Semestern är över. Sommaren är kvar. Det var något motvilligt jag öppnade dörren till jobbet idag. Men jag har haft det bra, vädret har varit bra, solbrännan är på plats. Men visst längtar man ut, ut till solen och ledigheten.
Semestern började med dryga två veckor i stugan utanför Luleå. Lite snickrande blev det och vi hann faktiskt flytta in under sista veckan. Hann också med en nätt liten tur upp på Kebnekaise. Äntligen tog vi oss dit efter år av försök. Kul att ha varit på Sveriges högsta punkt. Inte den roligaste vandringen, men fint på toppen. Vandringen in från Nikkaloukta var rent ut av tråkig. Bara sten, sly och mygg.
O-ringen blev inte riktigt den succé jag tänkt mig. Efter att ha vilat upp kroppen kom formen tillbaka och jag kände mig fräsch i kroppen men huvudet ville inte riktigt vara med alla dagar och framförallt spökade min onda fot. Den hämmade mig kraftigt i löpningen. Långsam löpning utan tryck i frånskjutet fungerar bra men det gjored väldigt ont att trycka ifrån och stenig fjällterräng var knapparst optimalt. En etapp är jag nöjd med. Tredje eteppen blev jag 10:a och det kändes som om det var där jag borde ha varit hela veckan. Men för sådana resultat krävs felfri (i det närmsta) orientering och en frisk fot. Jag bommar för mycket.
Idag sitter jag härligt lemlestad i kroppen. Av två anledningar. Igår på förmiddagen skulle jag cykla till en badsjö för ett litet dopp. Det blev en rejäl vurpa och ett sargat knä som inte riktigt vill räta ut sig, samt några blåmärken. Idag har jag dessutom fått sån där härlig träningsverk som man får om man trillar och tar emot ett fall. När kroppen spänner kroppens alla muskler instiktivt till max för att lindra fallet.
Anledning två stavas racer. Skulle ut och glida med cykeln nu när jag inte kan springa. Mina reskamrater gled fram i sakta mak genom sommarsverige. Jag cyklade som en tok för att hänga med. Vilket jag oftast inte gjorde men jag jobbade på för att inte tappa för mycket och snälla som de var väntade de in mig då och då. Så när de gled fram sakta med långa stopp för att vänta in mig, cyklade jag hårt och utan pauser, i närmare 3 h. Det känns i kroppen idag att det blev ett långt hårt pass.
Idag ska jag i första hand genomlida en dag på jobbet, sen blir det cykling (suck) och kanske styrka. Löpningen får jag ta det lite lungt med ett tag framöver. Foten måste bli bra till hösten.
I drömterräng tvingades jag kasta in handduken under söndagen. Av 2 anledningar. Foten bråkar och den bråkar mer nu. Illa, illa....Och kroppen mår inte riktigt bra den heller. Jag är väldigt trött och har stumma benmuskler så det blir några vilodagar till. Gäller att hítta formen och en ny fot till 5-dagars. Jag letar med lykta.
Bygget är väl det som går bäst just nu och ev. flyttar vi in ikväll. Men det beror på hur bra färgen torkar.
Hm, semesterhumöret är inte det bästa just nu. Ledig och all tid i världen att träna och så kan man inte.
Jag mår så bra. Det är grymt att vara ledig. Värmebölja och långa ljusa dagar.
Träningen går sådär. Kroppen knorrar lite men vilodag idag så jag hoppas på bättring. Annars har det blivit några fina pass på Rosviks elljusspår. Tävlingarna gick sådär. Orienterade ganska bra men var trött. Söndagen något bättre än lördagen.
Nu ska jag följa JVM innan det blir litejordgubbar och en sväng på stan. 27 grader idag.
På lördag åker vi till Kronogård. Alltid med i diskussionen om Sveriges bästa OL-karta.
Bloggen tar semester och så gör jag. Idag åker vi norrut, mot ljuset, mot värmen! Kommer att tillbringa en stor del av del av de kommande 3 veckorna isolerad på en ö, utan internet, så det kommer att bli sporadiska inlägg här. Ni får helt enkelt surfa resultat om ni vill veta hur det går för mig på tävlingarna.
Gårdagens corepass var OK. Det var ny korografi och den var inte så jobbig. Desutom envisades instruktören med att stänga av musiken mellan alla låtarna. Jag gillar inte det utan tycker att man tappar flytet då.
För övrigt är 20 armhävningar ingen match längre. 30 innan SM får bli målet......
4,5 timmar kvar på jobbet. Längtar? Nä, inte alls.........
