...resultaten från omgång 3 i spikfrekvenstävlingen. Oh yes. Förnedring. 3-0. Han där hemma kan börja laga mat och välja viner. Man ska ju ha målbilder. Jag ser mig själv liggandes i soffan efter en total lyxkväll. Mätt och nöjd.
Jag hoppas turen håller i sig. Jag har vunnit samtliga 3 omgångar med minsta möjliga marginal. Den här gången var jag säker på förlust då han där hemma orienterande strålande i Örebro och tog en klar ledning. Men så höll inte nerverna och med ett kalkonlopp från han där hemma i sista tävlingen så susade jag om!
30 minuters coreträning- sen var jag soffpotatis. God mat, ett glas vin och resten av kvällen i soffan. Nu har jag laddat batterierna till kvällens träning. Brunbildsintervaller- är det ens möjligt? Ska bli intressant.
Ok. Nu ska vi plocka gobitarna ur tårtan. Jag kan springa fort igen! Sträcktiderna visar helt annan potential än vad våren tidigare visat. Speciellt under söndagen vaknade kroppen till liv och det fanns krut i de gamla benen. Efter 5 minuters löpning låg jag fyra. Vad som hände sen är en helt annan historia men ...... Jag vet vad jag gör fel. Jag jobbar med det. Ältar det, men väljer att försöka fokusera på det bra. Söndagen var bland det svåraste jag har sprungit och att det då blir misstag får jag ta.
Lördagen var orienteringstekniskt ganska bra men det kändes som om kroppen inte fattade att den kunde springa fort. Som att den behövde ett pass att vänja sig.
Det bästa är att nu har jag arbetsro att träna vidare nu vet jag vad vårens problem beror på. Nu ska jag trycka på med träning i 10 dagar innan nästa tävlingsomgång. Nu väntar ett block med mängdträning. Men först en lugn dag med bara core. Idag behöver benen vila.
Först efter målgång var jag nöjd över att kroppen kändes helt OK. Inga problem med andning eller m,atthet. Trötta ben men en OK löpkänsla. Men nu några timmar senare är jag riktigt besviken. Jag borde ha kunnat krama ur mer ur kroppen. Jag borde ha varit lite mer offensiv. Visst är jag trött men efter 9,3 km skall det kännas mer än såhär.
Imorgon skall jag fortsätta orientera bra men kämpa bättre!
Inte i tid, men mentalt. Uppvärmning- inget att prata om. Sen 17 minuters löpskolning. Den tog lite tid, men det tar alltid längre tid när man är två. Veckans skvaller skall ju avhandlas under vilan. OK , ingen riktigt taggad känsla men bra genomfört. Sen intervallblocket- lätt i början sen tokigt jobbigt. All teknik försvann och de sista 6 intervallerna var bara pannben och taggtråd. Tyvär var löpkänslan slugga, inte lätt och snabbt. När sista intervallen var klar var jag tokigt trött och kollade in tiden och såg att det bara var 9 minuter kvar till min start så stressa, stressa, hämta kompass och pinne. Andas och så ladda om.
Sprintcup. Fokus på karta. Det gick bra. Inga misstag men trötta ben. Det finns liksom inget krut i dem. Men och det här känns bra att skriva, den totala orkeslösheten och tunga andningen kändes inget av. Idag var det mest en känsla av trötttränad kropp.
Jag är sliten. Det är svårt det här med att genomföra alla planerade pass men samtidigt känna efter. Jag har haft ångest hela veckan men nu har jag bestämt mig. Och ni som känner mig vet att det här är väldigt olikt mig men idag ska jag skolka, av många anledningar.
Jag känner mig sliten. När PT och jag talades vid i söndags sa jag att jag kände mig ganska pigg. Jag hade fel. Jag är ganska trött. Jag tror att Hellweek och de tre tuffa tävlingarna i helgen sitter i än.
Det är de sista tävlingarna i vår i helgen. Jag har inte haft en enda tävling i vår med normal kropp. Nu finns chansen så jag tar den och ger mig en extra dags återhämtning.
