När jag går på en klass på gymmet så förväntar jag mig att kunna bli så trött som jag vill. Jag förväntar mig också att instruktören talar om syftet med klassen och hur upplägget är, att det är tydligt hur instruktören har tänkt. Detta ser jag som en självklarhet och är också grunden när jag själv gör ett nytt pass.
Jag blir ofta besviken när jag går på pass för jag förstår aldrig riktigt syftet med passet och vet inte när jag ska ta i och när jag ska ta det lungt. Oftast löser jag det genom att skita i instruktörens upplägg och köra så som jag tänkt innan. Men jag tycker att det är lite synd att syftet inte alltid är genomtänkt och att det framförallt inte förmedlas. Jag tror att en del instruktörer har en grundtanke men är riktigt dåliga på att förmedla den till deltagarna som vill ha den.
Många som går på passen vill säkert bara ha lite kul och få lite motion MEN, och nu kommer det viktiga, man måste kunna ge alla en utmaning. Alla, oavsett träningsnivå, måste kunna få ut något av passet. Den mest vältränade till värsta soffpotatisen som gör sitt första pass. Och det är ju så enkelt på cykel när alla justerar sitt eget motstånd.
Döm av min förvåning när jag är på vidareutbildning och några andra instruktörer tycker att det viktigaste är att det är roligt och inte kan se kopplingen att jobbigt kan vara roligt. De hävdar bestämt att de gör passen enbart för att de skall vara roliga. Jag försöker förklara att en genomtänkt "fysisk profil" inte gör passet tråkigt. Men de vägrar hålla med. Enligt de här (jag hoppas de är enstaka) ska vi instruktörer göra pass som är roliga. Punkt.
Jag tror inte att deltagarna på mina pass tycker att mina klasser är tråkiga för att jag förklarar syfte och ger dem tydliga intensitetsriktlinjer att hålla sig till. Jag hoppas inte det i alla fall.
Igår var vi bara två tjejer och den andra tjejen gör milen under 40. Alltså- Jag var själv tjej. 4-minutare med två minuters vila stod på programmet. Uppvärmningen blev som väntat hyfsat snabb. Tyckte ändå att det gick kontrollerat men när jag plockade fram pulskurvan efter passet kan jag konstatera att uppvärmningen gick i moderat zon....
Intervallerna var kontrollerade. Kanske lite sega efter morgonspinningen (EN gång kvar- sen är det över) men jag hade bra löpsteg hela vägen. Problemet var snarare den tuffa vilan. För att samla ihop truppen joggar de snabbaste bakåt på vilan och de långsamma framåt. Jag fick jogga på lite för att komma ihop med de bästa. Helst ville jag ju hinna förbi och ligga först när nästa intervall startade. det gjorde att vilan blev i moderat pulszon. (vilket jag faktiskt inte upplevde, tyckte det gick utmärkt att springa på i vilan) Men jag sprang igenom mina 5 intervaller. På sista hände det märkliga och något jobbiga att när jag sprang för fullt joggade två av grabbarna i klubben bakom och snackade i samma tempo. (De valde att bara springa fyra.) Så när jag springer intervaller med näst intill maxpuls och mjölksyrakänningar joggar två av mina vänner ner och pratar strunt. Ni fattar det absurda.
Det kanske inte gick så himla fort men dundermedicinen har inte riktigt verkat än och jag hade ett tufft pass i benen men känslan var bra!
För övrigt gick även nerjoggen ganska fort ibland. Under passet på 60 minuter med intervaller i 20 minuter så lyckades jag hålla mig i låg pulszon under 10.....Resten låg i hög och moderat. Kanske ännu mer anmärkningsvärt är att hela drygt 30 minuter låg i hög zon. Ni fattar att vissa klubbträningar är jobbiga.
Sitter och väntar på att få åka till klubbstugan för intervaller och ser regnet vräka ner alá skyfall. Trött och hungrig med motivation under skosulorna. Jag hoppas att det finns många trevliga inspirerande vänner i klubbstugan idag.
Jag minns första gången jag mycket skeptsik provade coreboll. Tänkte att det nog kunde vara bra. Kanske. Trots smärtan tränade jag med ett leende på läpparna och kunde inte vänta tills passet var över och jag kunde få berätta för instruktören hur bra det var. Och när jag kom hem var jag helt lycklig över att ha hittat ett jobbigt och roligt styrkepass. Styrketräning är inte roligt. Men nödvändigt. Ska man bli starkare gör det ont. Man måste satsa allt och det måste svida i musklerna. Jag har svårt att hitta den motivationen när det gäller styrketräning men favvoinstruktören kör pass som får magmusklerna att krampa av trötthet under övningen och det är så jag vill ha det. Allt som oftast får jag träningsverk eller åtminstonde rejält trötta bålmuskler. Och då känns det bra och styrketräningen blir rolig. Och jag har blivit bättre. Mycket bättre. Nu är jag stark i bålen.