Sprang 6 km snabbdistans. Insåg att det var evigheter sen jag tryckte på med löpningen så jag tänkte att det var bäst att prova. Ingen succé direkt och efter en vår med det ena utropstecknet efter det andra börjar jag nu återigen tvivla på min förmåga. Har jag egentligen blivit bättre? Hur mycket sämre har jag blivit sen i maj? Beror det bara på min sjukdom? Räcker det med att jag hostar bort allt slem? Kommer det någonsin att kännas lätt i kroppen igen?
Jag var cirka 1,30 efter bästanoteringen. Jag borde kunna persa. Suck.
Hur ska jag göra för att hitta löpkänslan? Vila? Träna mer snabba pass?
Åh vad jag saknar den där känslan när ingenting är jobbigt.
Men i bakhuvudet finns alla pass med lätta ben, alla kommentarer jag har fått om min löpning i vår, om hur lätt och stark jag ser ut. Tänk positivt, tänk positivt. Ge aldrig upp. Tänk positivt. Belöningen kommer, tids nog. Heja mig.
1 h kvar på jobbet idag 2 h till nästa pass 6 h på jobbet imorgon 10 h i bilen Sova på hotell Morgonjogg???? Hotellfrukost Ahhhhhhh, semester
Pannbenet var sugen på mer men med tanke på sjukdomar och kommande semester insåg jag att ett distanspass nog var smartare. Morgonens krafttömning kändes dessutom i kroppen. Det blev ett trevligt löppass i snacktempo med landslagslöparen Lina. Vi passade på att springa igenom den brandhärjade skogen och ska man se något possitivt med det hela har Göteborg äntligen fått snabblöpt terräng. All ljung är ju borta och om man kommer dit innan gräset vuxit upp så är det salsgolv.
Kroppen var inte alls vass men stabil. Sliten sen morgonen kändes det väldigt bra att bara kunna glida igenom passet utan någon större kraftansträngning. Lägstanivån har absolut höjts. Nu ska jag fila på toppfarten under sommaren.
Idag ska jag försöka hinna med ett distanspass på lunchen och sen styrketräna efter jobbet men idag ska det packas och fejas hemma för imorgon börjar semestern!! Imorgon styr vi bilen mot Sundsvall. 13 h till semester.
Det skulle ha varit min sommarbok men under mina sjukdagar började jag läsa, förundras, beundra och häpna över vad denna man gått igenom. Jag är inget Lancefan, jag gillar inte de som vinner för "lätt" eller för mycket, typ Touren 7 år i rad. Men efter att ha läst boken får jag nog omvärdera lite. Det gick nog inte så lätt. Jag är stum av beundran, snacka om att resa sig på 10.
Läs den- och sluta gnälla. Det gör ont att bli bra.
När jag utvärderades på spinningen fick jag frågan vad jag ville uppnå med mina klaser. Jag överraskade mig själv med att helt spontant svara " jag vill att mina deltagare ska känna hur skönt det är när det gör ont i kroppen undet ett pass". Jag är väldigt nöjd med det svaret, för det är ju just det man vill uppnå. Känslan när det gör ont i hela kroppen, när kroppen skriker att den vill lägga av, men man kör lite till. Det är det som är så skönt- Efteråt.
Detta har jag upplevt två dagar i rad. Igår var det coreboll med favvoinstruktören och det gjorde ont. Såg magmusklerna krampa under arbete. Då körde vi lite till. Och när jag tänkte att det går nog inte mer nu kom favvon och lyfte upp mina ben från golvet så det sved lite till. Och det är sådana instruktörer som jag gillar, som precis när man är på väg att släppa taget får en att fortätta lite till, genom ord eller handling. Idag värker det i ryggen och magmusklerna känns lite tilltufsade.
Imorse gick jag igång helt. I juni brukar det komma mellan 10-15 deltagare, idag kom 27. Då tänder man till och som jag körde. Det var obarmhärtigt och det gjorde ont. Det var längesen jag körde så hårt på cykeln och jag fick många med mig. Vi körde backtempo och som vi körde, upp, upp och upp. Körde nästan lite för hårt för på slutet hade jag svårt att instruera eftersom pulsen var så hög. Men jag tror att signalen gick fram, det gör ont en stund på klassen och sedan på dan.
Det var många som stapplade ut.
Ikväll ska jag försöka frambringa ork till ett löppass men jag gissar att det blir lungt. Kan inte tänka mig att kroppen vill springa fort efter en sån chockstart.
Ja, inte var jag stark i alla fall. Inledde träningen igår med 30 minuter spinning. Och det var som att sparka igång en gammal dammig maskin. Jag hostade och spottade och harklade mig och svettades ymnigt trots låg intersitet. Men det är skönt att vara tillbaka på banan, idag blir det nog bara styrka eftersom jag har lite tidsbrist men vi får se. Idag är det Coreboll med favvointruktören så ikväll kommer musklerna darra av utmattning och imorgon kommer jag att ha träningsvärk i hela bålen. Vad skönt det ska bli.
