Lördagen bjöd på strålande väder och någon minusgrad. Skinkloppet var utmanande. Mina dryga 8 km hann jag inte ens runt på planerade 90 minuter. Med uppvärmning och nerjogg stannade klockan på 1:45 och då hade jag hoppat över 2 kontroller längst bort.....Göteborg kan vara så tufft. På platten kändes det bra men i backarna kändes det segt. Kanske naturligt i och för sig. Lyckades också med konstycket att fastna i en brant. Men det blev ett perfekt långpass. Grymt skönt med genomtänkt bana, utsatta kontroller och folk runt omkring.
Söndagen skulle bjuda på testlopp hemmavid. Värmde upp, körde 6 fartdrag a 30 sekunder och kände mig lite seg och började oroa mig för testet. Efter lite löpskolning bet jag ihop och gick ner till starten. Tänkte- öppna inte för fort nu Sofia. Gled uppför första backen, svängde runt och kände att benen faktiskt svarade. Var fortfarande lite avvaktande men försökte trycka på i nedförsbacken och på upploppsrakan. Sådärja, ett varv till då. Tryckte på lite mer uppför första branten. Kämpade i motlutet och satsade vilt nerför. Svängde ut på SM-upploppet och spurtade vilt. Trycke på allt jag hade och passerade mållinjen. Negativ split. BRA! 7 sekunder snabbade på varv två. Och ett rejält pers! Härligt.
Nu stundar vilovecka. Det är blandade känslor inför det. 3 hela vilodagar. Jag är inte alls sugen på vilovecka. Jag vill träna mer. Jag vill köra dubbla pass. Jag vill ha tvåsiffriga veckor. Men av de 3 senaste åren har jag varit sjuk 2 jular. Så jag har själv aviserat att veckan innan jul måste bli lugn. (Vilket jag såklart ångrar att jag sa nu.) men det blir en vecka att bygga upp kroppen. Att tillgodogöra sig den träning jag har gjort. Och ladda batterierna för grym julträning!
Klassisk orienteringsbana (långpass) Att bita tag i en långdistansbana en lördagsförmiddag är inte helt fel. En intressant bana med omväxling. Med fin terräng och lagom fysisk utmaning (läs- aldrig Göteborg). Gärna i sällskap med några vänner. Socialt men fortfarande fokuserat på uppgiften. Det är en skön känsla att lösa problematiken i maklig fart och hela tiden känna att man kan mer. Att tillåta tanken att vandra iväg lite grann under en långsträcka. Känna att kroppen bara går på mellanväxel och att det finns mycket kvar att ge.
Känslan efteråt är skönt trött men inte så sliten.
Tröskelintervaller - Denna träning har seglat upp som en favorit sista månadena. Om jag ska sätta ord på känslan så är det bekvämt obekvämt. Jag får springa på, jag får fightas, jag får känna trötthet men jag slipper syra, illamående och flera dagars återhämtning. Nu när jag väl lärt mig springa tröskelintervaller så är det kul. Jag gillar de där långa intervallerna 5-15 minuter när man glider fram i bra fart med bra tryck i steget- utan att det gör allt för ont.
Sova länge (07:10). Byta om. Åka rätt ut i skogen. Invänta morgonljuset. Springa en lyxig orienteringsträning. Byta om. Hem och duscha. Äta frukost i lugn och ro och läsa tidnigen......Nej just det, där sprack det. Jag jobbar ju heltid så duscha Gundefort. Äta en macka i bilen. Springa uppför trapporna, snabbt slå på datorn. Jobba, jobba, jobba. (Tjuvstretcha framför datorn).
Men, jag ska verkligen inte klaga. Morgonen var underbart fin. Fin skog, bra träning. Och bra genomfört. Jag var magiskt seg i början men allt eftersom kändes det bättre och klockan slogs av efter 75 minuter. Med lite avdrag för stillastående innan start och efter mål så kan jag nog räkna in 70 minuters finfin morgonträning.
Gårdagens vilodag var skön men som vanligt speedad. Det är så mycket man skall hinna med en ledig kväll. IKEA (Ja, vi har matsalsbord!!!) Baka lussebullar och saffransskorpor, steka strömmningar och göra potatismos (gott!) Och göra pepparkaksdeg.
