och mår ganska bra....Men ändå förvissad om att jag gjorde rätt som stannade hemma. Nu måste fokus ligga på att bli helt frisk och börja träna igen. Det blir nog en promenad i eftermiddag om statusen håller i sig.

Det som är bra den här gången är att jag inte varit riktigt sjuk. Jag har inte haft ont i halsen och inte snorat och ingen feber. Så när jag väl kommer igång igen så kommer kroppen inte vara helt nerkörd.

Men vad är det som händer? Normalt har jag en rejäl förkylning om året och kanske någon lite hängig känsla nån gång. Nu har jag haft en rejäl förkylning i julas, en hängigperiod innan Jukola, toksjuk i somras och så denna omgången nu. Man kan ju fundera på vad det beror på? Ligger jag närmare gränsen för vad jag klarar? Ja det gör jag nog. Blir jag då mer känslig för infektioner? Ja kanske? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Nej, jag tror iinte det. Jag har stoppat träningen när det har känts för slitet. Jag tränade inte i veckan för att kroppen kändes trött. Jag hade kanske kunnat slita mig runt men bedömde att det var bättre att vila och med facit i hand gjorde jag ju rätt. Så jag kan nog inte skylla på mig själv allt för mycket utan bara konstatera att det är en kombination av otur och att jag tränat hårdare än någonsin.

Kommer det att påverka SM? Nej. Det är fortfarande 3 veckor kvar och om jag kommer igång med träningen nu så kommer jag att hinna få en toppform. Och jag kommer att vara grymt taggad till varje träningspass. Jag har med mig en otrolig träningsvinter som ingen kan ta ifrån mig. I och med denna veckan som kommer går jag in i en period så min toppform skall börja komma. Om en vecka avgörs DM i medelsistans och lång. Då vill jag verkligen känna mig pigg och få med mig självförtroende. Men med tanke på sjukdomen och att SM är prio så får vi se vad det blir för uppladdning. PT kommer hem från VM på måndag och då får vi se hur det blir med upplägg och formtoppning.

Det enda jag vet är att jag börjar se fram mot SM med skräckblandad förtjusning. Jag vet vad jag kan!