Efter helgen börjar en ny träningsperiod. Jag känner att jag behöver ladda för den. Det ska bli roligt att träna igen och köra tuffa veckor utan att behöva tänka på tävlingar.
Ikväll ska vi bjuda vår schweisiska granne på avskedsmiddag då hon flyttar hem igen. Det blir stressigt att hinna med långpass också.
Jag har tränat 18 pass sista 17 dagarna.(12 löppass, 3 cykel, 3 core varav 4 var tävlingar, 2 Intervaller+sprintcuppass och 6 var vanliga intervaller eller tempo).
Så idag består träningen av morgonyoga som jag klarat av (Skönt och lite bättre flyt idag) samt core och LÅNG stretch och kanske en vattenmassage?
Det tog 20 minuter, sen kunde jag inte tänka på något annat än en snickers. Det blev en total låsning och jag hade nog betalat 200 kr för en snickers. I bilen hem efter middag i stugan hade snickersfixeringen släppt men godissuget var ohållbart. Bilen fick helt enkelt stanna för inköp av plockgodis.
Men det var jag värd. Gårdagen blev 25 minuter coreträning och 75 minuter stiglöpning. Känsla? Ja utöver snickersfixeringen som stal min uppmärksamhet så var det ovanligt lätt att andas. Något tunga ben och lite kallt.
Ikväll består träningen av 6 delar
Uppvärmning
löpskolning
Intervaller (6*30-60+6*20-40+6*10-20) Jobbigare än det låter. Jag lovar! Mellanjogg Sprintcup Nerjogg
Ibland tappar man bort sig. Ibland glömmer man varför man tränar. Ibland är träning inte enbart rolig. Ibland känns det motigt.
Igår sken solen. Igår visade sig svensk vår från sin bästa sida. Igår var jag stolt över svenk natur. Igår guidade jag en schweisisk vän runt Sisjön och Oxsjön på cykel. Och påmindes om att det är väldigt vackert i Sverige. Det är så lätt att bli hemmablind. Men det är svårt att förstå hur någon från shweiz kan förundras över svenska cykelmöjligheter när man bor mitt i cykelmeckaalpernas land.
Det blev 95 minuters lugn cykel. Lite längre än planerat men det gör ingenting för igår gav träningen mer energi än den tog. Ikväll laddas batterierna med 80 minuters stiglöpning i svenska vårskogar.
Samma status som hela våren. Jag springer ganska fort. Jag orienterar ganska bra, bitvis strålande. Men det blir inga fullträffar. Det är frusterande men bara att vänta ut. Jag fick ändå med mig många positiva bitar från helgen. Jag fick också med mig några påminnelser om vad jag måste jobba med rent orienteringstekniskt. Löpningen kan jag bara vänta på...
Det är en tävlingshelg kvar i vår. Till helgen väntar elitserien i Gävle. Det ska bli roligt och tänk om löpningen lossnar! Nu väntar ju regn och kallare väder=HURRA!
Jukola har blivit en parantes. Det är inget mål längre. Med den status jag har just nu blir Jukola en positiv överraskning om jag lyckas kvala in bland de som får springa. Det skall springas om det först men jag har mycket att bevisa för att få en av de åtråvärda platserna. Därför har jag flyttat fokus, jag vill inte lägga negativ energi på en eventuell petning. Nu ser jag fram mot elitserien och sedan en längre träningsperiod igen!
Veckan som kommer byter fokus och handlas om mängdblock. 3 långpass, 1 intervallpass + löpskolning, 2 tävlingar och coreträning. Jag kommer att sakna blodsmaken lite grann men långa lugna pass i svenska vårskogar är inte så illa det heller!
OK. Det är fortfarande kolakropp. Det är segt och tungt. Hur ska jag veta om det är probem med pollen eller om jag är för sliten? Jag är 99% säker på att det är problem med pollen men den där sista procenten gnager i bakhuvudet.....
