Det är knappast måndagspassen som utvecklar mig mest men de är en trygghet. Jag vet vad som kommer, jag vet vad jag skall göra och jag vet hur trött jag kommer att bli. Oftast blir jag dessutom glad av de här passen.

Idag kommer jag att springa ett pass som utvecklar mig. Det är dags för bantestet. Och eftersom PT kommer att stå brevid är jag nervös. Jag vill så gärna slå rekord! Och jag vet att jag gör det om jag har en bra dag. Det kommer i alla fall inte bli några problem att tagga till. Jag riktigt längtar efter smärtan och den totala utmattningen. Det var evighetersen jag pressade allt utan att det var halt och kallt. Idag skall jag springa inomhus. Lycka. Längtar!