Det har varit några ångestfyllda dagar. Jag har inte varit riktigt sjuk. Inget halsont, ingen feber men någonting har inte varit bra. Jag har sovit otroligt mycket och varit tjock i halsen. jag har tränat varje dag men inte blivit sjuk... Efter spinningen i onsdags trodde jag att det var kört och ställde in kvällens pass, åkte hem, tjurade och sov. Torsdagen sov jag men var annars OK. På kvällen var jag tvungen att prova kroppen. Skulle jag ut och åka? Skulle jag till Finland?
Gav mig iväg en sväng ner till Vallhalla och in på banan för några snabba drag (5*150, 5*100 och 5*60) och kroppen svarade OK. OK. Hm. Vad göra? Efter mycket velande bestämde jag mig ändå för att åka. Tur att jag inte kollade mailen innan för jag fick just veta att vi har 5 st skadade/sjuka och inte fulla lag. Men nu ska jag åka. Jag ska springa imorgon em och tills dess hinner jag sova ytterligare en natt och jag hinner ha en lugn skön fredag.
Men snälla kroppen. Kan jag få vara hel, frisk och utan problem ett tag nu så att jag kan skörda?
Idag på morgonen utvärderades jag på spinningen. Det är alltid bra att bli utvärderad. Och roligt! Framförallt kände jag idag att jag gillar att leda pass. Det har varit lite upp och ner med motivationen men idag var det klockrent. Jag är bra på det här med spinning. Det är roligt, det är utvecklande och det ger mer energi än det tar! Nu är det bara en gång kvar innan sommaruppehållet sen ska jag komma taggad till hösten. Förmodligen med både coreboll och spinning på en helt ny anläggning. Spännande.
Igår motiverades jag av sjukt snabba friidrottare på slottskogsvallen. Det är en fröjd att titta på duktiga idrottare.
Ikväll ska jag själv sprätta loss på friidrottsbanan med rekordkorta intervaller. 6*150, 6*100 och 6*60 meter.
Jag har haft flyt ett tag nu. Idag bånkade jag in i väggen och fick lägga koncentrationen på att genomföra passet. Ibland blir det så. Det var kanske inte världens bästa pass men sådana här dagar får man vara nöjd med att man genomförde passet. Kroppen kändes lite skum men jag hoppas att det bara var en dålig dag. 4 st 4 minutare med 3 minuters vila och core. Hastigheten var inte på topp men jag vet ju att farten finns där så skaka om och se framåt.
I fredags bjöds det på banintervaller.4*400+5*200. Lite blåsigt, lite regnigt och lite soligt. Lite taggad och lite för trött.
1:30 ,1:32 (motvind på bortre rakan så det kände som jag stod still) 1:30,1:27 (tangerat pers).
41, 39, 40, 39, 38 (tangerat pers)
Känsla: Rappa ben, bra hållning men jag orkar inte få fart. Han där hemma tittade på och sa att det såg bra ut men att jag inte får med mig farten i frånskjutet. Har funderat mycket på detta. Springer jag för avslappnat? Kanka måste jag trycka till lite mer i fotisättningen? Har jag blivit lite loj i min strävan att inte spänna mig och flyta fram? Tassar jag fram?
Sen avslutades kvällen med en flaska champange!
Lördag och möhippa! Vilodag bortett från1h rodd.....
Söndag och sprint-DM. Positiv överrakning på uppvärmningen. Det kändes ganska bra. En tokig brauppvärmning.Nu har jag hittat konceptet som passar mig.Ca 15 miuters jogg, 5minuter stretch.Ca 5minuter där jag springer fort ,oftast iform av 2-3 längre löpningar 1-2 minuter och kanske några rusher. Då skall det vara cirka 5 minuter till start så jag hinner jogga, tojalite och ladda på. Rent fysiologiskt kanske inte perfekt men det passar mig.
Tävlingen då- Jag öppnade hårt. Tappade tyvär 40 sekunder på långsträckan till 2:an då jag tog ett dåligt stråk.Lite slarvigt då jag missade bästa stråket ut från skärmen. Men sedan gör jag i princip ett bra lopp. Jag får en svacka mitt i loppet där jag tappar lite fart men jag satsade friskt och kom igen starkt. Jag var 2:20 från seger. Jag bommade 40 sekunder. Jag var ovanligt lite efter. Och det viktigate. Jag vann spurten!
