Sofia Lundberg, GMOK

Min träningsvardag i uppförsbacke, i nerförsbacke och på platten

Spinningklassträningssyndromet

Kategori: Träning

När jag går på en klass på gymmet så förväntar jag mig att kunna bli så trött som jag vill. Jag förväntar mig också att instruktören talar om syftet med klassen och hur upplägget är, att det är tydligt hur instruktören har tänkt. Detta ser jag som en självklarhet och är också grunden när jag själv gör ett nytt pass.

Jag blir ofta besviken när jag går på pass för jag förstår aldrig riktigt syftet med passet och vet inte när jag ska ta i och när jag ska ta det lungt. Oftast löser jag det genom att skita i instruktörens upplägg och köra så som jag tänkt innan. Men jag tycker att det är lite synd att syftet inte alltid är genomtänkt och att det framförallt inte förmedlas. Jag tror att en del instruktörer har en grundtanke men är riktigt dåliga på att förmedla den till deltagarna som vill ha den. 

Många som går på passen vill säkert bara ha lite kul och få lite motion MEN, och nu kommer det viktiga, man måste kunna ge alla en utmaning. Alla, oavsett träningsnivå, måste kunna få ut något av passet. Den mest vältränade till värsta soffpotatisen som gör sitt första pass. Och det är ju så enkelt på cykel när alla justerar sitt eget motstånd.

Döm av min förvåning när jag är på vidareutbildning och några andra instruktörer tycker att det viktigaste är att det är roligt och inte kan se kopplingen att jobbigt kan vara roligt. De hävdar bestämt att de gör passen enbart för att de skall vara roliga. Jag försöker förklara att en genomtänkt "fysisk profil" inte gör passet tråkigt. Men de vägrar hålla med. Enligt de här (jag hoppas de är enstaka) ska vi instruktörer göra pass som är roliga. Punkt.

Jag tror inte att deltagarna på mina pass tycker att mina klasser är tråkiga för att jag förklarar syfte och ger dem tydliga intensitetsriktlinjer att hålla sig till. Jag hoppas inte det i alla fall.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: