Träningsmotivationen kom snabbt tillbaka men jag hann inte med mer än 2 tävlingar (av planerade 6) innan jag blev sjuk:-( Efter två dagars feber är jag nu på benen igen och imorgon blir det lätt träning som lite uppstart inför sommarträningen!
En vecka på Gotland har jag hunnit med och nu två dagar i stugan. I och för sig har jag mest sovit mig igenom första tiden här uppe men nu är jag på G igen. Norrland är vackert.
Ge mig en dag till så ska jag snart kunna rapportera om roliga träningspass.
Fast jag vill. Eller nåt. Försökte få medhåll av han där hemma att jag skulle slippa träna idag. Det fick jag inte. Och jag vet ju att jag egentligen vill. Jag är bara så less. Men nu är det timmar kvar innan jag går på semester. Så med gårdagens effektiva (och bra!) benstyrka i kroppen skall jag om 2 timmar byta om till träningsstassen. Jogga ner till Vallhalla IP och köra löpskolning, 5*200 och 5*100 meter. Jogga förbi sushistället på vägen hem. Duscha, äta och sedan avsluta jobbet innan bilen styr mot Gotland.
Det ska bli underbart med semester. Det ska bli underbart att hitta träningsglädjen igen. Och den kommer, redan imorgon då det blir SM-pass i Oskarshamn. Det passet ser jag fram mot.
Jag har ingen inspiration. Egentligen är det nog inte träningslust som saknas men dagarna sniglar sig fram och jag läntar efter semester. Har inte inspiration till något just nu. Det gör ju inte saken bättre att det är 27 grader i skuggan när man ska träna. Svårt att känna sig rapp då. Fick jobba en del med mig själv för att ens idas starta testloppet.
Första kilometern. Hur fort skulle jag springa? Gud vad varmt! Passerade på samma tid som rekordloppet och det kändes helt OK. Varmt men kontrollert. Andra kilometern samma sak. Känns bra men oj vad varmt. Ligger fortfarande på rekordtid. Tredje börjar kännas olidligt varm men håller ihop det och upp för backen gassar solen och jag tappar 10 sekunder här. Biter i och tänker att jag disponerat loppet bra, att jag har krafter kvar. 4:e kilometern, uppför igen och det börjar kännas överhettat. Tappar några nya sekunder men nu är det nerför och jag är ju bevisligen snabbare så trumma på. Känns OK i 700 meter. Sen väggar jag. 4,7 km hann jag. Sen dog jag. Jag kände mig yr och stapplig. Passerade 5 km och nu var jag 45 sekunder efter pers men ändå på väg mot en bra tid. Sista km var en plåga. Jag mådde illa och kände mig yr men kämpade in i mål. Trillade dramatiskt ner i diket (Skugga), och har aldrig känt mig så överhettad. Fick nästan panik när det kändes som om jag hade tokhög feber. Efter någon minut kändes det bättre men något konstigt hände för mina fingrar svullnade upp som prinskorvar. Det blev stenhårda och svullna. Går/joggar hem till klubbstugan och cyklar hem Äter en halv liter jordgubbar och lägger mig på sängen. En timma senare vaknar jag.
Det blev inget rekord då jag tappade 35 sekunder till sista kilometern. Det är jobbigt att inte slå det där rekordet men det är alltid något som blir fel. Igår var det värmen. Dessutom skulle jag behöva lite draghjälp och inspiration runt omkring mig. Det är tufft att spriga testlopp själv.
Jag får leva med mina rekord på löparbanan och jag längtar redan till nästa försök. Jag vet att jag kan!
Huvudet är segt som kola. Kroppen vill sova. Det är sjukt varm och svårt att känna sig pigg. MEN nu är det dags igen. Testlopp om någon timma. Hur ska det gå? Förväntningarna är låga.
2 långpass i värmen i lördags slet och gårdagen var tuff. Velade länge mellan racern eller följa med han där hemma till badhuset. Till slut vann badhuset och trevligt sällskap. Medan han där hemma körde stenhårda intervaller sprang jag lite fartek i moderat tempo brevid och agerade PT och påpeppare. Träningen blev kanske inte lika lång som om jag hade cyklat men det var rätt val för benen. Det hade varit tufft att cykla i värmen med slitna ben, nu blev det ett skönt pass som gjorde gott. WW fungerar utmärkt för trötta ben.
Ikväll väntar coreboll och en dags vila för benen innan det är dags för ett nytt försök på testbanan.
Banintervallerna blev spännande. Hade jag inte haft PT hade jag åkt hem direkt efter jobbet. Jag hade noll och ingen inspiration och var trött i benen. Masade mig dit och värmde upp på cykeln och 5 minuters jogg. Sen 10 minuter (det var minimum för vad som var godkänt) löpskolning. Planka in på slottskogsvallen och så de märkliga intervallerna. Första varvet gick på 1:50 (4:35 tempo) och det kändes som jogg. Det gjorde mig glad. Sen ökade jag på lite och nu började det bli jobbigt. Sista varvet var tufft. Jag hade negativa splittar på alla intervallerna men kom inte riktigt ner på planerade tider på sista. Detta berodde på 3 saker. Värmen (lite i alla fall men var helt matt och det gassade bra där inne.) Mina tunga ben, styrkan satt i och inget krut fanns i dem och att jag tog för kort vila mellan 400-ingarna och 200-ingarna men jag ville bara hem. (2 minuter vila blev det) Men jag ger mig godkänt. (tider finns på Funbeat för den intresserade)
200-ingarna drabbades av iver. Jag fick publik när jag starade den förste och sprang tokigt för fort och efter 300 meter insåg jag att jag var helt dum, stannade och bestämde mig för omstart. Kanske borde jag vilat lite mer än 1 minut efter detta 300-meterslopp men jag kände mig OK och jade som sagt hemlängtan.
Idag har jag och 2 goda vänner varit i Strömstad på SM-träningsdag. Första passet i Ranebo. Grästuvor är sjukt jobbiga att springa i!
Sen 2 timmar på en brygga i solskenet. Highlife i form av en gädda som åt upp Saras fot. Eller i alla fall försökte. Skit vad stora de är och vilka gaddar.
Sen upp till Kasen och grannkarta till SM. TYyvär var jag dum på detta pass. Solen och orken gjorde sitt till och jag hade ingen bra dag men fick en bra uppfattning om terrängen.
Lärdom: Spring runt om det går. Kämpa. Leta fina stråk. Det är fint uppe på. Det är flackt uppe på höjderna och väldigt difust. Dessutom är sikten ofta sämre än man tror så var noggrann med riktning. Våga läsa kartan noga, det kommer inte att gå fort utan nyckeln blir att välja rätt mikrovägval och undvika bös samt att aldrig ge upp. Terrängen passar mig.Jag vet vad jag behöver träna på!
Jag kände att jag var trött i kroppen så gårdagen blev ett njutarpass. Lugnt tempo. Fokus på att förstå kartan. Jag har blivit bra på att ta det lugnt på de träningpass som inte är nyckelpass, att våga ta det riktigt lugnt för att orka med de viktiga passen. Jag kommer att vara mycket glad över denna smarthet i eftermiddag när det är dags för min svåraste träningsutmaning någonsin. Jag hoppas på betyg godkänt!
Det är jag! Känner mig som en tant i alla fall. Men idag var det grymt bra. Vi var bara 3 deltagare så instruktören gick runt och bände på oss. Det gör skillnad.
Idag väntar orientering i Vättlefjäll. Hur det nu skall gå i värmen.
Imorgon väntar ett annorlunda och svårt pass. Kanske det klurigaste jag någonsin tränat! Jag skall springa 3 varv (1200 meter) Första varvet skall gå i 1:50-1:55 fart, andra i 1:45-1:40 och sista i 1:35-1:30. Upprepas 2 ggr. Sen gör jag om samma upplägg fast springer 600 meter delat på 3 st 200 meterslopp. Spännande är bara förnamnet. Har ingen aning om hur det skall gå? jag är inte så bra på farthållning.
Halvmotiverad till benstyrka på lunchen. Joggade ute en liten sväng, in på gymmet. Tagga till, notera tjejen brevid som precis startar sin benstyrka. Kör igång.
(Just nu kör jag ett antal benövningar med fart. Ca 30 sekunder per ben och ingen vila mellan. Totalt tar hela passet typ 10-12 minuter, utan någon vila. Grymt effektivt, grymt bra.)
Idag var det andra gången jag körde och idag gick det sjukt bra. Jag blev motiverad av tjejen brevid som körde samma upplägg! Inte exakt samma övningar men massor av benövningar utan vila! Vi blev nog båda taggade och när jag var klar och hon fortfatte la jag in några explosiva upphopp för att det var så kul! Tillslut la vi av med benen samtidigt men hon fortsatte med överkroppen och såg grymt fokuserad ut och tränade med musik så jag vågade inte störa, men hade varit kul att höra vad hon tränade för?
Benen svarade oväntat bra och jag kände mig stark. Det kommer jag inte göra imorgon. Det här kommer att straffa sig.....
Att 35 minuters träning kan vara så grymt bra och fokuserat. Mer expressträning!
Pannben eller ben? Igår var det en hård kamp. Utfallsstegen i söndags sitter i benen. Corebollen sitter i bålen . Värmde upp i 15 minuter innan det var dags för 15 minuter tempo på testbanan. Startade strax innan 3 km skylten för att få med de två backarna. Pannbenet bestämde i början och första 10 minutrarna trummade jag på. Långt ifrån vinnarkänsla men med OK fart. Jag tryckte på så gott det gick. Sen började pannbenet svikta och sista 3 minutrarna vann benen. Farten sjönk, kroppen skrek eter att få gå. Jag höll ut men det var inte mer. Jag hatar träningsvärk.
