Inledde uppvärmningen redan i bilen då det blev onödigt spännande att sitta i bilkö förbi en olycka....Det höjde nog pulsen några slag. Men var i alla fall framme i tid och hann precis upp till salen när dörren öppnades.
Körde 3*8 minuter (ja, jag skall göra nytt pass. lovar. Har faktiskt ett nytt pass men det är inte bränt än för det strulade men kanske ikväll?) Nu börjar det fungera bra med pulsklockorna och det flyter på bra rent tekniskt. Som vanligt en helt underbar känsla i salen. Jag är bortskämd med positiv energi på måndagar.
Efter corebollen fick det bli racerfart hem för att hinna få fram middagen till svett, gröt och klistervalla. Inspiration! Är inte alls sugen på vilodag.... Men det blir nog bra att ladda upp för kommande pass men jag är sjukt sugen på hårda, tuffa träningsdagar. Och kroppen känns inte alls sliten. På vilodagarna brukar jag typ halta hem och ligga livlös i en soffa men det blev lugnare i helgen än planerat och en massa sovande. Det måste ha hjälpt.
Idag kom mera snö, det skall snöa imorgon. Det kommer bli moddigt på testbanan på torsdag. Och 3 varv står på programmet. Bäst att ladda på pannbenet.
Egentligen flyter träningen på riktigt bra. Jag tränar många riktigt bra pass och slår rekord på löpande band. MEN jag har haft tendenser till förkylning i typ 3 veckor nu. Det gör mig frustrerad. Jag kan träna nästan som jag vill men tvingas till extra vilodagar och överhoppade pass. Och i helgen en känsla av att någon finns i kroppen men jag blir inte sjuk.
Redan under första passet på fredagen kände jag mig lite trött. Jag fick slita för att hänga med i ett tempo som borde kännas helt OK. Massor av snö bättrade väl inte riktigt på känslan. Andra passet var sprint och mindre snö. Ett roligt pass där jag kände mig piggare men valde ändå att inte trycka på för mycket med tanke på vad som komma skulle och min status.
Vaknade på lördagen och var seg och aningen snorig. Men inget ont i halsen och inga problem att springa. Hade dock stora motivationsproblem och då detta var ett pass i lite högre tempo med masstart så tappade jag kontakten direkt då jag kände att det inte var läge att trycka på. Sen kom jag in i negativa tankar och lyckades inte göra det till något riktigt bra pass. Det blev ett lugnt pass att lägga i bokhyllan. På eftermiddagen fick jag order om att vila så då fick det bli så. Lite sur var jag men accepterade faktum att jag inte skulle orka 2 pass just idag. Surt.
Söndagen vaknade jag med samma status. Tyckte dock att kroppen kändes piggare och var uppe och spårade en del under långpasset på Söderåsen. Förhoppningsvis släpper skiten taget nu och låter mig vara snabb och stark igen. Det är jag värd. (Fast jag var ju snabb och stark senast i tisdags....)
Så sammanfattningsvis ett läger med mycket oro och frustration där jag ändå fick med mig många bra timmars träning.
Denna vecka inleds lugnt för att inte bli förkyld och avslutas på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket! Planerad träning hittar ni på funbeat. (Som jag varmt rekommenderar!)
Inte för att jag egentligen har tvivlat, men ja. Jag har vader och baksida lår. Och uppenbarligen har jag muskler där som man kan få ont i. Måste hålla nere antal uppstigningar från stolen.
Igår skulle vi orientera. Jag valde kartan borta vid Bertilssons för att det är så fint där, och inte allt för tufft. Det visade sig vara fel. I Skatås ligger kanske max 10 cm snö. Här var det massor av snö. Och med status sliten så blev det inget bra. Det blev helt enkelt en snöpulsningspromenad och jag orienterade som en kratta. Det känns onekligen ringrostigt och jobbigt att tänka rätt när det går så sakta. Så det blev en väldans bra påminnelse om hur man ska göra. Det tar jag med mig.
