Normalt gör jag ofta ett av årets bästa lopp på SM. Jag brukar vara avslappnad, glad och förväntansfull. Jag brukar känna noll och ingen press. Jag brukar veta att ingen förväntar sig att jag ska ta mig till final.
I år har jag gjort en extra satsning. Det betydde också att jag (och tro mig, detta är jag bra på) satte press på mig själv att prestera. Jag ville för mycket, jag trodde också att alla andra förväntade sig stordåd. Kanske var det någon som tyckte att det var dags för mig att prestera? Men vet ni vad. Jag glömde bort en viktig sak. det här ska vara roligt. Hela helgen har varit en känslostorm som inte varit rolig. Fredagen slutade i en mental kollaps och sen har jag varit helt slut resten av helgen. Och det går inte att prestera med en sådan tyngd på axlarna.
Man jag har lärt mig en läxa. Det här gör jag för min skull. Jag måste hitta den där sköna avslappnade inställningen till tävlandet igen. Det är fortfarande kaos i huvudet och jag hoppas jag kan hitta rätt till helgen.
På söndagen hade mycket av spänningen i kroppen släppt och min tunga kropp och mina onda ben som jag dragits med sista tiden var som bortblåsta. Kroppen kändes lätt och snabb, fram till misstagen kom för då blev jag stressad igen och så var det inte så roligt. Men det var ändå ett stort fall framåt. Vissa partier av banan var strålande.
Det är svårt det här med harmoni. Och jag är kanske inte den bästa på det. Jag har ibland svårt att prestera när jag sätts under press. Det har väl i och för sig alla men vi är kanske olika bra på det.
Men nu ska jag försöka sätta punkt. Och ladda om. På ett positivt sätt till helgen. Bloggen kommer kanske att uppdateras om jag känner att det är positivt för mig. Annars återkommer jag efter helgen.
Solen skiner. 30 minuter lufs i underbar hemmaterräng som sista finslipningen En helg med världens bästa vänner En helg med det jag gillar bäst av allt Förberedd bättre än någonsin Starkare Snabbare Gladare!
Igår behövde jag sällskap på träningen och mina 2 st 3-minutare fick bli 3 st 2-minutare eftersom det var det klubben skulle göra. Uppvärmningen var stum och stel. Och förhoppningen låg. Så startade vi. Jag startade väldigt kontrollerat, sist i klungan. Sprang avslappnat, tittade upp och såg att jag inte var sist längre, att jag låg i rygg på de andra tjejerna, att jag kunde passera dem. Det är en märklig känsla. Det känns inte riktigt vasst men jag springer, utan att pressa mig för mycket, fortare än vad jag brukar göra. Märkligt, men bra för självförtroendet.
Avslutade med 4 st 30 sekundare och 4 st 20 sekundare. Och lite beröm för mitt snygga löpsteg från en klubbkompis. det här vad precis vad jag behövde. Ett formkvitto. För fast det inte känns riktigt bra i kroppen så går det fort. Och nu vet jag det! Och det är ännu 51,5 h kvar till start. Idag åker jag till mamma och pappa för optimal uppladdning.
Försöker hitta känslan för stormform. Det är svårt när kroppen inte riktigt vill kännas på topp. Det går ganska bra när jag springer men det känns inte kanon i kroppen. Och det kännns som om jag inte utvecklats. Att jag har fallit tillbaka sista tiden. Jag har de sista dagarna tappade bort tron på en final och med det tappade jag glädjen litegrann. Då bestämde jag mig för att läsa lite inlägg från året som gått. Och
Jag är bättre, starkare och gladare!
Jag kommer att hitta känslan tills på fredag. Jag ska hitta glädjen och harmonin igen. Året som gått har varit matat med utmaningar. Jag har förbättrat rekorden på bana med flera sekunder. Jag har blivit tryggare i min OL-teknik. Jag har förberett mig väl på vad som komma skall. Men framförallt har jag haft riktigt, riktigt roligt iår. Den här ångesten som finns just nu är nog bara lite rädsla för att inte prestera. Och jag är dum nog att känna att andra sätter press på mig fast jag vet att det inte är så. Jag är helt enkelt rädd för att misslyckas. Jag vill ju så gärna visa vad jag kan!
Så nu ska jag sluta oroa mig. Sluta få prestationsångest för jag gör ju det här för min skull. Idag väntar sista träningen, imorgon jobbar jag heldag men på torsdag tar jag sovmorgon och jobbar hemma någon timma innan jag åker österut till SM-staden!
Det ska gå bra det här och det ska bli så roligt! Håll tummarna är ni snälla.
Efter en inledning med riktigt orienteringsflow blev jag stressad av ett mindre misstag, tappade fokus, tappade självförtroende, stressade och gjorde ingenting rätt. En dålig dag på jobbet. Jag tar med mig inledningen, kapslar in den tillsammans med förra helgens teknik och går vidare.