Jag måste kanske bestämma intervallerna själv? Blir det 5*400 + 5*200 elle rblir det 2*1000+2*800+2*600+2*400. Eller blir det 8*400? Det är ju som att vara i en godisaffär och få äta vad man vill utan att behöva betala.
Igår spelade jag human fotboll table. Arrangören kommenterade halvvägs in i turneringen "Du spelar fotboll va?"
Idag ska jag landa i verkligheten igen och springa banintervaller (tjoho!). Tyvär blåser det en hel del och är kallt. Jag somär så sugen på lite nya rekord!
Sprint-KM. En rolig och fruktansvärt tråkig upplevelse. Tråkig för att banpåtrycket var väldigt dåligt och jag, som så många andra, lyckades springa kontrollerna i fel ordning. Rättade förvissa till problemet men 2 minuter var borta där. 2 minuter på sprint är en evighet! Tråkigt för att jag inte tog de bästa vägvalen, jag har svårt för det här med sprint när det blir klurigt men nu över till .....Roligt för att det var en grymt bra, knixig och utslagsgivanade bana. Roligt för att trots en seg uppvärmning så går det fort när jag blir varm.
Det känns grymt bra. Det känns inte i form men det känns som om att jag är vältränad, snabb och stark.Det känns som om att en formtoppning på det här.....
Imorse var jag ute och plockade in kontroller från tisdagens träning. Segt och det är bara en göteborgare som kan kalla det där för lättlöpt (vilket han gjort). Det är svårt att hitta flyt i tekniken när man skall stanna och knyta ner kontrollerna, det blir liksom hackigt, men jag såg det som en träning i att hitta tillbaka till fokus efter en störning. Det gick ok. Inget fort men en behaglig löptur innan jobbet. Och en vacker sådan. Sol, tidig morgon och svensk sommar.
Igår kom jag upp till träningen med en vänstersko DS Trainer och en högersko Cumulus, utan sula. Jag hade ju ialla fall en sko till varje fot men det är ganska oskönt utan sula....Nåväl, trots lilla missödet gjorde jag ett av årets bästa pass. Uppvärmning 12 minuter. Löpskolning där jag provade de nya övningarna och försökte komma ihåg hur jag skulle göra, inte så effektivt. Typ 15 minuter. Sen 6 minuter löpning i snabbt tempo. Avslapppnad löpning och jag startade precis på 3 km markeringen på testet och kollade av tiden vid 4 km skyllten. 10 sekunder snabbare på den km än vad jag någonsin sprungit den. Nu sprang jag ju inte 2 km-intervaller eller testlopp, vilket alla de andra tiderna är från men det var heller ingen maxprestation så det kändes skönt. Ett litet kvitto. Som jag behöver så väl! Säger egentligen ingenting men fakta- jag har aldrig sprungit den km så fort.
Så korta intervaller och eftersom det är så många hårda pass nu hade jag bestämt mig för att disponera krafterna och se till att jag orkade alla intervallerna med bra teknik. Det gick oväntat jättebra. Jag höll bra fart, jag hade bra teknik och jag orkade hela vägen. Guldstjärna.
Imorse var jag tillbaka på ledarcyklen. Med blandade känslor. Skönt att träffa alla stammisar igen men samtidigt har det varit skönt med en paus och nu är det 2 ggr kvar innan sommaruppehållet och sen ska jag tagga till under hösten! Det var i alla fall ett bra pass och jag fick många trevliga kommentarer om att jag var tillbaka. Fysiskt höll jag pulsen låg och sparade kraft till SprintKM ikväll!
Igår köpte jag en liten present till han därhemma. När jag kom hem och gick in i köket blev jag aningen fnittrig då det ligger ett paket från samma affär på köksbordet. Det slutar inte där.När han där hemma öppnade sitt paketet hade han själv köpt exakt samma sak till sig själv under dagen. Så det hela slutade med att jag fick paket och han där hemma får byta sitt....
Träning då? Jo jag var velig, det var ju så fint väder och gå in då? men väl på plats väntade en trevlig överraskning i form av en vän så det blev både core, yoga och trevligt sällskap. Inte illa! På yogan hade jag för första gången lite flyt i rörelserna, jag behövde inte hela tiden titta upp utan kunde fokusera på rörelsen. det gjorde yogan lite jobbig.
Idag blir det löpskolning, sprintträning 4*(30-20-10) med dubbla vilan och en 6-minuterintervall.