TRE FEMTIONIO KOMMA 7. 3:59:7. Drömgränsen är sprängd! Och det känns så skönt.
Med världens sämsta disponerade lopp slog jag rekord rejält. Paserade första 200 på 43 sekunder. När jag paserade 400 tror jag att jag hade 1.27. Det är pers på 400.....Sen brakade tiderna iväg. Jag saknar helt fartkänsla men rycktes nog med av omgivningen. Efter en lätt panikattack att springa bland friidrottare blev jag tokinspirerad och kanske lite väl ivrig. Vilket jag skulle få betala för sen. Hade samma tempo på 800,600 och 400 innan jag lyckades höja tempot på 200. Men inte nog med att jag persade på 1000 och kanske 800, måste kolla tiderna hemma ikväll, jag desutom krossade det personliga rekordet på hela sträckan med över 20 sekunder. Skönt att plocka med sig.
Löpskolningen var tokigt inspirerande och det är kanon att få några saker att jobba med. Vi filmade lite också och jag ser faktiskt ganska snabb ut på filmerna.
Så- nu gäller det att hitta ett nytt mål! Målet är att hålla mig under 12 minuter men lära mig disponera loppen bättre. Förmodligen skall tusingen landa strax över 4 minuter.
Idag är jag helt seg. Malande huvudvärk och trött! Orientering väntar.
Det är knappast måndagspassen som utvecklar mig mest men de är en trygghet. Jag vet vad som kommer, jag vet vad jag skall göra och jag vet hur trött jag kommer att bli. Oftast blir jag dessutom glad av de här passen.
Idag kommer jag att springa ett pass som utvecklar mig. Det är dags för bantestet. Och eftersom PT kommer att stå brevid är jag nervös. Jag vill så gärna slå rekord! Och jag vet att jag gör det om jag har en bra dag. Det kommer i alla fall inte bli några problem att tagga till. Jag riktigt längtar efter smärtan och den totala utmattningen. Det var evighetersen jag pressade allt utan att det var halt och kallt. Idag skall jag springa inomhus. Lycka. Längtar!
Fredag. 25 minuter LÄTT jogg på ben som inte var av denna värld. Tveksamt om det var tränng?
Lördag. OL-bana på snorhala sluttningar och iskallt var det. Orientera? Hur gör man det. Ringrostigt var ordet. Core 45 minuter. Svag och iskall i en ouppvärmd sal. Körde med ulltröjan på under hela passet.
Söndag. Jaktstart. Sprang till kamratgården. kallt och lite segt, men bättre dag. Kämpar mig runt. På ett bra sätt. Stark i slutet. Syns också på sträcktiderna. Kul.
Träningsvärk i benen. Tur att de låg i soffan hela kvällen. Jag bakade inte ens lite grann (även om jag var sugen). (För att mata surdegarna räknas inte va?)
Vi har verkligen bra timing. Han där hemma vilade mån-tis, jag vilar tors-fre. Kanske, kanske en jogg idag. Om jag hinner innan vi får trevligt sushibesök. Äntligen skulle man kunna säga. Ja, det säger jag. Äntligen sushi!
OK alla småbarnsföraldrar - sluta läsa nu.
16:30 kom hem. 16:50-16:55 matade surdegar. 18:00-18:25 lagade middag 19:30-19:40 diskade och kokade te. All annan tid tillbringades i soffan. Blev faktiskt lite uttråkad på kvällen.
Det kändes inte så bra. Jag har träningsvärk i låren (lite oklart varifrån? skidorienteringen?) och såklart snöade det lite. Han där hemma hade snott den bra löpryggsäcken så jag fick springa hem med min gamla trotjänare. Det tog cirka 20 minuter närmsta vägen hem och under den tiden rev jag även av 10 st rusher och de kändes vassa och rappa. Det kändes att det var väldigt länge sen jag sprang riktigt fort.
Lämnade av den nästan tomma säcken hemma och tittade in i värmen och såg soffan och filten.....Stängde dörren och begav mig till tunneln och lite löpskolning. Hade dock bestämt mig för att köra benstyrkeövningarna EFTER testloppet den här gången.