En vecka till nytt rekordförsök. Då ska jag peppa pannbenet och slå det där efterlängtade rekordet. (Som jag har insett är ganska bra när jag hör vad andra har för rekord.. men men det är till för att slås!) Sällskap sökes på testlopp nästa tisdag! Någon som kan tänka sig???
Just nu längtar jag tills på lördag och SM-träningsdag i Strömstad. En plats finns kvar i bilen. Ska du med?
Ok. Jag gjorde något bra i söndags. Igår hade jag träningsvärk i de stackars benen. Men en ganka skön sådan.
Igår gick jag tidigt från jobbet och sprang iväg redan klockan 15 för en tur kring Delsjöarna. Solen sken, det var lagom varmt (shortsvarmt men inte tokvarmt), lite folk och roligt. Det var roligt. Jag prang och log första halvan och tänkte på hur skönt det är att springa 90 minuter utan att behöva gå, utan att det gör speciellt ont. Andra halvan var lite stelare men inga problem. Det kändes lite bittert att gå in och leda coreboll men nu fick jag en påminnelse om vilken otroligt bra träning det är! Hur mycket man kan göra med en boll.
När jag väl landade hemma efter 140 minuters träning kändes kroppen vintertrött. Ni vet sådär härligt trött som man bara kan vara när man tränar mycket tid men inte så hårt. Jag fick också den där akuta energibristen som kommer när man tränar långa pass. Handlade på vägen hem, kanske inte så smart. Det slank ner en aldeles underbar "marmelad" gjord på mörk choklad och hallon. Den på en rostad macka höll mig upprättstående tills middagen var klar. Han där hemma tyckte den var lite sur, men för mig var den en favorit. Tänk mörk kvalitetschoklad och färska hallon! Den var snuskigt dyr, men just då värd varenda krona. Han där hemma ska få en burk Nutella. Den är inte sur.
Torsdagspasset var en mardröm. Jag var så trött så trött och skogen var grön och risig. Och jag ville inte träna. Jag genomförde med knappt godkänt.
Fredag. Sov länge. Och det tog väldigt lång tid att komma iväg (14:30) men väl i backen upp mot Tabergs topp körde jag 4 st 4 minutare med pigg kropp med rätt inställning och med bra tryck i steget. Roligt pass och jag kände mig stark. I övrigt tillbringades dagen i horiontalläge.
Lördag. Sov länge och kom iväg ganska sent idag också (12:30). 95 minuter orienteringsdistans. Pigg i kroppen i början och fick hålla igen lite för att inte springa för fort. När klockan närmade sig timman blev jag ganska trött och fick känna på att det har varit ganska få långpass sista tiden. Man blir dum när man blir trött. Hade lite svårt med orienterinen på slutet. Sen- hem till Göteborg och lite mathandling- annars horisontalläge.
Söndag. Sov länge och kom iväg ganska sent (11:30, ni ser det går åt rätt håll). 4*800 meter , 2 *200 meter och 2*100 meter. Och idag lyckades jag med mina negativa splits. Och 2 nya rekord. Det var roligt att springa, jag kände mig stark och jag återhämtade mig fort! Rekord med 5 sekunder på 800 meter och med 1 sekund på 200 meter. Tangerat på 100 meter. En bra dag på jobbet. Hem och vilade och avslutade helgen med Bodybalance. Denna gången betydligt bättre, gillade instruktören!
Jag har verkligen landat i helgen och kroppen har gillat min nya livsstil med bara lugna dagar. Nu gäller det att hålla i den känslan i två veckor till, fram till semestern.
Veckan som börjar idag innebär många timmars träning med lite lägre intenitet.
Gårdagen bestod av mitt sista morgonspinningpass för alltid och det var riktigt sorgligt att säga hejdå till alla mina stamkunder. Det är ändå ett 20-tal deltagare som nu har kört spinning med mig varje vecka i 2 år! Tyvär tror jag inte att de hittar ut till Frölunda som blir min nya hemmaanläggning där jag kommer att köra spinning och coreboll på måndagkvällar i höst. Det blir en utmaning att hitta nya stamkunder! Har också fått ett spännande erbjudande från sportlife som jag funderar på. Det innebär något mer tid på spinningcykeln och lite mindre tid för orienteringen. Det är inte aktuellt den här säongen men kanske kan det vara en ny utmaning inför nästa år? Det är ju inte så många timmar det handlar om men det handlar om engagemang och någon helg per år. Har jag tid och kraft till det?