Gårdagen var ändå en förbättring. Kroppen känns pigg men det går inte att springa. Det är tungt att andas och näsan rinner. Det är frustration. Jag blir galen av att inte få känna mig pigg, att inte få en chans att visa vad jag kan. Dessutom börjar jag bli stressad inför Jukola. Kroppen måste börja fungera om det ska bli någo resa. Jag måste börja prestera. Det är idag en månad till första testloppet. Och det hade ju inte varit dumt med några fina resultat innan dess.
(Andas. Lugna ner mig. Det är som det är. Jag kommer att kunna springa fortare tids nog. Jag har gått igenom det här förut. Och även om det är tungt på passen nu så tar jag ju med mig träningen. Jag kommer att få ta del av den längre fram.)
Efter tre lugna dagar är det dags att väcka benen igen. Idag väntar löpskolning, korta intervaller och som avslutning springer jag sprintcupen ikväll.
Gårdagen bjöd på permiärtur med racern. Det var soligt, varmt och jobbigt....För att komma ut ur Kallebäck måste man upp. Upp, upp, upp! Jag lade i lättaste växeln och trampade luft. Nästan uppe på krönet kommer en gubbe med ryggsäck och MTB och cyklar om. Här fick jag bita i. Bita i för att inte cykla om. Jag var ute på återhämtningspass och ville inte cykla på mig mjölksyra så jag andades och fortssatte trampa luft. Men jag gjorde nog honom lycklig.
Annars var det en fin tur med låg ansträngning. Under turen noterade jag att bromsen bak låg på lite och att cykeln skulle behöva servas lite inför nästa tur. Jag kom in, ställde in cykeln i hemmaverkstaden och började på min avbetalning av mekanikern. Jag gillar inte meka med cyklar och skidor och jag har kommit på att det finns ett sätt att få det gjort. Jag ställer utrustningen på plats, talar om för mekanikern vad som skall göras och sedan visar jag mekanikern vilka fina bakverk han skulle kunna få äta. Igår säkrade jag upp med 3 olika bakverk och nu kommer cykeln att lagas. Lätt som en plätt! Prova själv. Trasig sak- baka kakor- hel sak.
Spikfrekvenstävlingen lever vidare och jag kan lite stolt presentera en 2-0 ledning. Det är jämt i varje omgång men än så länge har jag turen på min sida. Spikfrekvensen ligger just nu runt 80% och målsättningen är att ta upp den till 90 % fram till SM i höst. Förhoppningen är också att bli bättre och bättre för varje omgång.
Efter 25 minuters coreträning tog jag tag i Yogan igen. 75 minuter den här gången och det kändes som minst hälften tillbringades i hunden. Hunden som är plågsam för någon med korta vader och baksida lår. Kanske bra, men inte skön. Jag längtade hem till soffan. Det drog skönt ibland men soffan lockade mer. Men jag har lovat mig själv att ge det några gånger till innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om det.
Idag ska jag rasta racern och vädret ser lovande ut! Kanske inte kortbyxor men jag lär slippa frysa. Fortfarande stumma ben men idag är det bara lätt träning och lång stretch.
Pass 9 blev en rejäl krasch, bom, bang. Rent fysisiskt var det en ren pannbensinsats och jag skulle kunna skylla på fysiken. Det ÄR svårt att orientera när man inte orkar springa. Det blir svårt att fokusera när man bara vill gå MEN det är ändå inte det som är problemet. Jag kan orientera. Kan jag springa rätt på vissa sträckor kan jag springa rätt på alla. Det handlar om att hitta rätt mentalt. Det gäller att hitta trygghet och självkänsla och ett lugn. Det gäller att sätta orienteringen i fokus, att ta smarta beslut. att vara aktiv i sin tanke. Jag måste lita på min kapacitet. Vara nöjd med det jag presterar.
Jag har bara svårt att hitta dit just nu.
Självfötroendet är, om inte i botten så på en låg nivå. Jag har ingen löpkänsla i kroppen och orienteringen värks fram.