Efter målgång tyckte dock mina vänner att jag borde träna mer och skickade iväg mig på en tur med racercykeln, i kanske inte helt korrekt cykelmundering. I vilket fall som helst verkade övriga cyklister på vägen tycka att det såg lite konstigt ut.
Sen tyckte de att det här var en lagom vägg att bestiga.
Och då kan jag meddela att jag har provat på klättring en gång tidigare. Men nu fixade jag en 5+. Coolt! och ja, jag är imponerad av mig själv, ibland måste man få vara det! För övrigt upptäcktes mina talager i bananlastning.
Kvällen avslutades med en middag- med bästa vännerna. Det var en otroligt bra dag! En mental energikick som uppladdning inför SM. Det tackar man för!
Då skall man inte äntra löparbanan och tro på rekord. På en av intervallerna började jag skratta för det kom en stormby som gjorde att jag sniglade mig fram på upploppsrakan. Så tiderna känns oviktiga. De var ungefär som i våras men svåra att värdera. Formcheck? Omöjligt att veta. Löparkänsla går liksom inte att få i det vädret.
Förövrigt var jag på massage igår. Idag känns det som en traktor kört över rumpan. Men det var nog bra.
Igår var det genrep. Försökte verkligen ladda som en tävling då jag ofta har svårt att hitta fokus efter en dag på jobbet och ofta springer tekniskt dåligt då. Ettan var en svår sluttningskontroll och fast jag fick sista säkra perfekt så gled jag förbi den men hanterade misstaget bra i alla fall. Sen flöt det på bra ett tag. Till 5:an bjöds på en riktig långsträcka.
Och här blottade jag min svaghet. Jag är urkass på vägval. Av någon anledning valde jag bort vänster direkt. Såg det gula högervägvalet och det rosa höger-rakt på. bestämde mig snabbt för något av högeralternativen. Och så blev det sådär Sofiadumt. Jag går runt men inte tillräckligt långt runt. Om man ska gå mer rakt på så skall man gå vänster. Inte dumSofiahöger. (Enga- alltid vänster!) Han där hemma gick gul höger och jag tappade 8 minuter på denna sträcka. En 3-4 känns mer rimligt.
Frågan är om man ska gå ännu mer höger ner till grusvägen? Hur ska man springa? Det är ganska SM-relevant men på SM blir det nog inte riktigt så tungsprunget.
Japp. Här kommer två nya sträckor.
Nedre först. Här var jag och han där hemma samtidigt så vi diskuterade lite och jag insåg att jag på tävling skulle haft svårt att gå vänster. Det känns långt. Jag valde rätt på (rosa) och han där hemma vänster. Denna sträcka är 750 meter och jag hade 9:22. Utan att bomma. Och jag sprang i varje fall halvfort. Och jag var ganska pigg i benen. När jag kom till kontrollen stod han där hemma och käkade blåbär. Och hade gjort så i flera minutrar.
Sträckan efter hade jag lärt mig av mina misstag och valde vänster. (gul). Han där hemma straffades med rätt på. Båda bommade kontrollen lite. Jag gled med brantraden lite långt ner (inte inritat) och fick klättra upp till kontrollen nerifrån. Han där hemma kom i en lite väl vid högerbåge när jag stod och åt blåbär. men det är uppenbart vad som gäller i den här terrängen. (Note to Enga- Vänster).
Ja. Inget kalaspass direkt. 1.45 blev passet med uppvärmning och nerjogg. Drog på lite på de sträckor jag klippt in. Benen börjar kännas bra. Jag känner mig stark och börjar känna mig snabb. Vila idag och så banlöpning på fredag.
Men nu mina vänner. Bombadera mig med åsikter på väval! Vad hade ni valt? Hur hade ni tänkt? Den här gången vill jag se många kommentarer nu när jag bjuder på sån här analyslyx.
Gårdagen var en huvudvärksdag. Den kom krypande på förmiddagen och sen försvann den inte förren i natt. Jag är en huvudvärksmänniska och igår var en sådan dag. Kroppen var trött, jag var trött. Men igår var heller inga hårda intervaller inplanerade så träninen flöt på utan varken bu elller bä.
Idag är det nytt genrep. Nyckelträning. Idag springer jag en SM-förberedande träning. Mestadels i kontrollerat tempo men på de två längsta sträckorna skall jag växla upp och lägga mig strax under tävlingsfart. Idag är mitt mål att fortsätta min fina teknik men våga växla upp kartläsningstempot en aning. Lite mer offensiv i tanken, utan att chansa. Jag är trygg i min teknik nu men jag behöver en formtoppning i hastigheten också. Ibland tar det lite för lång tid. Jag behöver inte både hängslen och livrem.
