OK. Det här var konstigt. Igår skulle jag ha sprungit 60 minuter återhämtningsdistans. Ibland fungerar inte schemat exakt som planerat men då brukar jag ha lite samvetskval men komma fram till att det gick inte på annat
sätt. Igår hade jag all tid i världen att träna. Men, tro mig, inte en chans att det skulle hända. Hela kroppen var inställd på slappardag. Och jag funderade inte ens på om jag fick göra så. Inget samvetskval för att jag bröt planen. Det var som någon annan styrde.

Idag skulle varit vilodag. Idag har jag packat väskan för att springa hem från jobbet. Min återhämtningslöpning blir idag. Och idag har jag i alla fall en tendens till att tycka det ska bli skönt att komma ut en sväng. Jag har också några fina små surdegar som står och jäser i skåpet hemma. Ser fram mot att komma hem och ta hand om dem!