Jag värmde upp. Som vanligt kändes det tungt men det har jag lärt mig att det oftast gör för min del, även när jag är i form. Jag var nervös men lugn och hade bestämt mig för attöppna lugnt och aldrig titta på klockan.

Första km- Lätta steg. Hittade andningen fort och gled fram. Andra. Intalade mig själv att slappna av. Kilometer 3 och 4- de backiga. Trippade upp och det var lätta ben.Det härmåte ju bli rekord. Det är ju inte speciellt jobbigt och jag glider ju upp. Kilometer 5 och nerför.Ökade lite men fortfarande inte dags att spurta. Sista kilometern och nu skulle jag dra på men möts av en motvind och hinner tänka att då kanske jag inte persar med så mycket? Paserar mållinjen nöjd och glad.Tittar på klockan,övertygad om att jag har slagit rekord. Eller i alla fall har gjort en bra tid.

Nästan 2 minuter ÖVER rekordet? Såg jag rätt? Eller går klockan rätt? Kollar sträcktiderna, det verkar stämma? Kan klockan sakta sig? fattar noll. Jag har precis sprungit på en tid om jag ka klara på en snabbdistans.Jag kan inte ens bli ledsen för jag fattar inte?

Vad hände?
Tja,jag har inte hunnit analysera pulsfilen men det finns ju vissa signaler som tyder på att jag kanske tog det lite väl lugnt. Kanske all fokusering på att öppna lugnt gjorde att jag aldrig kom igång. För egentligen, ska det kännas bra hela vägen på ett testlopp? Tveksamt.

En annan möjlig förklaring är att jag efter Jukola har haft någon bakterie i magen och därmed har tömt magen några gånger på kort tid,men då borde det ha känns dåligt också.

Det här låter märkligt, men det här var faktiskt så dåligt att jag inte ens är orolig. Utan att ha ett pulsfilen så tror jag på förklaring 1. Det som däremot oroar mig nu är hur jag skall hantera nästa försök. Jag kommer ju rusa som en tok ibörjan. Måste skaffa hare. Och nästa försök måste bli snart. Det här vill jag ha revansch på!