Så- hur hittar jag dit? En del på vägen är att få tillbaka kroppen. Den operationen har inletts och hellweek har blivit dreamweek med fokus på återhämtning. Den andra delen är klurigare.Jag måste hitta den där känslan och få bättre självfötroende. Jag försöker se mig själv springa den där SM-finalen jag drömmer om men just nu känns den så långt bort att jag har svårt att tro på min egen tanke. Det här är klurigt, men det är här det avgörs. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har utvecklats i vinter. Jag har genomfört 3 hellweek. Jag har tränat mer seriöst än någonsin. Jag tänker på ett nytt sätt när jag orienterar. När pusselbitarna faller på plats kommer livet leka. Inflör helgen ska jag fokusera inåt. På mig, på min orientering, på att jag ska lösa pusslet. JAG VET ATT JAG KAN!
Veckans träning presenteras med ett leende!
MÅNDAG Core +Yoga TISDAG Rasta racern. Max en timma glidarpass ONSDAG Korta intervaller, löpskolning och sprintcup. TORSDAG Simning el. liknande och bubbelpool (ev 15 min löpning) FREDAG Tävling medel LÖRDAG Tävling Lång SÖNDAG Tävling medel
Gårdagens pass försvann. Det blev en timmes promenad i skogen. Hellweek är inte att leka med. Det är inte tiden som tar ut sin rätt, men det är intensiteten. Det är de uppradade högintensiva passen utan riktig återhämtning samtidigt som man jobbar heltid. Under hellweek balanserar jag på gränsen till vad jag klarar av. Denna gången var jag farligt nära gränsen, men jag höll mig frisk och fick en välbehövlig självförtroendeboost när jag idag såg det på papper och insåg att det inte är alla som skulle klara av det. Jag är grymt bra. Fy sjutton vad jag kämpar.
Hellweek har traskat över tröskeln. Av veckans 10 pass har jag genomfört 8 och det finns inga dubbelpass kvar! . Idag står bara återhämtningsjogg el. liknande på schemat. Och tro mig när jag säger att det ska bli skönt!
Pass 8 bjöd på medeldistansbana i Göteborgs finaste terräng. Och, positivt nog, en bra löpkänsla. Visst var jag sliten men det fungerade att springa och farten var inte så pjåkig. Orienteringsmässigt hurra! Så här ska jag tänka. Fokus på framförhållning och den hade jag. Jag gjorde tre svängar på 10, 30 respektive 15 sekunder. Småsvängarna berodde på att jag inte visste exakt var kontrollen satt utan rundade en extra brant och sprang på fel sida en å. Min 30 sekunders miss var slarv. Jag läste inte tillräckligt noga och drog lite långt ner i en sluttning.
Det är egentligen bara en sak jag är besviken på. Det fanns en vägvalssträcka med 3 vägval.Jag såg bara två och valde det sämsta som jag tappade ca minuten på. Onödigt. Speciellt som jag såg det bästa vägvalet och valde bort det.
Imorgon väntar medeldistanstävling. Ska bli intressant att se hur det känns efter en vilodag?
Nästa helg väntar gladorientering! Efter mycket velande har vi bestämt oss för en minisemester i Askersund och springa tävlingar i terräng som gör en lycklig ända innifrån och ut! Bort från Göteborgsbräsk och njuta i fina skogar.
