Pass 9 blev en rejäl krasch, bom, bang. Rent fysisiskt var det en ren pannbensinsats och jag skulle kunna skylla på fysiken. Det ÄR svårt att orientera när man inte orkar springa. Det blir svårt att fokusera när man bara vill gå MEN det är ändå inte det som är problemet. Jag kan orientera. Kan jag springa rätt på vissa sträckor kan jag springa rätt på alla. Det handlar om att hitta rätt mentalt. Det gäller att hitta trygghet och självkänsla och ett lugn. Det gäller att sätta orienteringen i fokus, att ta smarta beslut. att vara aktiv i sin tanke. Jag måste lita på min kapacitet. Vara nöjd med det jag presterar.

Jag har bara svårt att hitta dit just nu.

Självfötroendet är, om inte i botten så på en låg nivå. Jag har ingen löpkänsla i kroppen och orienteringen värks fram.

Så- hur hittar jag dit? En del på vägen är att få tillbaka kroppen. Den operationen har inletts och hellweek har blivit dreamweek med fokus på återhämtning. Den andra delen är klurigare.Jag måste hitta den där känslan och få bättre självfötroende. Jag försöker se mig själv springa den där SM-finalen jag drömmer om men just nu känns den så långt bort att jag har svårt att tro på min egen tanke. Det här är klurigt, men det är här det avgörs. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har utvecklats i vinter. Jag har genomfört 3 hellweek. Jag har tränat mer seriöst än någonsin. Jag tänker på ett nytt sätt när jag orienterar. När pusselbitarna faller på plats kommer livet leka. Inflör helgen ska jag fokusera inåt. På mig, på min orientering, på att jag ska lösa pusslet. JAG VET ATT JAG KAN!

Veckans träning presenteras med ett leende!

MÅNDAG Core +Yoga
TISDAG Rasta racern. Max en timma glidarpass
ONSDAG Korta intervaller, löpskolning och sprintcup.
TORSDAG Simning el. liknande och bubbelpool (ev 15 min löpning)
FREDAG Tävling medel
LÖRDAG Tävling Lång
SÖNDAG Tävling medel


Gårdagens pass försvann. Det blev en timmes promenad i skogen. Hellweek är inte att leka med. Det är inte tiden som tar ut sin rätt, men det är intensiteten. Det är de uppradade högintensiva passen utan riktig återhämtning samtidigt som man jobbar heltid. Under hellweek balanserar jag på gränsen till vad jag klarar av. Denna gången var jag farligt nära gränsen, men jag höll mig frisk och fick en välbehövlig självförtroendeboost när jag idag såg det på papper och insåg att det inte är alla som skulle klara av det. Jag är grymt bra. Fy sjutton vad jag kämpar.