Till och med han där hemma övertalades att följa med och prova passet och även han blev frälst. Och trött. Och det säger inte lite om hur bra det är!
Tyvär är det bara ett corepass som får mig så trött och det är över nu. Favvon ska flytta och jag måste hitta inspirationen från annat håll. Får jobba på det.
Imorse försökte jag vara en inspirerande spinninginstruktör och köra skiten ur dem med en intervallstege. Jag tror jag lyckades, de flesta verkade trötta. Nu ska jag bara ladda om batterierna och ladda för stigintervaller ikväll.
Det är inget roligt att vara medelmåtta. Inte bara medelmåtta i resultatlistan utan jag fortsätter göra medelmåttiga reultat. Inte dåligt, jag orienterar bra. ( I alla fall på söndagen) Jag kämpar bra. Jag har bra taktik, men kroppen vill inte springa fort. Men ganska fort.
Idag ska jag träffa läkaren igen och köra ett varv till med mina slemmiga luftrör som de aldrig lyckas diagnosera eller behandla. Hoppas det ger något. Förmodligen kommer jag hem med astmamedicin igen. Vi får se. Det enda jag hoppas på är en pigg kropp. En kropp som inte bara svarar bra på träning till 90% utan som ger tillbaka sista 10 %. I våras var formen grym och jag var otoligt stark och snabb. Nu finns bara sega ben och degig kropp.
OS-medalj i cykel. ROLIGT! Mer medaljer i tuffa, riktiga sporter.
Följande dialog utspelade sig vid frukosten i går. (Inte ordagrant men...)
Jag: Tror du vi tar en medalj idag? Han där hemma: Ja, fast det blir Emma Johansson som tar den. Jag: Tror du, är hon så bra?
Och så fick jag en lektion i Emmas cykelhistoria av sportoraklet (läs sportnörden). Oavsett vad media vill få fram så får man väl säga att det var lite oväntat men ingen knall. Emma var ju VM 6:a. Kan man vara 6:a på VM har man möjlighet att ta OS-medalj.
Idag vankas snabbhetsintervaller. 10 st 1-minutare med 1 minuts vila. Korta intervaller och lång vila med syfte att springa fort och tekniskt bra. Fram med höften, snabba fotisättningar.
Jag hade behövt Duracellvännen idag. Flickan som tar 3 steg när jag tar två. Det går ju inte när hon är 30 mil bort, men jag ska tänka på dig och inspireras. För jag är grymt sugen på att springa snuskigt fort. De senaste löppassen har inte varit så långa och hårda men jag har känt en rapphet i benen som kännts ovanlig. Hoppas den finns kvar.
Tävlingarna i helgen ser ut att ha lite grönområden kring målen då ska jag snarare inspireras av Sara, världens bästa slugger. Blunda och köra. Känner på mig att jag kommer att flyga fram i helgen. Själförtroendet är faktiskt på topp. Allt känns bra och till skillnad från 5-dagars kommer ingen fot att spöka. (Har jag bestämt) Och sån här terräng kan jag!
Se där. Kan man inte själv kan man inspireras och lära av andra.
Nu ska jag börja ladda. Jag kan, jag vill, jag ska (flyga, jag är inte rädd.)
Jag har provat lite olika upplägg under de senaste åren men egentligen aldrig hittat ett koncept som passar mig. Mitt stora problem är att när jag är sliten så springer jag skitkass. Inte dåligt som andra, utan skitkass. Jag kan springa fort, men då måste jag vara pigg., iform. Dåliga dagar är katastrofala för min del och en hel del pass tappar i kvalité för att jag inte är i form. Nu kanjag ju inte vara i form hela tiden för då skulle man ju inte kunna träna och då tappar man ju formen rätt fort. Problem formulerat. Lösning?
Min PT:s nya teori är 5-2 metoden. Alltså träna hårt i 5 dagar och sen vila två. Jag kan nog tro på det, att det skulle kunna funka för mig. Träna lör-onsdag, vila torsdag-fredag. För att på så sätt ha pigga ben i alla fall under helgens kvalitetspass och en lättare måndag ska ge pigga ben till tisdag. (Nu slipper jag ju morgonspinningen på tisdagar) Problemet blir nu att omsätta teori till praktik. Att hinna få med passen på 5 dagar, för det blir en hel del pass. Styrketräningen skall ju också hinnas med. (Vasaloppsssatsningen) Så vad jag satsar på främst är 5 dagar kondition/ben och två vila. Vilodagar KAN innebära Överkropp/core men helst inte. Sen uppstår andra problem som att teknikträningar ligger på torsdagar hela året. veckan är liksom ganska fast och det är svårt att möblera om i den. Det finns vissa pass som jag inte gärna missar eller inte kan missa.
MÅN Coreboll (enda passet i veckan som Sportlife har som är hyfsat) TIS Klubbintervaller=Veckans bästa och roligast pass ONS Spinning och ev. tjejträningar TORS Teknikträning/nattcup LÖR-SÖN, ja det är ju då man hinner träna mest!
Som jag ser det får torsdagspassen bli stora KANSKEN som prioriteras ibland.
I-landsproblem? Ja, jag vet! Men det största problemet är ändå att det är så förbaskat roligt att träna.
Lite lätt träning för överkroppen, ett corepass och lång stretch. Det kändes lagom.
Idag blir det arbete för klubben och ingen tid till träning. Grässkydd får kanske inte räknas som träning men det är jobbigt att lägga. Idag ska det dessutom ut monstoröst mycket. Way out West i helgen. Så ni som ska dit- Om ni spiller på mattorna så torkar ni upp efter er. okej?
Imorgon blir det konditionsträning. Vill köra ett fartpass löpning men vet inte riktigt om jag får det med tanke på helgens två tävlingar. Löpning tre dagar i rad kanske inte är smart? Kanske kör jag det på gym? Uppvärmning på cykel och några enminutare på band. Jag gillar enminutare som uppladdning. Vi får se.
Bion då? Jo, efter att ha sett hela reklamen i fel salong hittade vi tillslut rätt salong och jag är positivt överraskad. Det var faktiskt lite mer än bara en trevlig film. Klart sevärd faktiskt.
Snart dags för tävling igen-- Jag längtar. Älskar att tävla. Fort och rätt ska det gå. Heja, heja mig.
Jag kan inte skratta idag. Magmusklerna är helt slut. Även om det var värre igår. Idag gör det bara ont om jag andas kraftigt eller skrattar eller lutar mig framåt eller sträcker på mig. Axlarna och bröstet är inte bättre.
Idag står det core/styrka på programmet. Hm. Vi får se, men lite lättare träning kanske kan vara bra? I vilket fall som helst blir det bio ikväll, SATC. Och bara lätt träning.
Löpningen i går kväll var konstig. Kände mig som västa fysmonstret första 10 minuterna. Uppvärmningen gick sjukt fort men jag kände mig lätt i kroppen. Den känslan försvann.
Fast jag fick det förklarat för mig igår. Det här med fart på uppvärmningen. Killarna i GMOK kanske ligger på 3:00-3:45 på intervallerna. Jag ligger kanske på 4.00-4.45. Jag vill värma upp i l drygt 6 min/km tempo. Jag gillar långsam uppvärmning. Det betyder att de flesta killar vill ligga strax under 5 på uppvärmningen. Det är ju nästan intervalltempo för mig på långa intervaller. Hade ganska hög puls under delar av uppvärmningen. Som dessutom sprangs med GMOK:s 3 bästa damer som alla lätt krossar mig på ett löplopp. Det är tufft att vara sämst.......
Sprang inga intervaller utan 40 minuter i moderat tempo och sen sista 15 väldigt lungt, mest för att ta mig hem. Ville bara springa 40 för att spara foten. Den känns bra idag,.Jippi!
Efter 5 veckors semester från spinningen känner man sig lite ringrostig och inte så taggad, men som vanligt räcker det att öppna dörren in till salen så går allt på. Suget kommer tillbaka Bra med dåligt väder! Nästan fullt idag. Körde att gammalt favoritpass och som vanligt blev det hårt. Vet inte om det är en tillfällighet men nu har jag haft två klasser i rad när folk måste gå ut och spy. Hoppas det inte håller i sig.
Nästa vecka ska jag köra nya passet. Om det inte blev så himla tråkigt i längden skulle jag köra dagens pass jämt. Varje gång jag kör just detta pass blir det en speciell känsla och oftast får jag positiva kommentarer efteråt. Det är det absolut bästa passet jag gjort.