Det är skönt att känna trygghet! När steget inte är rappt är det skönt att luta sig tillbaka på en bra teknik. Jag försökte fokusera på det i lördags när kroppen kändes lite seg. Kanske var det bara värmen för väl ute på banan hade jag OK fart och orienteringstekniken sitter fortfarande där. Jag gör fortfarande små svängar men jag är så lugn och metodisk när jag reder ut dem. Det är fokus på rätt saker!
Resultatet blev en andra plats och det är jag nöjd med ! Det känns skönt.Jag är på rätt väg. I mora gjorde jag 3 bra tävlingar. Långdistansen blev en floppig inledning men där tappade jag helt fokus innan start när jag hade ont i baksidan under uppvärmningen och funderade på om jag ens skulle starta. Efter den har jag nu gjort 5 "tävlingar" med bra resultat. Riktigt bra orientering men något sliten på två av passen. Söndagen i mora som var avslutning på ett träningsläger och i torsdags som var dagen efter blodomloppet. Trots det har jag kunnat springa på i ett OK tempo och hålla ihop orienteringen.
Nu kan jag bara vänta och låta UK säga sitt men min trend sista tiden känns bra. Jag har inga problem med pollen längre och resultaten börjar komma. Jag har förhoppningar om en rekordsommar!
Mitt stora dilemma just nu är hur jag ska planera veckan.
Planen var
Mån Core+yoga Tis Korta intervaller Ons Spinning +Sprint KM Tors Jukolaträning Fre Banintervaller (Me like!)
Problemet är att jag inte kan vara med på torsdag då jag måste iväg med jobbet på kvällen. SÅ. Ska jag springa klubbens OL-intervaller på tisdag för att få springa i skog men då blir det två intervallpass 2 dagar i rad. (Om jag flyttar tisdagspasset till torsdag) Eller ska jag försöka få till ett Ol-pass på torsdag förmiddag själv? Det kanske är bäst?
Igår var det ilska, besvikelse, uppgivenhet och en total trötthet på allt med träning. Idag är det lite mer nyanserat. Idag är det ett stilla konstaterande att jag är inte bra på asfaltslöpning. Jag har inget vägvinnande löpsteg och jag får inget gratis. jag kan inte jämföra mig med andra utan måste jämföra mig med mig själv. Och 21:08 vore ju en kanontid om det inte vore så att banan var lite kort.....den är enligt Garmin 4,67 km. Vilket ger en tid på över 22 på 5 km.
Förhållanderna var sådär. Laddade som en tok med 40 minuters uppvärmning. Kom tillbaka till starten med 10 minuter kvar och fick då veta att starten var uppskjuten med 20 minuter. Vad gör man nu? La mig på en filt i 10 minuter och slappade innan det blev en andra uppvärmning. Det var lite blåsigt och banan var betydligt mer kuperad än jag minns den. I början kändes det lätt. Passerade första nedförskilometern på 4:10. Kontrollerat. När det vände upp kände jag direkt mina stockben. Pigg kropp men värkande ben. Sen blev det som vanligt en kamp. Jag känner att löpsteget försvinner, jag känner att jag kränger men när jag blir trött kan jag inte göra något åt det. Det kanske kommer men än är jag inte där.
Idag fick jag konstaterat att det är den dagen i månaden och kanske påverkar det lite då jag alltid bruka känna mig klumpig i kroppen då men sanningen är nog att jag fortfarande har en del att jobba på. Jag tror att jag kan lite bättre men samtidigt har jag inte bevisat det än, bara haft vissa löppass med en helt annan känsla.
Det är bara att kämpa på, fortsätta jobba och tänka positivt men det var ingen boost för självförtroendet direkt. Ikväll väntar uttagningslopp till Jukola och nu skall jag mota bort negativa tankar, glömma mina stockben och tänka orientering.
OK. Jag hann inte träna igår. Det är faktiskt ingen dålig ursäkt, jag hann inte. Kom hem från möte på jobbet (ingen möjlighet att smita ifrån för träning även om jag hoppades...) 17:30. Packade bilen full med mat och åkte till klubbstugan för att producera 40 portioner pastagratäng. 21:15 lämnade jag klubbstugan helt färdig efter att ha slavat i köket och tanken som funnits om att spriga hem var inte ens lite nära att bli verklighet. That´s it.
Idag är jag nervös. Idag ska jag springa blodomloppet. 5 km på en knixig, aningen kuperad bana i slottskogen. Målsättningen är att springa under 22 minuter. Drömmen är att vara nere på 21. Springer jag under 21 minuter så kommer jag att le resten av veckan! Varje sekund.