För första gången i mitt liv hade jag bestämt mig för att prova springa till musik. I skogen skulle jag aldrig ha med mig musik men hem från jobbet på trafikerade vägar var det ganska skönt att stänga ute bruset och under vägen hem växte beslutet fram att prova att springa max med musik. Det skall ju vara bra? Och jag tänkte att det kanske var vad som behövdes. Laddade fram Marit Bergmans bästa låtar och drev iväg. Det kändes ju bra! Och det var hyfsat underlag. Sladdade lite längst upp i backen och på bakgatan. Och var kanske lite försiktig i neförsbacken men jag drev bra. Kollade klockan vid varvning och började räkna i huvudet. Håller jag farten blir det rekord. Kände mig stark på andra varvet och var rätt säker på rekord. Tapppade ändå 2 sekunder på andra varvet men det räckte till rekord. I snön. Grymt. Kanske var det Marit?
Inpirerad av rekordet blev det lite mer bestyrka/löpskolning än planerat vilket jag antar att jag får betala för under mina två vilodagar. Men nu känns det bra. Jag börjar känna mig stark och efter 2 dagars vila till kommer jag känna mig helt återhämtad. Nu börjar jag längta till tuff träning igen. Bring it on.
Och jag vet vad som väntar. Jag har hört talas om det skall bli flera varv på testbanan framöver men att jag skulle slå rekordet innan vi ökade. Kanske borde jag ha sprungit 3 sekunder långsammare för att slippa ett tredje varv??
Vissa dagar är bara dagar på jobbet. Det är föga upphetsande, eller inspirerande, att jogga 40 minuter. För kort för att kännas "på riktigt", för långt för att ta slut jättefort. Det känns jobbigare att ta sig till träningen, böka på sig kläderna, böka av sig kläderna och duscha än att träna. Då känns det bra att springa för världens bästa klubb och mötas av glada, goda vänner som gör ett tråkigt pass till en meningsfull helhet.
Efter träningen hade vi kick-off för 2010. Och bara känslan när tävlingsprogrammet landar svart på vitt är adrenalin! Då känns passet helt plötligt meningsfult och den delen av helheten som det är. Varje pass är en pusselbit mot mina mål. Ibland glömmer jag det och vill bara träna de roliga, jobbiga passen. Kanske är det snarare de här mellanpassen som kommer att avgöra i slutändan. Jag har haft några mindre bra genomförda pass sista tiden. Inställningen och viljan har sviktat i avgörande stund, framförallt på de här lugna passen. Nu är det ändring på det.
Nu väntar dessutom en väldigt rolig period med test ikväll. 2 sköna lugna dagar. 2 "tävlingspass" i helgen. Lyxträning med PT tisdag- onsdag och sen träningsläger torsdag-söndag. Det här kommer bli några riktigt vassa dagar. 2010 - drömmar- mål- verklighet?
Tänk om man kunde kapsla in all den energi, vilja och träningsglädje som finns på måndagskvällar. Tänk alla dessa fantastiska människor som tar i så att de mår illa. Som numera gör allt de kan för att höja sin "maxpuls" på väggen. Och denna vecka var det minsann inte sämre på corebollen. För första gången hade jag en deltagare där som tog i så hon mådde illa. Inte dåligt på coreboll. Jag har en del att lära när det gäller inställning!
Ikväll blir det lugn träning i denna återhämtningens vecka. Men imorgon får jag kräma på igen. Satsar på nytt personligt rekord!
På vägen hem såg jag asfalt.....och blev så sjukt sugen på att springa fort. Längtar, längtar, längtar tills på onsdag. Längtar, längtar, längtar till våren.