Jag har faktiskt bara nyckelpass kvar i veckan. Ol-banan idag. Banintervaller på fredag och Dm-stafett på söndag. Jag fick igår veta att jag springer andra sträckan i andra laget. Inspirerande! Vi har ett rikitigt vasst lag och det blir en utmärkt chans att visa UK vad jag vill med SM-stafetten.
I övrigt känns det som PT har placerat ut spioner i min omgivning. Igår dök två Domnarvettjejer upp på träningen och på kvällen visade det sig att ungraren som bor hos han där uppe också känner PT. Bäst att inte slarva.
Jag var inte så sugen. Det var evigheter sen jag hade egen fast klass. (Känns det som i alla fall.) Det verkade jobbigt att packa väskan och åka till Frölunda. Nya personer, nytt gym och jag gick mer eller mindre vilse några gånger innan jag hittade salen. Tänkte att "varför tog jag på mig det här". Sen kom jag in och mötte 30 personer som ville träna coreboll och som var fulla av förväntan över ett nytt pass. Det var nämligen premiär för coreboll i Frölunda och fullt med folk. Och så kom vi igång och som vanligt kom jag på varför jag vill det här. Varför jag gillar att "offra" en kväll för att hänga på gymmet. Det är sjukt roligt och inspirerande. Klassen gick bra och jag åkte därifrån fylld av positiva känslor och kom på mig med att längta tills spinningklassen drar igång. Senare i höst, under högsäsong, kommer jag ha en spinningklass innan corebollen. Det blir bra det!
Idag väntar lite löpning i skog i måttlig fart. Kroppen är fortfarande lite trött från helgen men det är bara vanligt sliten, inte ovanligt sliten.
Idag är en bra dag, tror jag ska ta och springa den där SM-finalen på lunchen. Ta fram kartan, hitta känslan och springa loppet. Utan misstag. Jajamen, det gör jag.
Den tekniska formen är god. Jag bommar minimalt. Det går lite långsamt med kartläsningen ibland, men bättre det än stora svängar. Självfötroendet är på topp- tekniskt. Jag gjorde vad jag skulle och orienterade bra hela helgen.
Fysiskt är det på rätt väg. Jag är stark och genomtränad. Jag orkar hela loppen men det fattas lite fart. Men känslan i kroppen är helt annorlunda, nu har det släppt. Nu kommer formen.
OCH MED GOD ORIENTERING HAR JAG NU AVGJORT SPIKTÄVLINGEN! Han där hemma är nu skyldig mig en tre-rätters middag med 3 olika drycker. Det enda jag ska göra den kvällen är att äta och ligga i soffan och såsa medan maten lagas och disken diskas. Vinsten får nog vänta till efter SM dock. Den kvällen är nog inte bra som formtoppning.
Inte klockrent, inte tokpiggt men grym inledning och det finns mer att hämta rent fysiskt.
Jag gjorde ett strålande lopp tills jag kom på att jag gjorde just det. Kom ifatt en duktig löpare på slutet och då slutade jag läsa kartan och stressade. Onödiga minutrar på ett bra lopp. Men det var genrep för SM, bättre nu än sen. Nu måste jag komma ihåg att orka koncentrera mig hela vägen in. Och växla upp tempot. Det finns där.
Det har varit dåligt med träningsinlägg. Det beror på att jag inte tränar så mycket. Och att jag pendlar mellan "det här är det roligaste jag vet" och "nu lägger jag av". Mestadels "det här är det roligaste jag vet" men det är inte lika roligt när det hopar sig svarta moln en månad innan SM. Känslan är konstig. Kroppen känns fräsch men trött. Benen studsiga men de dör så fort.
Sista passet var en liten test. Efter uppvärmning och löpskolning drog jag iväg på en 4-minutersintervall på löparbana. Jag borde inte ha gjort det (fick nog inte för PT...) men jag kände verkligen att jag ville ha ett mått. 4 minuter i snabbt tempo( inte max). Hur långt hinner jag. Jag insåg att förväntningarna var så låga att jag nog skulle bli glad om jag ens kröp under 5-minuterstempo. Därför var det ganska skönt att hinna 920 meter och det ger väl ett tempo på 4.15-4:20. Utan att maxa på något sätt. Det var bra. Jag blev glad.
Sen var det dags för 5 st 30sekunders- och 5 st 20 sekundersintervaller. Här blev jag lite ledsen. För här kändes det som benen blev onda igen. Jag sprang kontrollerat men det var ingen riktig toppkänsla. Men vi får se imorgon hur kroppen svarade på den insatsen. Om jag får tillbaka mjölksyrabenen.
Summasummarum. Jag kan springa fort men känslan i kroppen är inte bra än. Tålamod- har jag inte så mycket och det börjar ta slut. Dagarna trillar på och jag vill sluta oroa mig. Nu hoppas jag på bra känsla i helgen.