Löpartävling eller testlopp Det här är delat. Samtidigt som man älskar det, hatar man det. Det pirrar i hela kroppen inför starten. Pirrar av förväntan och pirrar av prestationsångest. Man vill- men inte. Känslan av glädje vinner dock. Det är kul att presssa allt man har. Det är kul att känna att man gav allt det man hade just idag- även om det inte blev rekord.
Och om någon undrar. Det här är en löparlista. Roligaste löppassen.
Redan på uppvärmningen insåg jag att det här kommer att bli tufft. För första gången på länge kände jag mig rejält sliten i kroppen och jag försökte intala mig själv att släppa prestationen och bara springa på känsla. Det gick sådär. Startade några sekunder efter de andra och jobbade på i eget tempo. Kändes OK men jobbigt att se de andra flyta ifrån.
Första varvet var jag mer noga med pulsklockan men på andra varvet blev jag mer sugen på att springa på känsla. Jag sprang på fort men var noga med att inte stumna. Fast pulsen blev kanske lite väl hög här. Jag hade det nog på känn men det var roligt att springa och just då kändes ansträngnigen lagom. Så jag sket i siffrorna och sprang på känsla. Andra varvet gick något snabbare men då också med något högre puls.
Ryggen? Kände ingenting alls- därimot kände jag av höften igen som var helt bra när jag hade ont i ryggen. Pest eller Kolera?
Idag ska det bli underbar vilodag. Kändes skönt att veta det igår när jag sprang.
han där hemma sitter fast i en bilkö och det här var aldeles för roligt så här kommer en till....
På nionde plats: 70-20. Den bortglömda intervallen. I mina unga år körde jag massor av 70-20. Och jag tror faktiskt att 70-20 fick mig att gilla intervallträning. Det är den fösta intervallen som jag minns att jag gillade springa och som jag sprang själv utan att vara på någon träning. Jag kan ha varit typ 17 år. Och jag körde 10 st i skogen hemma på en fin liten skogsstig. Jag minns bara att det var lagom jobbigt och kul. Detta var långt innan pulsklockor, målsättningar och träningsplanering. Det här var bara jag, en casioklocka och ren träningsglädje
Cyklingen fungerade fint men det kändes inte läge för att köra planka och andra mindre snälla övningar för ryggen så igår fick jag prova på att leda vid sidan av planen. Inte min grej.
Jag hoppas att det kommer att kännas bra att springa idag. Om inte annat har jag en reservplan. (Stort). Funkar det inte att springa så tar jag mig ner till elipsmaskingerna på gymmet. Men det är plan L Typ. För idag vankas 2'*2,5 km tröskel. Ett favvopass.
På tal om favvopass. Efter att ha läst om det här extremt inspirerande träningspasset
"lördag em världsrekodförsök på 10000m i form av 3mannastafett à sträckor på 200m. (3 st/lag där man springer var 3:e 200-ing, löpare 1 17st, löpare 2 17st och löpare 3 16st totalt 10000m.)"
hos Lina började jag fundera på mina favoitträningspass. Och eftersom det är så inne med topplistor nu (Han där hemmas topplista kan ni ju läsa här.) började jag spåna på en topplista över de roligaste träningspassen. Utan att ha genomfört ovanstående pass går det rakt in på bubblarlistan. Men här kommer saninngen. De 10 roligaste träningspassen.
På plats 10.
Skogsintervaller ca 3-6 minuter långa. I tung men inte bökig terräng. Tänk dig en stilla vårkväll, lätta ben. Du blir ett med underlaget och flyter fram i skogen. Du ökar- och kroppen svarar. Du är grymt stark. LYCKA.
Det här har varit en bra vecka. Varje pass har genomförts enligt planen (eller bättre...)
På lördagen gav jag mig iväg på ett trökelpass runt Stora Delsjön. Inledde väldigt lugnt då ryggen bråkat lite i helgen. Kom upp för backen och drog iväg. Jobba, kämpa, flyta fram. Löpteknik. Kolla klockan, va? 20 minuter men jag startade ju på 20? Arg, irriterad. Det borde vara förbjudet att placera stoppknappen till höger. Högerknappen är mellantid. Stoppknappen är till vänster. År med Casioklockan har satt sina spår. Fick igång klockan men hur länge hade jag sprungit? Uppskattade det till 4 och jobbade vidare.