Man kan städa hela klädgarderoben. Alla skåpen på en gång Man kan se 20 avsnitt av Scrubs - på två dagar Man kan äntligen ta fram symaskinen och laga trasiga kläder och sy ett nytt örngott till slummerkudden. Man hinner läsa ut böcker Man kan sitta i ett dike och äta smultron när man är ute och "tränar"
Provade att röra på mig idag och de blev en promenad på timman, försökte jogga lite, men det ville inte kroppen. Gick förbi ett dike fullt med smultron och hade jag varit ute och tränat hade jag kanske norpat några stycken i farten. Nu satt jag och åt i 5 minuter.
Man kan summera säsongens träning.
Januari 40 h 36 pass, 9% högintersivt Februari 38 h, 37 pass 7% högint. Mars 35 h, 37 pass 16 % högint. April 25 h, 33 pass 34 % högin. Maj 41 h , 34 pass 14% högint.
Det blir ingen resa till grannlandet. Fortfarande toksnorig och inte aktuellt att röra på sig några längre sträckor. Suck. O-festivalen är ju en av årets roligaste tävlingar och jag hade ju längtat hit. Nu gäller det mest att bli frisk och hinna komma igång med träningen innan semesterns långa träningsläger.
Det ser mörkt ut. Idag snorar jag mest men som det känns idag kommer det inte att bli någon O-festival i Norge. Känns tråkigt då det är en av årets roligaste tävlingar. Beslut tas i morgon bitti men som sagt, det ser mörkt ut.
Massor av tid har jag men orkar inte göra något vettigt med den. Känner ni igen problemet. Det är SÅ långtråkigt att vara hemma sjuk och man orkar inte göra något vettigt. Finns massor av saker jag borde kuna göra men jag orkar inte riktigt ta tag i det. Idag har jag sett 3 avsnitt av Scrubs och det är typ allt.
Gurglar med både vodka och saltvatten, försöker dricka mycket och vila. Jag hoppas vara feberfri tills imorgon för då fins det hopp inför helgen.
Man kunde ha anat att det skulle bli så här. Hade lite ont i halsen redan i söndags men det försvann så jag hoppades Men nu har det tjockat på ordentligt i halsen och börjar bli lite sandpapper. Hallå, hallå nån där uppe, jag ska springa jätteroliga tävlingar i helgen och tänker banne mig inte vara sjuk så se nu till att göra mig frisk.
Måste hem till spritförrådet på jobbet har jag bara vinäger, bafucin och esberitox.
Haha, man behöver inte förgifta kroppen med sprit för att bli full. Prova att sova 4-6 h per natt i 4 nätter så kommer fyllan på köpet. Igår var vi på fest och jag skrattade hela kvällen. Inte vanligt skratt utan fylleflamsskratt. Tur att det var fler än jag som var trötta. Men nu måste jag sova snart. Det var ju inte direkt så att jag hoppade ur sängen imorse för att släpa mig till spinningen. Kommer knappt ihåg hur jag kom dit men jag var där och jag körde obarmhärtigt med dem. Fy fasen vad bra de är. Korta intervaller klockan 07:15 imponerar. Och idag var det 100% fokus från alla deltagare. (utan mig då.....)
Undrar hur jag ska klara dagen? Kroppen är lite klumpig och hjärnan måste få tänka klart hela meningen innan den utför. Undrar hur länge man kan hålla på såhär? Ska nog inte utmana ödet. Ikväll ska jag sova. Sova sött. tidigt!
Efter målgång kom en våg av besvikelse. Jag hade plockat två placeringar men upplevde ingen bra känsla i kroppen och tyckte aldrig att det gick fort. Jag hade ju bommat en kontroll, men det nåste väl max ha varit 5 minuter även om det var en stor bom? Och sen hade jag gått ganska bra i min ensamhet. Hur kan man vara så ensam när det är 900 lag i skogen? Det tog att tag att svälja besvikelsen. Inte alls någon katastrof men inte vad jag trodde på och jag var väldigt beviken på att min löpning inte räkte till mer.
Nu har jag studerat sträcktider och man kan undra hur länge jag har hållt på med den här sporten. Mitt misstag kostade mig 7 minuter. Jag trodde jag hade slutat med sådana genomklappningar? Vad hände? Jag fick nog tillbaka mitt gamla irationella bombeteende och gjorde ingenting utan blev yr höna. Utöver 7 minutaren hade jag 2 bommar på cirka minuten styck. Totalt 10 minuter bomtid! Det är sjukt dåligt. Sjukt dåligt.