Det har varit en otroligt inspirerande helg! Av 4 tävlingar har 3 gått utmärkt. Kroppen har svarat bra på ansträngning. Jag har känt mig rapp i steget även om det fortfarande saknar lite till toppfarten.
Det har varit 6 pass där jag har lärt mig otroligt mycket. Och jag har haft två privatlektioner med PT. En i orienteringsteknik.Många bra tankeställare och tips som jag tog med mig, tillämpade och kände att det här är bra. Inga stora förändringar men små korrigeringar som kan betyda mycket i slutändan. Och framförallt en inspirationskälla till utveckling. Jag har några saker att aktivt jobba med och jag fick en påminnelse om att aktivt arbeta med sista säkra. Något jag tillämpade på lördagen och söndagen och den lilla, lilla tankeförändningen gjorde mig tryggare i min attack in mot skärmen. Självförtroendet har blivit bättre. Jag kan ju det här!
Andra lektionen var löpskolning. Roligt, roligt, nu har jag massor med nya övningar och återigen några små tips att jobba vidare med. Det är skönt att ha några hållpunkter att fokusera på under löppassen. Det här kan bli hur bra som helst. Hela helgen har varit en energiinjektion! Jag känner att jag är på rätt väg. Det har varit lite slingring väg under våren men nu lossnar det. Nu är inspirationen tokhög igen. Varje träningspass känns roligt och viktigt igen.
Helgens positiva energi och kraft skall jag ta med mig in i veckan som har 3 viktiga pass. På onsdag springer jag blodomloppet, på torsdag och på lördag är det Jukolatest. Det här kan bli hur bra som helst!
Jag väljer att se de här 5 dagarna som återhämtning och uppladdning. Benet kom ivägen för planen och 2 pass har fått byta skeppnad. Söndagens distans i skog och dagens Ol-intervaller har blivit till två mescykelpass. Det gör mig egentligen irriterad och får mig att känna mig otränad. MEN. Nu blev det här ett ypperligt andningshål. Jag har levt på kredit. Jag har lånat energi från kroppen sista tiden som jag inte riktigt hunnit betala tillbaka. Så nu laddar jag om. Njuter av hela 5 dagar utan tuff träning. Låter småskavanker läka ut och låter benen återfå normal status.
Det gör också att jag kan åka på träningsläger med fulltankad kropp. Att jag kan få ut mesta möjliga av 4 dagar i fin terräng. Benet känns bra idag. Inte helt bra men absolut ingen smärta och bara lite, pyttelite stelhet. Så jag hade nog "tur" som ändå bromsade i söndags och jag är stolt över mitt beslut att inte springa idag. Det viktigaste är kontinuitet. I det långa loppet, inte denna veckan.
Så nu återstår 44 h till nästa pass. Tills dess kommer jag att vara fulltankad igen. Både fysiskt och mentalt!
I fredags drog det lite i baksida lår när jag sprang. Lite sådär obehaglig dragning, ingen smärta alls. Mest en stilla protest från benen. Och om jag skall vara ärlig så har ju benen (framförallt vänster) protesterat lite hela veckan. Inte mycket men de har berättat att de kanske tycker att jag skulle göra något annat än att springa.
På kvällen stelnade jag till lite och på lördag morgon var det en lite stel känsla. Jag tänkte tanken att jag kanske inte borde springa långpass men då jag hade bokat in passet med en vän som numera bor i Skottland och som var på besök i Göteborg kunde jag ju inte gärna stå över. Dum som man är så tänkte jag att jag får väl vända... Det vet man ju hur det blir. Det blev 90 minuter underbar löpning i sommarvärme och med fantastiskt sällskap. Ett njutarpass och låret höll sig lugnt. När jag var varm. Såklart. Efteråt stelnade det lite till och jag blev så arg på mig själv! Arg för att jag lyssnar på kroppen men ändå gör tvärtom. Nu tror jag inte att det är någon fara. Söndagens löppass byttes mot kortare pass på motionscykel och idag är det bättre men fortfarande stelt.