Efter 3 intervaller var jag egentligen klar men kroppen och knoppen ville mer. Jag var pigg, jag var långt hemifrån och jag var sugen på en till. Nerför. Intervallen började förvisso brutalt uppför och efter 2 minuter stod snitthastigheten på 7 min/km. Sen jobbade jag ner den kraftigt kommande 5 minutrar och hade det inte vänt uppåt igen hade jag klarat att pressa ner den under 5. Nu landade jag strax över.
Extremt nöjd, extremt glad landade jag i soffan. Kollade på tjejfilm (SexAndTheCity) medan jag inväntade min vinst från spikfrekvenstävlingen. Så från soffan (via ett klädbyte och lite piff) landande jag vid dukat bord och avnjöt inte mindre än 3 rätter. En ganska perekt lördag.
Söndag sov jag länge, kollade skidskytte och gav mig iväg på långpass. Stark och sugen. Landade hemma efter 1:40 och kunde konstatera att jag fortfarande var ganska pigg. Och att jag lyckades springa min egen bana från höstkorten utan att bomma. Intressant att springa en bana som man själv lagt med omsorg. Sen speedade jag upp tempot och bakade knäckebröd och surdegsbröd, glaserade temuggar, pratade med PT, åt hämtpizza, drack glögg, fikade, gjorde matlådor, tog hand om allt bröd och somnade gott.
Mörkt, kallt och vackert. En kropp som gnällde lite inledningsvis men som efter ett tag insåg det sköna i att glida fram genom skogen i behagligt tempo.
En fin runda med lampa. Och det finns många varianter på den. Ska nog springa mer hem från jobbet, det är ju sjukt effektivt. Sprang med vår lilla löparryggsäck med nycklar, mobil och plånbok. Resten lämnade jag på jobbet. Och den lilla vikten känner jaginte av alls.
Idag kör vi Coreboll med klubben. På lördag väntar tröskelträning och på söndag ett långpass.
På en KALL, frostbelagd bana blev resultatet YES, yes, yes, ok, no.
Första tusingen blev PB. Men ok, jag hade provat 3 ggr, varav 2 nu i höst så det kanke inte var så mycket att hurra för men PB är PB. 800 och 600 innebar nytt PB i stegen. 400 tangerade jag stegrekordet och 200 gick inte så fort på mjölksyraben (+2).
Känslan var kallt, kallt, kantigt men OK driv. Inget flyt i löpningen men en bra insats. Denna gången försökte ag trycka på lite mer och det resulterade i mjölksyra på framförallt 600 och 400 meter. (Och 200 då- men det var nog mest gammal syra....).
Nåja- det var i vilket fall som helst en grym kväll. Jag går verkligen igång på att köra hårda pass i tuffa förhållanden. Vädret var i och för sig fint men det var snorkallt och frostigt.
Jag har en bit kvar ner till mina personliga rekord på alla distanser utan 1000 meter då men det beror förmodligen på att jag bara sprang tusingar under ett pass förra året. Så utvecklingspotentialen borde vara ganska stor. Jag borde snart få vila längre!
Idag har jag packat väskan för ett distanspass. Tidigt på jobbet för att kunna sticka i dagsljus och hinna hem till Ferry och grabbarna.
Jag vill springa. Spinning är kul men helgens löppass gav mersmak. Det är springa jag vill bli bra på! Och i vinter skall jag äntligen ta det där steget i utvecklingen som jag drömmer om. Det har jag bestämt.
Idag väntar utbildning med gymmet. Pulsbaserad träning. Gymmet har köpt in pulsklockor till alla spinningdeltagare så efter jul kan man köra med pulsklocka på passen. Roligt, och mycket bra för mig eftersom mitt upplägg är väldigt pulsinriktat.
Så- dagens träning blir spinning. Jag får vänta tills imorgon med löparglädjen.
Dagens o-nördtips. Titta in här. Så kan vi snacka sen.
Med massor av löpning. Och nu känns det som jag börjar känna mig hemma i löparskorna igen. Nu börjar det kännas ganska lätt att jogga iväg. Det känns som jag återhämtar mig bra mellan passen.
