Efter målgång kom en våg av besvikelse. Jag hade plockat två placeringar men upplevde ingen bra känsla i kroppen och tyckte aldrig att det gick fort. Jag hade ju bommat en kontroll, men det nåste väl max ha varit 5 minuter även om det var en stor bom? Och sen hade jag gått ganska bra i min ensamhet. Hur kan man vara så ensam när det är 900 lag i skogen? Det tog att tag att svälja besvikelsen. Inte alls någon katastrof men inte vad jag trodde på och jag var väldigt beviken på att min löpning inte räkte till mer.

Nu har jag studerat sträcktider och man kan undra hur länge jag har hållt på med den här sporten. Mitt misstag kostade mig 7 minuter. Jag trodde jag hade slutat med sådana genomklappningar? Vad hände? Jag fick nog tillbaka mitt gamla irationella bombeteende och gjorde ingenting utan blev yr höna. Utöver 7 minutaren hade jag 2 bommar på cirka minuten styck. Totalt 10 minuter bomtid! Det är sjukt dåligt. Sjukt dåligt.

Ska man se det positiva så sprang jag ju inte så sakta som jag trodde, men det är en liten tröst. Jag kan så mycket och jag vill visa det men just nu så vill jag nog för mycket. Jag ska skaka om huvudet och hitta nytt fokus till helgen. Tids nog lossnar det. Tids nog ska ni få se.

Gravöl i några timmar, sen ska jag sova....

Laget som helhet då. Med tre dåliga och ett bra lopp så blev vi 167:a. Långt från vår kapacitet. Förstalaget blev 39:a. de kan också bättre. Äsch! Vi  hade i alla fall roligt. Och sov gjorde vi inte.