligen inte igår.
Dagens planerade jogg och stretch blir nog inte av. Vill inte belasta foten idag så jag funderar på en promenad med hallonplockning. Och kanske nån svamp?
Som vanligt kändes benen inte alls pigga och de första två backiga kilometrarna gick på 11 minuter. (2 första på milen i Skatås) Lite för snabbt för min del. Stretchade lite och så skulle det bli 2-minutare med 1 minuts vila på milen. Peppade igång mig själv genom att komma fram till att om det inte kändes allt för bra så fick det bli fartlek och uppladdning inför nästa veckas intervaller med pigga ben.
Inledde med 2 ganska långsamma. Det fanns lite tryck i benen men jag sladdade lite efter de andra tjejerna. Sen hände något, jag vet inte om benen vaknade till liv eller om det var jag som fick något mentalt uppsving men helt plötsligt låg jag först i min klunga och de andra började sladda. Självförtroendet väcktes och oj vad jag sprang. Snabba, rappa fotisättningar, hög höft och bra trryck. Åtminstonde kändes det så när jag segade mig ifrån de andra. Det var roligt att vara ledarhästen i vår grupp men samtidigt önskade jag att jag hade gått med den lite snabbare gruppen och fått känna på deras tempo. Men det ska jag göra nästa gång.
Efteråt var jag sjukt nöjd med mig själv. Tänk om man alltid kunde få känna sig så här stark. Dundermedicinen kanske har börjat hjälpa?
Idag ska jag låta kroppen återhämta sig och ägna kvällen åt min pappa som kommer på besök.
Att titta på sport på jobbet är en pers. Irritationen växer sig större väldigt snabbt-
-Av folk som inte kan något och ställer "dumma frågor". Helt Ok egentligen men det blir jobbigt i längden när de liksom inte bryr sig om svaret. (De som bryr sig om svaret ger jag all heder) - Av folk som tror att de kan något men egentligen bara vet det som kommentatorerna sagt. Och upprepar det hela tiden för att verkar insatt. - Alla som tycker att alla prestationer är skit och inte kan förstå att Musses insats igår var bra. Holm 4:a. Det är en grym prestation. De är inte skitdåliga. - Alla som ska håna Holm för att han laddar. Låt han. Han hoppar ju högt. - Alla som redan innan vet att alla svenskar ska bli 4:a, varför tittar ni då?
Undra om jag blir själv om 20 minuter när Wissman springer?
Att cykla motionscykel på gym brukar vara en ren plåga. En utmaning mot pannbenet. En kamp mot pulsklockan. Att kämpa för att hålla pulsen över skamgränsen. En ständig titt på klockan bara för att se sekunder ticka lika långsamt som minutrar. Igår var det annorlunda. Igår var det OS på TV:n. Med hörlurarna på plats trampade jag i takt med atleterna. Benen var pigga och fulla av inspiration. Under Musses löpning steg min puls kraftigt och tempot ökade för att följa smattret av skorna på banan. Jag tror jag kämpade lite för de där ute. Synd att Musses dag inte var den bästa. Det blev 85 minuter och de gick ganska fort och med en snittpuls på en 10 slag över normalt på motionscykel. Snabb styrka, typ 20 minuter. (Vasaloppet ni vet, inte slarva)
Efteråt hade vi bråttom till grässkyddet och motvilligt gick jag med på Sushi som jag normalt inte gillar men kors i taket. Just då var det gott. Ska ge det en ny chans.
Imorse sista tisdagsspinningen. Skönt. Tyvär var det sista gången för en av mina stammisar som tränat med mig i två år. Hon flyttar nu. Kändes som att säga hejdå till en kär vän. Det enda vi har gjort är väl typ 80 pass mellan klockan 07:15-08:00 på tisdagar de senaste två åren. Nästa onsdag börjar en ny era. Morgonspinning 11,5 h efter tisdagsintervallerna. Intressant men en situation som är lättare för mig att hantera.
Igår läste jag New York-guiden innan jag somnade och hittade en intressant sevärdhet. En godisbutik... Den måste jag se. Me like!
Orientering blir lätt komiskt ibland. banan mätte 7,8 km men en långsträcka på 3 km blev ett långt runtvägval och slutdistansen blev 10,5 km. 89 minuters glädje. 89 minuters tuff löpning i blöta skogar med rolig orientering och en bra känsla i kroppen. Äntligen. Jag var en bit efter (ca 15 minuter) och tyvär bommade jag lite på slutet när jag blev trött. (Totalt en 7-8 minuter borta) Men det viktigaste just nu är känslan. Kroppen svarade när jag tryckte på. Ännu fattas det en hel del för ett bra totalresutat. Jag måste sluta bomma så mycket och jag måste våga vara mer offensiv, både i löpningen och i orienteringen.
Framöver väntar dock mycket teknikträning! Nästa helg blir det två medeldistansen. Helgen efter inleds med medel-KM på torsdagen innan jag springer sprint fredag, medeldistans lördag och vanlig D21 på söndag. Sen ska tekniken sitta där.
Idag blir det alternativ distans på gymmet och om jag hinner styrketräning. var dock tidig på jobbet då klockan ringde 04:55 för att gå upp och följa Lisa Norden i triathlon. Det betyder att jag bara behöver jobba till 14:45, sen ska jag kuta ner till gymmet och inspirationsträna till Musses medalj!
Nu ska jag flytta. Till tallskog. Till småkuperat med lagom mycket detaljer. Eller till smålänska granskogar. Med fina vägval med mycket att läsa på. Och jag skall aldrig springa i Göteborg. Göteborg är bara backar och oframkomligt och snuskigt jobbigt och konstig orientering. Och gräs. (Även om just det inte var så farligt igår)
Jag tog kontrollerna bra men att ta sig därimellan. Det är ju så jobbigt/brötigt att man inte kan läsa kartan när man springer och så jobbigt/brötigt att jag alltid kommer ur spår. Det blir aldrig som jag tänkt. Och då blir jag sur och lackar ur. (Sur och lackar ur... haha.)
Positivt: Jag tog kontrollerna bra.
Negativt: Jag genomför inte sträckorna enligt plan och jag läser för lite på kartan. Blir så stressad när jag måste stå stil och läsa.
Jag håller med han där hemma. Sån här terräng är bara rolig om man tävlar. För då satsar man och har motivationen att satsa.
Trots att det drar i träingstarmen ska jag vila nu. Jag lovade ju mig själv att bi bättre på det. Så två vilodagar blir det. Dessutom en lyxvilodag på en helg. På söndag ska jag springa lång, jobbig och rolig tävling i Hestra. Segrartid över timman. Mumma!
Började med styrka för överkroppen och core innana jag fick sällskap ner i bassängen för ett lugnt återhämtningspass (vatenlöpning). Det blev 50 minuter i lungt tempo med några fartökningar men mest var det ett socialt pass och återhämtning för benen. Helt klart ett av veckans skönaste pass.
Idag blir det orienteringsteknik i Jonsered. Ska försöka ha pigga ben och vara fokuserad på orienteringen.