Igår blev det obarmhärtig coreboll och det känns i magen idag vill jag lova. Har dessutom en härlig brännande känsla i triceps och axlar. Skönt att känna att träningen ger resultat.
Hann med ett spinningpass till lunch. Det var ganska roligt men led av spinningsyndromet att sakna struktur. När ska jag köra hårt? Hur hårt ska jag köra och hur länge? Men om man inte vill köra strukturerat och hårt är det ett trevligt pass. Och jag antar att de flesta som är där bara vill cykla lite. (Fast det hindrar ju inte att man ger strukturen åt de som vill ha den!)
Har under dagen fått en personlig inbjudan till sällskap under Vättern runt. Läskigt. Men om jag ska göra det någon gång (Det verkar INTE roligt) så kanske man ska passa på i år och göra hela klassikern? Men är det något attt sträva efter? Att göra en klassiker? Har man inte åldersnoja då? Detta måste jag fundera på? Vad tycker ni? Ska jag göra en klassiker 2009? Vem gör mig sällskap på hela kalaset i så fall?
Måhända att det regnar ute idag men i min värld skiner solen.
Det regnade i fredags. Var fortfarande lite ledsen över att missa Ultralången. Somnade tidigt och ides inte träna. Lördagsmorgonen var seg och jag trodde det skulle bli en lång seg dag när han där hemma hade ont i halsen. Bestämde mig ändå för en tur med fina, blommiga racern som fortfarande gör mig lycklig att se. Inga repor, inget smuts. Hade planerat en långtur men insåg att jag behövde väcka kroppen och att jag var sugen på smärta och mjölksyra. Hittade en finfin backe och började mata. Första intervallen på 3:16. Bra, 10 st fick det bli. Den största utmaningen för mig var nog att ta sig ner- utan att bromsa. Sofia I´l Falco har nu pers på 54,8 km/h. Om tiderna ner för backen blev kortare och kortare så hände motsatt på vägen upp. Tyckte inte jag tappade fart men tidena trillade iväg upp mot 3:40 och efter 9 var jag nöjd då det började bli lite väl mycket mjölksyra och slit och jag hade hållt på i 45 minuter i backen.
I ren träningsglädje blev det en joggingtur på eftermiddagen. Och jag kände mig grymt stark och vältränad. Lite trött i benen eftersom det var andra passet men bra fart och bra hållning. 25 minuter snabbdistans och foten bråkade inte.
Söndag vaknade jag grymt sugen på löpning och trots att jag kanske inte borde så ville jag prova foten 2 dagar i rad så med förmaningen max 15 minuter gav jag mig ut. Foten kändes OK, lite sämre än igår men OK. SÅ jag höll mina 15 minuter och sparade kraft till EM-passet.
80 minuter i spinninghallen med första utkastet till nya passet. För första gången är jag ganska nöjd. Kommer att bli trappintervaller. 7 min vila 1,5- 5 min vila 1 - 3,5 min - vila 1 min - 2,30 vila 1 min - 30sek vila 15, 30 sek vila 15, 60 sekunder, vila 30 - 30 sekunder. Men jag hinner inte klart till imorgon. Har lite smågrejer att fila på.
Idag blir det coreboll och kanske lunchspinning.
Sen kom solen! På riktigt. Den sken på mig hela kvällen. Vad sägs om en bokad resa till New york. En hemlagad ceasarsallad ( som är det bästa jag vet) en flaska champange, Ben och Jerryglass och en whiskey till det!
Och fast det är måndag morgon och regnar ute så skiner solen fortfarande på mig.
Som ni förstår bråkar foten. Det var inte nattsvart, foten ungerar ganska bra på plant underlag men jag lyckades knäcka till den efter 500 meter i skogen och då var det liksom klart. Om foten inte klarar 500 meter så spelar det ingen roll att det inte gjorde så ont och att stiglöpningen var OK. Jag hade ju lovat mig själv att det skulle kännas jättebra för att jag skule få starta.
Så vad gör man nu i helgen? Har lite punka idag. Luften gick ur igår och man blir så ledsen av att jämnt ha ont någon stans. Men denna skadan är i vilket fall som helst under kontroll och hösten skall inte vara i fara. Jag får ladda om för höstens SM och DM.
Fredag och helg snart! Känns som en nödvändighet då jag är helt slut efter 5 dagar på jobbet.