Ska man se det positiva så sprang jag ju inte så sakta som jag trodde, men det är en liten tröst. Jag kan så mycket och jag vill visa det men just nu så vill jag nog för mycket. Jag ska skaka om huvudet och hitta nytt fokus till helgen. Tids nog lossnar det. Tids nog ska ni få se.
Gravöl i några timmar, sen ska jag sova....
Laget som helhet då. Med tre dåliga och ett bra lopp så blev vi 167:a. Långt från vår kapacitet. Förstalaget blev 39:a. de kan också bättre. Äsch! Vi hade i alla fall roligt. Och sov gjorde vi inte.
Dagen löppass var ett av årets sämsta pass. Ont i höger fot, vänster vad och svårt att andas. Blir lite orolig, men dåligt genrep...? Motivationen till träning var också i botten efter en lång dag på jobbet i fält så benen och huvuder var trötta. Dessutom hade jag tänkt köra passet imorgon bitti men nu måste jag jobba.
Jaja, det kan ju knapparst bli sämre. Snart åker vi!
För första gången på evigheter fanns hon där inne. Det fnns liv i kroppen. Musklerna samarbetade. De långa backarna var lite sega, men efter 3 st 2-minutersbackar bytte jag till 35 sekundersbacken och då vaknade jag till liv. Bra löpsteg, bra tryck i frånskjutet. Körde 5 st innan jag avslutade med 5 ryck a 10-15 sek när jag matchade klubbens bästa killar. (När de inlett med botten av backen.....)
Det är alltid trevligt att springa tillsammans i en backe då man får massor av hejarop och uppmuntran på väg upp men det värme extra mycket när jag fick kommentaren: "Du springer så bra i backar nu för tiden, du ser rapp ut". Den värmde ända in i själen.
Kvällen slutade såklart i soffan. Heja Sverige, heja mig!
I alla fall när den börjar med spinning! Det kanske inte alltid rent träningsoptimalt är det bästa med tanke på kvällsträningen men det är sjukt roligt. Att komma in och möta en träningssugen klass klockan 7 på morgonen som har kommit för att köra sjukt hårs cykling i arla morgonstund. Det är svårt att inte gå igång då. Det är inte riktigt lika mycket folk längre men hellre 17 stammisar som vill köra hårt än en full klass med folk som sitter av tiden. Det blev korta intervaller idag. Svettigt värre även om min plan var att försöka hålla mig i låg pulszon så mycket som möjligt. Gick ganska bra faktiskt men pulsen stiger skyhögt så fort jag inte tänker på att ta det lugnt. Efter sommaren blir det bättre med spinning på onsdagar!
Corebollen och styrkan igår gick bra. Var motiverad att pressa det där lilla extra som ger resultat!
Måste bjuda på några bilder från sommarens norrlandsorienteringstävlingar, känner ni hur man nästan dregglar? Mumma för själen!
Och som den pratar just nu. Den knorrar och gnisslar och protesterar. Den vill inte alls vara med på mina äventyr. Så det fick blir lite omplanering.
Lördagen körde jag i alla fall vårt lilla testlopp i TABERG. Vi startar med att springa runt 5 km -spåret, (som för övrigt kvalar in som ett av sveriges trevligaste!) innan vi springer ner genom byn (dryga kilometern) och sen kommer avslutningen. 1,5 km stigning upp till Tabergs topp, ca 150 meters stigning. bränner lite i låren där. det var under detta pass som kroppen talade om att den inte alls tänkte hålla på med det här, den tänkte följa med mig upp på toppen men sen skulle den vila. Och då fick det bli då. Så upp sprang vi. Hade 1 minut sämre tid än i august förra året, vilket känns helt OK. Minns inte riktigt känslan då men den var knapparst lika sliten som den är nu. Det positiva är att jag hade samma tid i backen i år som förra året. Tiden tappade jag nere på löpspåret. Men med risk för att bli tjatig. Kan ja springa så här bra en sån här dag så får jag nästan rysningar i kroppen när jag tänker på hur fort det kan gå!
Söndagen blev helt i horisonalläge och när man vl bestämmer sig för vila så brukar man bli otroligt trött, så också denna gång. Sov ganska mycket och idag blir en lugn dag med bara lite coreboll. För jag vill int helt släppa corebollen nu när jag börjar bli stark. Imorgon blir tuffa tisdagen med spinning och intervaller och sen återstå förmodligen 1 kort intervallpass innan lördag och Jukola och förhoppningsvis en underbar känsla i kroppen!
Hm, glömde det bästa. På toppen, innan nerjoggen hem igen, halade vi fram svettiga pengar och köpte glass! det intressanta var att vi båda, oberoende av varandra tagit med oss pengar till glass. Frågan är väl vad det säger om oss? Men gulligt var det. Och glass blev det.
