Sprang 6 km snabbdistans. Insåg att det var evigheter sen jag tryckte på med löpningen så jag tänkte att det var bäst att prova. Ingen succé direkt och efter en vår med det ena utropstecknet efter det andra börjar jag nu återigen tvivla på min förmåga. Har jag egentligen blivit bättre? Hur mycket sämre har jag blivit sen i maj? Beror det bara på min sjukdom? Räcker det med att jag hostar bort allt slem? Kommer det någonsin att kännas lätt i kroppen igen?

Jag var cirka 1,30 efter bästanoteringen. Jag borde kunna persa. Suck.

Hur ska jag göra för att hitta löpkänslan? Vila? Träna mer snabba pass?
 
Åh vad jag saknar den där känslan när ingenting är jobbigt.

Men i bakhuvudet finns alla pass med lätta ben, alla kommentarer jag har fått om min löpning i vår, om hur lätt och stark jag ser ut. Tänk positivt, tänk positivt. Ge aldrig upp. Tänk positivt. Belöningen kommer, tids nog. Heja mig.

1 h kvar på jobbet idag
2 h till nästa pass
6 h på jobbet imorgon
10 h i bilen
Sova på hotell
Morgonjogg????
Hotellfrukost
Ahhhhhhh, semester