Vad är träning? Vad räknas som ett träningspass? Hur definerar man löpning? PT Hade beodrat 4*4 minuter i brant backe. "Det är helt OK att den är så brant att du måste gå". Hm. Jag var tvungen att gå lite redan på uppvärmningen. Kroppen var som ett kylskåp. Det var stelt, det var kantigt och det gjorde lite ont både här och där. Farten var snigelfart. Undrade hur det här skulle gå.... Första intervallen blev en chock för kroppen. Och ganska snäll med inte så mycket lutning eftersom jag missbedömt avståndet och bara hann halvvägs in i den branta delen av backen. Med snigelfart hinner man inte så långt. Laddade om och gav mig sjutton på att springa ut på nästa intervall. Att hålla löpsteget trots motlutet. Det höll i typ 30 sekunder innan benen gav vika och mjölksyran rann ur öronen. Pulsen höll sig ganska låg då benen helt gav vika. Jag höll mig i någonting som ev. kan kallas löpning så länge jag var kvar på asfaltsbanan men när jag vek in i skogen upp på toppen av berget fick jag slita för att ens orka gå snabbt och jogga lite ibland. Bra träning? Tja ,jobbigt var det och jag gjorde det som var möjligt för dagen. Jag kunde inte springa fortare. Det kändes nästan pinsamt att möta alla på cykelbanan. Andningen var ganska lugn och jag såg nog inte så trött ut men benen bar inte fortare.
Igår bokade jag av mig på Yogan. Utifall om att jag inte orkade. Imorse ringde klockan. Jag stängde av den, la mig ner och sov 9 minuter till. Jag gick upp tog på mig träningströjan, tog av mig den och gick och la mig igen. Sen studsade jag upp, stressade runt och det slutade med att jag småsprang från bilen till Yogan. Stresssa till ett Yogapass? Komiskt. Väl där. Det var OK, det var ganska skönt. Jag gillade passet. Det var mycket dynamiska övningar. Vi bände och vred. Tyvär måste jag koncentrera mig på instruktören hela tiden eftersom det här var mitt 2:a yogapass. Men de få stunder jag kunde koncentrera mig på mig själv var det skönt. Jag är långt ifrån att klara av alla övningar på "rätt" sätt men det är skönt att dra lite i kroppen. Jag gillade dessutom att det var väldigt lite flumprat och mest prat om var och hur det ska kännas. Bra! Jag kan nog komma tillbaka till detta pass.
Uppladdningen för pass 8 har startat. Medeldistansträning med fokus på framförhållning. Min enda förhoppning är att benen skall bära fram mig i något som kan defineras som löpning.
Pass 4 bjöd på trevliga skogsintervaller. Ca 3 minuter långa. Vädret var treligt, sällskapet ännu trevligare, kämparviljan OK men det var trotts allt ett tungt pass. Jag slet och lyckades hålla tempot jämt genom alla 6 intervallerna. Tokjobbigt mentalt då man springer 3 och 3 på en slinga och den som har sprungit två varv hoppar av och vilar ett varv och kommer sedan in i intervallen igen när en person är halvvägs och ska då hålla tempo. Det är skillnad på jobbighet mellan varv 1 och 2. Som avslutning tvingade jag han där hemma att hara mig på en sista halv intervall för att kunna och orka trycka på lite. Roligt och lite fartkänsla!
Sen hade jag svårt att sova, var rastlös och inte så pigg när klockan ringde 05:45 men har man spinningklass så har man. Masade mig dit och körde. Samma känsla som jag haft hela våren. Det är roligt när jag väl är där men inspirationen tryter lite och det ska bli grymt skönt med sommaruppehåll och förnyade krafter. Jag skulle vila göra ett nytt pass men orken och inspirationen finns bara inte just nu.
Så nu sitter jag och undrar hur jag skall orka kicka igång kroppen till det 4.e högintensiva passet på 3 dagar, det 6:e passet totalt på tre dagar. Hur gör elitidrottare för att orka med?
