Hög av gårdagens frånlöpning kom jag fram till att jag var pigg nog för intervaller. Mötte upp han där hemma på lunchen och joggade upp till Slottskogen där dagens pass skulle rivas av. Benen kändes helt ok, trötta men tränade. På pappret sod 10 st 2-minutare med 1 minuts vila. Ett pass där tanken var att jag skulle orka driva på lite eftersom vilan är så pass lång. Redan 30 sekunder in på första intervallen kände jag att det här skulle bli ett kämparpass men bestämde mig snabbt för att genomföra och sen vila. Jag fick verkligen kämpa för varje meter, benen var slitna. Men jag lyckades ändå vända det till ett positivt pass eftersom känslan inte var otränad utan sliten och det var ett skönt besked att få. På den här typen av pass,med sol och relativt platt önskar jag att farten skulle ligga runt 4:30 i flytfart, Idag hamnade jag snarare runt 4:45 och tiderna gled iväg när det blev uppför. Känslan var dock att med pigga ben hade jag kunnat ligga på 4:30 så nu hoppas jag att kroppen fortsätter leverera och att jag kan få till grymma träningsveckor fram till O-ringen.