Så nu är planen vilodag (som planerat), imorgon OL-intervaller men bara om all stelhet är borta, annars wetwest eller cykel, onsdag vila (som planerat). På onsdag åker vi på tävling/träningsläger i 4 dagar. Och jag ska få äran att träna tilsammans med självaste PT. Så det är verkligen inte läge att vara småskadad. Träningslägret blir:
Idag sprang jag en intervall i taget. (Och ja, han där hemma har redan tillrättavisat mig och jag vet att man inte kan springa två intervaller samtidigt men jag tror ni fattar ändå.) Jag tänkte hela tiden att efter nästa får jag bryta om jag vill. Bara en till så är jag duktig. Det blev alla.
10 uppvärmning, 15 löpskolning, mellanjogg.
5*400 meter (rekord 1:27) 1:34 medel 132, max 149 (90%) 1:36 medel 134, max 150 '(91%) 1:29 medel 137, max 154 (93%) 1:32 medel 139, max 155 (94%) 1:29 medel 138, max 155 (94%)
5*200 meter (Rekord 38) 40 medel 125, max 149 (90%) 41 medel 131, max 151 (92%) 41 medel 128, max 151 (92%) 40 medel 126, max 151 (92%) 41 medel 125, max 150 (91%)
Inte riktigt enligt plan, det skulle gå fortare och fortare. Jag har svårt för det här med farthållning. Jag öppnar alltid för fort men om jag öppnar två-tre sekunder långsammare på första tvåhundringen blir sluttiden 2-3 sekunder sämre.
Känsla: Aj,aj,aj mina ben....men bra genomfört. Det finns lite krut i benen ändå. Det är OK tider med tanke på blåst och känsl
huva! Är loj på slutet. Närmar mig en brantkant. Hasar mig ner, det är kanske 5 höjdmeter kvar när jag sätter fötterna på en gräsavsats, som ger vika.... Tumlar runt (med huvudet uppåt) och kämpar med balansen för att inte få huvudet först. Som tur var var det en gräs/mossbrant men när jag typ 2 sekunder senare når fast mark igen är jag rejält skärrad. Haltar iväg och tittar på kartan som är röd av blod. Upptäcker att lillfingret (tufft) blöder och värker. Tar mig imål (bara 1 kontroll kvar) och efteråt är jag lite skakis. Det är lätt hänt.
Skadorna blev minimala. Ett lilleskuttpålåster har löst lillfingret oh utöver det har jag lite skrapsår och blåmärken.
Roligare att minnas är den otroligt bra kartkänslan. Nu gick jag inte alls för fullt utan höll mig på moderat tempo men den fina känslan var ändå skön att få med sig.
Löpmässigt är jag trött. Benen värker, det går inte att springa fort. Det ska bli otroligt intressant att springa banintervaller idag. Det ska bli roligt att se om jag kan springa fort igen. Nu har jag inga allergiproblem utan är bara väldans benseg. Om inte benen kan trumma upp tempot idag får jag nog överväga extra vilodagar. Det har varit väl många pass med slutkörda ben för att det skall kännas riktigt bra. Det är helt OK att känna sig trött i benen men jag tycker att sista tidens träning varit relativt lugn och att piggheten borde ha hittat tillbaka. Nu när jag sitter still känner jag av tröttheten i benen. Det känns lite som efter ett tufft benstyrkepass. Åh vad svårt det är det här med gränsen mellan att träna ner sig oh inte träna ner sig för mycket!
Fakta: Jag har ingen som helst känsla för riktningar. Jag har noll och inget lokalsinne. Jag är förvirrad. Ge mig en karta och jag hittar överallt. Utan karta=totalt kaos.
Morgonen skulle bli en lugn fin löpning runt långvattnet. Lungt blev det och fint också men bitvis lyckades jag komma helt vilse. Det är inte så himla enkelt att följa en sjökant som man kan tro. Lite småstressigt ett tag när jag inte var riktigt säker på att jag sprang åt rätt håll men jag hittade tillbaka till sjön och landande hemma 07:00 efter 62 minuters löpning. En snabb dusch och frukost och så till jobbet.
Det är grymt bra att vara morgonpigg. Det är skönt att ha gjort dagens träning innan klockan 07:00. Ikväll ska jag vakta kontroller på sprintcupen.
Gårdagens Ol-intervaller på brunbild gick OK. Lite trötta ben efter helgen men med fokus på behärskad löpning och bra orientering så blev det ett bra pass och totalt 75 minuters löpning. 10 intervaller avklarades och av 20 besökta kontroller spikade jag 16. OK facit med tanke på att brunbild ibland kan vara svårt. Dessutom var misstagen små. Så orienteringsmässigt bra betyg. Men dessa ben... Jag längtar efter snabba rappa ben igen!