Torsdag innebar 40 minuters löpning med 10*10 sekunders ryck samt 15 minuters löpskolning. Passade på att spana in Gultzaudden och södra hamnen. Mörkt och lätt regn. Benen var pigga under ruscherna men pulsen hade svårt att gå ner. Kändes inget konstigt men märkligt var det. Kanske klockstrul?
Fredag, ledig och ett lyxlångpass i dagsljus. 90 minuters lätt löpning upp till Ormberget och runt lite grann på gamla favoritstigar. "Bråkade" lite med en gubbe som ville hänga. Vi var typ 2 personer i hela skogen och han skulle ligga 0,2 meter bakom mig. Men när jag körde off-road släppte han.
Lördag och tröskelpass. 4*6 minuter. Äntrade mjölkuddsberget. Sprang offensivt, var stark i benen och återhämtade mig utan problem mellan intervallerna. Skoj pass med bra sparring av han där hemma. (Eller ja, vi vilade ihop....) Träningsårets hitills bästakänslapass.
Söndag. Fick lyxskjuts ut till Hertön och fick ett fint hemlängtanspass. Hann inte ut till träsket då jag hade ett plan att passa. Blev 60 minuters njutning i minusgrader, frost och strålande sol!
Sammanfattningsvis så är det positiva känslor. Jag kan springa nu. Det gör fortfarande ont, men det funkar och går åt rätt håll. Jag är otålig men smart. Jag längtar till nästa löppass och drömmer om hellweek. Det är härligt med motivation. Nu blir det 2 dagar utan löpning för att låta höften vila upp sig.
Första kilometern blev det om vanligt rusning och jag passerade skylten sist av alla på en bra tid. I paritet med rekordloppet. Och det känns lätt i kroppen. Kilometer 2 handlar mycket om att inte stresas av de andra tjejerna. Här går jag ifatt en del och har svårt att hitta mitt tempo. En ryckig kilometer som nog går ganka fort den också. Jag missade att trycka av vid skylten men min handavläsning strax efter skylten tyder på bra fart hit. Kilometer 3 är första backen. Jag glider ifrån några tjejer samtidigt som några glider ifrån mig. Jag tapppar lite fart i backen men kämpar på! Kilometer 4 är tuff. En raksträcka följt av banans största backe. Jag kämpar men får inget flyt, ingen tryck i steget. Jollrar mig upp och för första gången får jag negativa känslor. Tänker att bara upp så är det långspurt in i mål.
Kilometer 5 innebär lätt nerför. Nu skall jag trycka på. Trycker på. Ökar farten, eller försöker, men ingenting händer. Den sista 2 kilometrarna blir en kamp mellan ben och huvud. Jag har sån lust att ge upp men kämpar på och landar på en rätt medioker tid ca 90 sekunder över pers. Tappar nästan 1 minut sista 2 km. Och mellan sista och första kilometern skiljer det 45 sekunder. Fast de är hyfsat lika.
Försöker skaka av mig tiden direkt. Jag vet att jag sprungit lite sista tiden. Jag vet att det rekordet jag har är bra. Att det är satt under en säsong när jag gjorde en målmedveten satning att bli bra på just grus6:an. (ett av mina mest lyckade projekt.) Men det svider ändå. Fast jag inte får låta det svida så gör det det. Jag orkar inte hela vägen. Och jag fattar inte varför. (ja, jag vet, november, inte så bra löptränad, bla, bla, bla). Det känns bittert.
Men nu är ju träningen fokuserad på tröskelpass. På att orka hålla tempo. Så nästa löptest på grus6:an hoppas jag skall indikationer åt ett annat håll. Det är jag värd.
Idag blir utmaningen främst mentalt. Idag ska jag springa testlopp på grus6:an och min största utmaning blir att vara nöjd med min prestation. Jag tror inte att jag kommer att slå rekord idag men jag hoppas på en bra tid. Kroppen kännns lite seg men jag tror och hoppas att det kommer att kännas bra när jag väl kommer igång.
Igår lyckades jag ju faktiskt med konsstycket att ta det lungt på spinningen. Jag fokuserade på coachningen och körde den mer bildmålande stilen. Det var längesen jag körde det greppet på en klass men igår fungerade det bra så kanske blir det flersådana klasser. (Ja, redan nästa vecka blir det repris efter önskemål från en deltagare.)
