Vissa dagar är bara dagar på jobbet. Det är föga upphetsande, eller inspirerande, att jogga 40 minuter. För kort för att kännas "på riktigt", för långt för att ta slut jättefort. Det känns jobbigare att ta sig till träningen, böka på sig kläderna, böka av sig kläderna och duscha än att träna. Då känns det bra att springa för världens bästa klubb och mötas av glada, goda vänner som gör ett tråkigt pass till en meningsfull helhet.

Efter träningen hade vi kick-off för 2010. Och bara känslan när tävlingsprogrammet landar svart på vitt är adrenalin! Då känns passet helt plötligt meningsfult och den delen av helheten som det är. Varje pass är en pusselbit mot mina mål. Ibland glömmer jag det och vill bara träna de roliga, jobbiga passen. Kanske är det snarare de här mellanpassen som kommer att avgöra i slutändan. Jag har haft några mindre bra genomförda pass sista tiden. Inställningen och viljan har sviktat i avgörande stund, framförallt på de här lugna passen. Nu är det ändring på det.

Nu väntar dessutom en väldigt rolig period med test ikväll. 2 sköna lugna dagar. 2 "tävlingspass" i helgen. Lyxträning med PT tisdag- onsdag och sen träningsläger torsdag-söndag. Det här kommer bli några riktigt vassa dagar. 2010 - drömmar- mål- verklighet?