Jag blir alltid på lite dåligt humör när träningen inte fungerar som tänkt. När jag inte riktigt orkar med det som planerats. Jag har dock blivit mycket bättre på att lyssna på kroppen och det är väl därför jag har ställt in 2 pass de sista 2 veckorna. Förhoppningsvis innebär det i slutändan något positivt. Förhoppningsvis innebär det att de pass jag genomför blir vassare. För att komma tillbaka och bli outtröttliga Sofia väntar nu en vilovecka. Veckan som gick blev något mittimellan men nu ska det bli lugnare och uppladdning av batterier för 2 viktiga pass i helgen OCH framförallt träningslägret nästa vecka.
Helgen var helt OK. Det känns att jag börjar landa igen. I lördags åkte jag skidorienteringstävling och det verkar vara min grej. Följde upp förra helgens andraplats med en seger. Segerns sötma är inte fel att smaka under grundträningen. Tävlingsåret har onekligen startat på bästa sätt.
På söndagen blev det ett långpass. Tja, kanske inte mitt bästa pass av många olika anledningar men det blev en stapel i träningsdagboken.
Träningsveckan inleds ikväll på sedvanligt sätt med spinning och coreboll.
Sjukt trött. Gårdagens löpning hem från jobbet var misär. Kände direkt att kroppen inte var sugen. Bestämde mig för att ge det 15 minuter, kändes det inte bättre då skulle jag vända hem. Det kändes inte bättre och jag vände hem. Med mitt låga tempo så tog det ändå 50 minuter innan jag var hemma.
Idag ska jag köra banintervaller inomhus. Ett pass som jag är väldigt sugen på att köra men jag känner mig tveksam. Dels för att jag känner mig så otroligt sliten i kroppen och då är det inte så roligt (eller smart) att köra maxpass men framföralt har jag haft små förkylningstendenser till och från sista veckan. Och jag vill INTE få sjukdagar. Extra vilodagar är OK men jag vill ha kontinuitet i min vinterträning. Jag får helt enkelt avvakta några timmar och känna efter hur jag mår. Jag ska inte vara dum och köra bara för att jag inte vill missa roliga pass. Samtidigt tar det emot ibland. Usch, den där balansgången är inte lätt. Och ingen annan kan bestämma, det är bara jag som känner min kropp.
OK. Det här var konstigt. Igår skulle jag ha sprungit 60 minuter återhämtningsdistans. Ibland fungerar inte schemat exakt som planerat men då brukar jag ha lite samvetskval men komma fram till att det gick inte på annat sätt. Igår hade jag all tid i världen att träna. Men, tro mig, inte en chans att det skulle hända. Hela kroppen var inställd på slappardag. Och jag funderade inte ens på om jag fick göra så. Inget samvetskval för att jag bröt planen. Det var som någon annan styrde.
Idag skulle varit vilodag. Idag har jag packat väskan för att springa hem från jobbet. Min återhämtningslöpning blir idag. Och idag har jag i alla fall en tendens till att tycka det ska bli skönt att komma ut en sväng. Jag har också några fina små surdegar som står och jäser i skåpet hemma. Ser fram mot att komma hem och ta hand om dem!
Nr 1 3 minuter. Ha. Lätt. Fasen vad kallt det är. Vad stel man känner sig och ajaja vad benen var möra idag. Hur länge har det gått nu då? 2 minut. Jo tjenare 1 kvar. Ok spring snyggt. Under tröskel, kontrollerad löpning.
Nr 2 1,5 minuters vila, borde vara pigg nu. men oj. Denna lilla backen, kan den kännas så? Tryck, tryck, tryck, men inte för fort. bara några meter till. Fingrarna börjar tina. Skönt.
Nr 3 Å, nej. Backen kommer nu. Ja,ja, håll frekvensen. Ta bort masken jag dör. (Puttar undan värmeväxlaren och andas in -12 grader som känns väldigt friskt och skönt.) Sådärja uppe, växla upp tempot. Ser man på det gick ju.
Nr 4 Sista på tröskel. Hm, är ju varm nu. Skönt. Lite flackare igen. Hur sjutton ska jag orka kräma på de 2 sista. Vad skönt att jag bara skall göra 6 st. Undra hur många stolpar jag hinner. 1.30 på klockan, det blir 10,5 stolpar det. nej, jag skall minsann hinna 11. (tappade räkningen sen.)