Inledde gårdagskvällen med pass 1. Löpskolning och banintervaller. Jag var trött, snorig och ensam. Och jag hade ingen bra dag på jobbet. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad över de dåliga tiderna. Ledsen för att det känns skit eller glad för att jag får en bekräftelse på att kroppen är påverkad av pollen. Jag sprang en lite annorlunda stege, 200-400-600-400-200 meter med kort vila. Inget tokladd mellan intervallerna utan aktiv jogg 200 meter och så på det direkt. Så visst borde tiderna vara lite sämre men inte så mycket. Jag har haft stabila tider sista månaderna och nu var jag plötsligt 2-3 sekunder sämre på 200 meter och ca 6 sekunder sämre på 400. 600 har jag inte sprungit så många gånger men det gick inte fort. Men jag kämpade ch genomförde. Punkt. Sen var det dags för nya distansen 4*150 meter och jag bestämde mig för en negativ split ( 4 personliga rekord!) och verkligen kämpa, och utan att hålla igen på den första. Detta blev den bästa delen av passet när jag lyckades hitta lite löpglädje mitt i allt snorande. Mission completed! Snabbare och snabbare. 3 personliga rekord då jag tangerade rekordet på den tredje. Guldstjärna för avslutningen.
Direkt över till pass 2, coreboll. Ny instruktör och ett mindre bra pass. Kan någon förklara för mig var exakt axlarna sitter i bålen? Det var en hel del axelövningar.... Jaja, slutet var bra och pressade ut orken ur bålen. Tyvär hade jag problem med vissa övningar då det gjorde ont i korsryggen så jag fick planera om ibland. (Not till mig- Liten varningsklocka. Tänka efter före.)
Duscha Sofia-snabbt, rallyköra bilen, vänta på göteborgs bästa sushi, äta jättefort, springa bort till nya gamla Ullevi och se IFK krossa ÖIS. Roligt att se nya arenan. Upprörande att fotbollsplaner inte behöver vara lika stora. (Och ja, jag skäms lite för denna okunskap men herregud, klart att planen alltid skall vara lika stor!) Roligt med seger. Tråkigt med dålig match. Roligt med brudarna brevid som mest åt, drack och pratade i telefon. Roligt med Öisaren på raden framför som blev hånad av en 5-åring.
Om gårdagens löppass var segt och tufft mentalt var dagen pass lätt mentalt. Jag är konstig men jag går igång på att springa tempo klockan 06:45. Det känns seriöst, det känns bra. Jag tränar, de andra sover. Visst snorade jag och visst önskar jag att jag hade sprungit fortare men känslan var fin. Den var seriös!
Nu väntar matladd innan pass 4 ikväll. Känslan. Ja, den kommer bli fin den!
10-mila är vårens höjdpunkt. Det är en fantastisk tävling med en otrolig stämning. Det är alltid med glädje man åker dit. Det var otroligt roligt att springa även i år även om jag inte fick göra mig själv rättvis. Pollen ställer till med allt för mycket problem. Jag kan springa, man bara i ett tempo. Det fungerar inte att öka tempot, att trycka på. Under banan var ändå känslan OK och jag passerade ganska många lag ute i skogen även om toppfarten fattas. Därför blev jag väldigt förvånad i mål när jag insåg att jag tappat 3 platser. Kunde faktiskt inte förstå hur det gick till men när jag fick se gafflingarna förstod jag....Det var 4 gafflingar. Jag hade ytterkurva på alla. 2 spelade mindre roll (fast även här hade jag "otur") men det måste ha skiljt minst 2-3 minuter på den första och 1 minut på den sista. Det förklarar varför jag hamnade efter.....
Totalt sett gjorde GMOK ett fantastiskt 10-mila. Alla 4 lag på övre hälften! Av dryga 300 lag så blev vi 13:e, 42:a, 94:a och 132:a. Det är faktiskt sjukt bra! Vilken träingsmiljö jag har!
Nu är det dags att börja träna igen och idag inleds Hellweek del 3. Det här kommer att bli roligt! Idag banintervaller och löskolning + coreboll. Tisdag morgon- tempo, eftermiddag skogsintervaller. Onsdag morgon spinning, eftermiddag backintervaller, Torsdag eftermiddag OL-teknik, fredag återhämtningsträning, lördag -medeltävling söndag - långpass. Idag börjar vi träna igen. Idag startar vi om. Nu tar vi och stänger av pollentillförseln och laddar.
Om du är sugen att hänga påunder något pass- Välkommen. Harar är uppskattade!