Chansen är liten. Förväntningarna låga. Men jag vill så gärna. Vill springa 16 km orientering på söndag. Vill springa i dryga 2 h. Vill vara så trött så jag mår illa. Vill maxa. Vill ha ont i musklerna.
Ikväll testar jag foten. För att jag ska få starta på UltralångSM måste foten vara bra idag. Jag ska kunna springa i hög fart utan smärta på teknikträningen.
Jag vill inte stå över, men jag ska vara smart. Det kommer en lång höst med viktiga tävlingar. Det är ju bara det att jag tycker ju att ju längre ju bättre.
Jag är inställd på att det inte kommer att gå men åh vad jag hoppas. Peppar, peppar, foten känns väldigt bra idag.
Söndag 11:30 Dörren till vårt trapphus öppnar och ut trillar Sofia med MTB:n fullt träningsklädd. På gräset sitter grannarna och dricker öl och solar. 14:00 In cyklar en svettig Sofia. På gräset sitter grannarna och dricker öl och solar. vad de inte vet är att jag egentligen bara har cyklat dryga timmen. resten av tiden har jag badat i vår nya favvosjö. 17:15 Dörren till vårt trapphus öppnar och ut trillar Sofia med racern fullt träningsklädd. På gräset sitter grannarna och dricker öl och solar. 20:15 In cyklar en svettig Sofia. På gräset sitter grannarna och dricker öl och grillar.
måndag 06:30 Dörren till vårt trapphus öppnar och ut trillar Sofia med MTB:n fullt träningsklädd. Som tur var sover grannarna 19:00 In cyklar en svettig Sofia. På gräset sitter grannarna och dricker öl och solar
Tisdag 06:30 Dörren till vårt trapphus öppnar och ut trillar Sofia med racern fullt träningsklädd. Grannen rastar hunden. 17:30 In cyklar en svettig Sofia. På gräset sitter grannarna och grillar.
Idag blir det ingen cykel, måste tänka på ryktet......
Gårdagen pass blev en ren njutning i sommarvärmen. Hade ingen cykeldator så jag vet inte hur långt jag cyklade och inte hur fort. Pulsbandet hängde hemma så ansträngningsgraden är okänd. Men bra mådde jag. totalt 85 minuter men knappast 85 minuter träning.
Någon som är sugen på att vad det senaste årets arbetstimmar har gett för resultat. Härmed kan jag stolt presentera "Stugan".
Vy ut mot havet. Golvet är faktiskt ljust grått. Väggarna och taket är vitt. Här spelades schack på kvällarna med oväntad framgång. Whiskyn drack inte jag. Jag drack saft.
Byrå som tog 2 hela dagar att skrapa ren frå den ursprungliga läckra rosa färgen. Blommorna är en födelsedagspresent. men i äkta homestylingkänsla känns de helt rätt.
Enda konstverken i stugan... Vitt på vita väggar. En mycket stolt konstnär. Vill ni beställa?
Värsta cyklisten är man nu! Cyklar varje dag. Igår var det planerat för backintervaller upp mot Paradiset. Värmen och trötta ben från gårdagen tog ut sin rätt och det blev en lång och 4 lite kortare. På vägen dit naggades självförtroendet en aning när en man i 40-årsåldern gled förbi trampandes med flip-flop. I och för sig på vanliga däck (jag körde MTB) men ändå. Tyvär tändes ingen tävlingsjävel så han fick försvinna.
Efter väl genomförd träning väntade bad i nya favvosjön och lite picknick. Sommar är skönt. Hemfärden på cykel blev långsam men ändå svettig. Svårt att undvika.
Ikväll väntar mer cykel i form av racer. Värsta cyklisten är man nu!
Var nere på gymmet under lunchen. Kan inte annat än förundras. Under 30 minuter hann jag med ett 10-tal övningar med 2-3 repetitioner. Springer inte mellan maskinerna men förflyttar mig direkt och när jag kör gör jag det snabbt och smärtfullt. Under denna tid han tjejen som var i gymmet samtidigt som mig köra utsida axel och en omgång biceps.Biceps med 3 kg vikter. Jag är grymt svag men 7 kg orkar jag i alla fall. Kan man bli trött med 3 kg?
Vasaloppsssatsningen har börjat. Tog mig nästan vatten över huvudet under stakövningen och gimaserade illa under övningen. Upptäckte då att jag hade publik. En äldre man stod och smålog åt mina grimaser. Men hallå. Det gör ont att bli stark. Men man kanske är unik som tränar så det märks? I alla fall på friskis och svettis på lunchen?