Igår provade jag också mitt nya benstyrkeprogram. Lite hattigt första gången men det kan nog bli bra och passa mig!
Kvällen tillbringades i konstiga bilar. Föraren fram gasar, han där bak styr. Med förbundna ögon. Eller. Föraren fram styr framhjulen och föraren bak (som sitter baklänges) styr bakhjulen. Det blev många skratt!
Idag väntar en orienteringsutmaning signerad PT hemma i Månsarp. Längtar hem!
Jag värmde upp. Som vanligt kändes det tungt men det har jag lärt mig att det oftast gör för min del, även när jag är i form. Jag var nervös men lugn och hade bestämt mig för attöppna lugnt och aldrig titta på klockan.
Första km- Lätta steg. Hittade andningen fort och gled fram. Andra. Intalade mig själv att slappna av. Kilometer 3 och 4- de backiga. Trippade upp och det var lätta ben.Det härmåte ju bli rekord. Det är ju inte speciellt jobbigt och jag glider ju upp. Kilometer 5 och nerför.Ökade lite men fortfarande inte dags att spurta. Sista kilometern och nu skulle jag dra på men möts av en motvind och hinner tänka att då kanske jag inte persar med så mycket? Paserar mållinjen nöjd och glad.Tittar på klockan,övertygad om att jag har slagit rekord. Eller i alla fall har gjort en bra tid.
Nästan 2 minuter ÖVER rekordet? Såg jag rätt? Eller går klockan rätt? Kollar sträcktiderna, det verkar stämma? Kan klockan sakta sig? fattar noll. Jag har precis sprungit på en tid om jag ka klara på en snabbdistans.Jag kan inte ens bli ledsen för jag fattar inte?
Vad hände? Tja,jag har inte hunnit analysera pulsfilen men det finns ju vissa signaler som tyder på att jag kanske tog det lite väl lugnt. Kanske all fokusering på att öppna lugnt gjorde att jag aldrig kom igång. För egentligen, ska det kännas bra hela vägen på ett testlopp? Tveksamt.
En annan möjlig förklaring är att jag efter Jukola har haft någon bakterie i magen och därmed har tömt magen några gånger på kort tid,men då borde det ha känns dåligt också.
Det här låter märkligt, men det här var faktiskt så dåligt att jag inte ens är orolig. Utan att ha ett pulsfilen så tror jag på förklaring 1. Det som däremot oroar mig nu är hur jag skall hantera nästa försök. Jag kommer ju rusa som en tok ibörjan. Måste skaffa hare. Och nästa försök måste bli snart. Det här vill jag ha revansch på!
Ikväll är det dags för testlopp! Jag har order om att tagga ner, att inte fundera och inte lägga för mycket fokus på loppet. Det kan ju hända att kroppen slår bakut efter en lång helg. Så jag borde inte skriva ett inlägg om testloppet men för sjutton, jag längtar ju! Just nu ska det bli jätteroligt. Jag har sista tiden varit väldigt duktig på att ha roligt på alla pass och jag tänkte inte sluta ikväll. Ikväll ska jag ha roligt och springa 37 sekunder under rekord och klara drömgränsen. Men om jag trots allt inte klarar det ska jag komma ihåg att det var roligt att längta och att det kommer fler chanser. Vad tror ni om det? Kajsa har rätt!
Tack för det kroppen! Efter att ha skrämt mig med lite feber, lite bråk och en fruktansvärt tung uppvärmning så betalade hon tillbaka! Det kändes inte lätt, lätt lätt men jag matade om folk och på slutet var jag ursinningt stark (och lite arg efter en liten bom) och matade om folk i ytterspår. Det var ett bra lopp. Jag tappade knappa minuten till 2:an på att jag drog snett och inte fick stigen och ytterligare 20 sekunder på en sträcka på slutet då jag var lite ivrig och bara sprang för att komma ifrån vilket innebar att jag tillslut hamnade sist i ledet igen. Gör fel, gör ont, gör om.
Men det jag framförallt vill ta med mig är mina sista 10 minutrar. Jag sprang fort. Jättefort. Och jag var så stark! Gott för självförtroendet att plocka 68 platser! Känslan i loppet var inledningsvis lite segt och frustration över att orka springa om men inte komma om för att det var så tätt i skogen och man fick snällt ligga i ledet. Men kanske var de bra att jag inte fick fritt spelrum för då kanske jag hade bommat. Nu var det hela tiden kontroll på loppet och jag fick nog egentligen ut de jag hade löpmässigt men det kändes som om jag ville springa lite till efter målgång, som om jag hade orkat hålla farten mycket längre än så!
Många positiva signaler och det var grymt skönt att få fortsätta med positiva rapporter efter förra veckans lilla dipp. Nu skall veckans träning snart planeras. Ska bli kul att se vad som väntar!