Och för mina funbeatvänner som undrar om jag lagt av- Nä. jag ska uppdatera bums! Jag har bara inte haft motivationen att fylla i tidigare. Men nu vänder det! Imorgon springer jag genrep för medel-SM. Oh yeah!
Nu trappar vi ner träningen och trappar upp formen. Nu är det fokus på några få viktiga träningspass varje vecka. Nu ska jag slipa på formen, både mentalt och fysiskt. Idag inleds operation SM-form.
Idag blir det lugna ol-"intervaller". Fokus på orienteringskänsla. Imorgon vila, åker på koferans med jobbet. Torsdag intervaller, fredag återhämtningsträning och sen på lördag och söndag har ja tävlingsgenrep inför SM. Medel och lång-DM. Med relevanta förberedelse vad gäller uppladdning. Spännande!
Igår provade jag farten i några få intervaller och det blev positiva besked, för även om benen bråkar lite än så finns formen där! Jag har farten i kroppen, jag springer avslappnat och bra på platten men musklerna vill inte riktigt orka med uppför- än.
Ojojoj. Jag måste nog tagga ner lite nu om jag inte skall vägga inspirationsmässigt innan SM.
Igår sprang jag! Benen var lite trötta och sega efter sjukdomen men oj vad jag njöt. Och i helgen har jag tillbringat åtskilliga timmar framför SM-kartorna. Det är så nära nu att jag kan ta på det! Månader av förberedelse skall äntligen komma till nytta.
Ikväll blir det coreboll och löpning med några intervaller för att få känna lite på farten. Ikväll skall jag sedan lägga upp planen mot slumålet. 11 september kommer första chansen! Och det ska bli så roligt.
och mår ganska bra....Men ändå förvissad om att jag gjorde rätt som stannade hemma. Nu måste fokus ligga på att bli helt frisk och börja träna igen. Det blir nog en promenad i eftermiddag om statusen håller i sig.
Det som är bra den här gången är att jag inte varit riktigt sjuk. Jag har inte haft ont i halsen och inte snorat och ingen feber. Så när jag väl kommer igång igen så kommer kroppen inte vara helt nerkörd.
Men vad är det som händer? Normalt har jag en rejäl förkylning om året och kanske någon lite hängig känsla nån gång. Nu har jag haft en rejäl förkylning i julas, en hängigperiod innan Jukola, toksjuk i somras och så denna omgången nu. Man kan ju fundera på vad det beror på? Ligger jag närmare gränsen för vad jag klarar? Ja det gör jag nog. Blir jag då mer känslig för infektioner? Ja kanske? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Nej, jag tror iinte det. Jag har stoppat träningen när det har känts för slitet. Jag tränade inte i veckan för att kroppen kändes trött. Jag hade kanske kunnat slita mig runt men bedömde att det var bättre att vila och med facit i hand gjorde jag ju rätt. Så jag kan nog inte skylla på mig själv allt för mycket utan bara konstatera att det är en kombination av otur och att jag tränat hårdare än någonsin.
Kommer det att påverka SM? Nej. Det är fortfarande 3 veckor kvar och om jag kommer igång med träningen nu så kommer jag att hinna få en toppform. Och jag kommer att vara grymt taggad till varje träningspass. Jag har med mig en otrolig träningsvinter som ingen kan ta ifrån mig. I och med denna veckan som kommer går jag in i en period så min toppform skall börja komma. Om en vecka avgörs DM i medelsistans och lång. Då vill jag verkligen känna mig pigg och få med mig självförtroende. Men med tanke på sjukdomen och att SM är prio så får vi se vad det blir för uppladdning. PT kommer hem från VM på måndag och då får vi se hur det blir med upplägg och formtoppning.
Det enda jag vet är att jag börjar se fram mot SM med skräckblandad förtjusning. Jag vet vad jag kan!
Jag är inte sjuk. jag är inte frisk. Jag är hängig. Inte ont i halsen, men snuvig, inte feber, men varm. Inte däckad men lite ont i kroppen. Hur frisk skall jag vara för att följa med på SM-träningsdagen imorgon?. Hur mycket ger det att följa med och gå två pass. Riskerar jag att bli mer sjuk? Ger det lika mycket att sitta hemma med en kopp te och titta på kartorna? Jag har ju varit uppe en gång och terrängen kan jag ganska bra.
Sprintresultaten blev ur svensk synvikel bra! 2 medaljer för damerna men synd att Martin bommade bort silvret i början. Han verkar vara i ruggig form. Blir kul med stafett idag.
För mina vänner (utan att ha pratat med dem) så var det inga toppresultat. Jag vet att alla kan bättre utan att de på något sätt gjorde bort sig. Men idag tror jag PT tar VM-medalj. Jag tror på ett silver förTjeckien, efter Sverige såklart. Herrarna lite mer osäkert, men medalj tror jag på!