Nr 5 Oj, inte riktigt så fort, sakta ner lite men driv, driv, driv. Där kom hon ja, häng på nu. Det här skall göra ont. Håll tekniken. In med armbågarna, snabbt steg, tryck ifrån. Shit, jag får inte luft! (Av med masken några sekunder). Yes. Jag är längre upp i klungan nu. Jag springer fortare, och det känns i benen som inte alls verkar tycka att detta är en bra ide´. Jag måste vila imorgon. Bara hela vägen och så en till, sen ska jag vila.
Nr 6 Ok, var du dum nog att ha det här som utgångsfart får du allt bita i. Sista intervallen. Spara inget nu. Kämpa. Hela vägen in i kaklet. Du kan det här. 5 stolpar till, eller 6, fasen det blev 7, jag måste springa fort. Klockpip. Lättnad.
Nerjogg. Först löjligt sakta och lite promenad med en tjej som har ont i knät. Fryser lite. Träffar på han som är gäst där uppe och joggar med honom. Blir varm igen. Och flåsar lite igen.Tillbaka. Dusch. Middag serverad. Hem. Te. Liten bikvi. Filt. So you think you can dance. Duntäcke. Kudde. Säng. Sova sött.
Tillbaka i spinningsalen. Ingen toppinsats igår men det var OK. Det blev lite för mycket med alla pulsklockor och nya attiraljer. Körde själv på låg nivå hela passet igenom. Gäller att samla kraft till kvällens träning. Coreboll var ovant men skönt att köra ett rejält pass bålstyrka utan att känna av ryggen.
Idag ska jag riva av 4*3 minuter tröskelintervaller OCH 2 st 3 minutare med fri fart. Nice! Synd bara att det både är lite slirigt och kallt. Skönt med få intervaller och en lugnare vecka. Jag har verkligen lärt mig att gilla även viloveckor eftersom jag vet vad som väntar under de hårda veckorna.
Efter att ha haft en hängig fredag var jag orolig för att behöva tillbringa helgen i sjukstuga men jag vaknade frisk på lördag morgon och gav mig ut på ett 2 timmar långt, lugnt, välgörande pass i mina tassemarker hemmavid. Det är en njutning att åka skidor när solen skiner!
På kvällen var det dags för ett mindre bekvämt, men inte mindre roligt, pass. Att bestiga Tabergstopp är något visst. I södra sverige finns det inte så många långa backar. Det blev som vanligt jakstart på intervallerna. Han där hemma startade 90 sekunder efter men trots att jag kände mig stark så hade jag inget att sätta mot och fick storstyk. 11:40 tog det upp till toppen. Där belönades man med en vidunderlig utsikt! Ner igen men för att inte få för långt pass så valde jag att vända när jag blev ifattsprungen. Avslutade med en intervall nerifrån dalen hemåt. Så det blev ca 25 minutes backmalande. Älska backintervaller!
Söndagen landade 2 slitna, vilsna själar i Ulricehamn och kämpade mycket tappert på stela trötta ben i 80 minuter. Det känns väldigt skönt att ha avslutat tredje tuffa veckan och gå vidare in i en lite lättare. Har fått med mig 28 h träning de sista 3 veckorna, och det har varit en hel del löpning. Det är jag MYCKET nöjd med.
Bjuder på lite vyer från lördagens pass.
Lagan startar i mina hemmamarker. Här ser ni hur ståtlig hon kan vara. Lätt jämförbar med Lule älv. På väg ut i myren. Solen väntar där framme. Mera på väg ut i myren. Solen, var är du? Drickapaus vid Eckern. Länge drack jag.
Jag känner mig ovanligt trött. Kroppen "pirrar" lite. Jag tar en extra vilodag idag. Dricker vatten, håller tummarna och sover ut imorgon.
Jag hade kunnat träna idag men jag är smart. Jag har en tuff period bakom mig med ypperlig träning. Det kan vara värt en extra vilodag. (Hör jag applåder?)