Denna vecka blir en riktig utmaning för ben och rygg. Om det fungerar som tänkt handlar det om 5 löppass och totalt 5,5 h löpning. Jag hoppas att kroppen ställer upp på det för jag börjar bli sugen på en riktig tuff vecka med massor av timmars löpning.
På onsdag flyger jag till Luleå och under förhoppningsvis 4 löppass hoppas jag hinna med några favoritrundor. Gultzaudden, mjölkuddsberget, ormberget, Hertsöträskrundan! (Åh, den hade varit rolig att springa) Sen skulle man ju vilja springa ut till Porsön och kolla in läget. Tur att jag även ska upp i jul så jag hinnermednågra rundor så också.
I jul måste jag nog ta tag i utmaningen Luleå-gäddvik- Karlsvik- notviken-Luleå. Tänk en strålande vacker vinterdag, vindstilla, varm saft och gott om tid!
Fredag natt-OL Jag ville verkligen inte träna. Han där hemma hade kännt sig risig i bilen upp och stod över för att förhoppnningsvis inte bli sjuk och skickade iväg mig ut i mörkret med påminnelse om att göra något bra. Så jag laddade mentalt om för att genomföra på ett bra sätt. Fysiskt ville jag fortfarande inte springa men mentalt skötte jag det helt klart godkänt. Bommade nästan ingenting jämfört med de andra.
Lördag morgon Han där hemma hade ont i halsen och skulle förmodligen köra hem. Jag var bara jättetrött och fortfarande omotiverad för träning i fin terräng. Men återigen samlade jag mig och genomförde ett bra lopp. Starkt.
Sen körde vi hem. Och när väskan landade innanför dörren kände jag bara glädje. Jag behövde en helg hemma. Lördagskvällen och söndagen hemma har gjort underverk. Dagens löpning var glädje och betydligt piggare kropp. 11 h sömn och en dag med lugn och ro vad var som behövdes.
Det är sällan jag saknar träningsinspiration. Denna vecka har jag gjort det. Jag har bara känt trötthet i kroppen. Varje pass har varit rolig när jag väl har kommit ut men det har varit jobbigt att ta sig dit. Jag är väldigt nöjd med mig själv att jag lyssnade på kroppen och inte stannade kvar på lägret utan åkte med hem, nöjd med 2 riktigt bra tekniska pass.
Nu ser jag med glädje fram mot en tuff vecka med många utmaningar! Testlopp på grus6:an på tisdag? På onsdag åker vi till Luleå. Kul med ny träningsmiljö några dagar.
....och komma igen. Iblad blir jag så ur form. Främst mentalt. Det känns skit och då lyckas jag förmedla all den negativa känslan in i träningspasset. Jag känner mig långsam, klumpig och allt annat än vältränad. Efteråt vill jag gråta och lägga av med allt som har med träning att göra.
När jag kommer hem och analyserar passet så blir allt mer nyanserat. Jag sprang inte så sakta. Det gick typ lika fort som förra gången. Och denna gången var det mörk, kallt och lite blåsigt.
Mitt självförtroende är min svaga länk. Jag har så lätt att börja räkna tider och distanser och jämföra mig med "fel" människor. Och då hamnar jag i en negativ spiral och tycker att livet är bra orättvisst. Varför kan inte jag springa lika fort som hon, osv. Det är intressat att notera att sist när jag sprang det här passet på ungefär samma tider som nu, (fast i sol och vindstilla) så kände jag mig lätt i kroppen och var grymt nöjd med mig själv och passet.
En av mina målsättnigar i år är att ha roligt på träning och tävling och vara nöjd med det jag presterar. Det betyder inte att de här träningspassen kommer att försvinna helt. Men de ska bli färre. Och jag ska inte fastna i negativa tankar utan snabbt skaka av mig dem och gå vidare.
Idag åker jag på 10-milaläger till Kolmården. Fin terräng, underbara vänner och det verkar dessutom bli solsken. Bra helg på G.
Idag skall jag vara pigg enligt planen. Teori överensstämmer inte alltid med praktik.
Löpskolning med utfallssteg i söndags, lite bentränig på corebollen, några timmar i en kulvert (benböj 4 h) har satt sina spår. benen är sega som kola. Hoppas det känns bättre på löparbanan.
