Min tid i rampljuset
Fredag kväll. A får feber. Börjar fundera över plan b och c för deltagande i IFK- stafetten. Sover sådär och när jag vaknar har jag förkylningssymptom. A är däremot ganska pigg. Hur gör jag nu? Efter mycket om och men bestämmer jag mig för att starta, och köra 80 %. Hur bra nu det brukar gå....
Värmer upp och får veta att jag skall springa med GPS och att det sänds på nätet. Min stund rampljuset är kommen och jag hinner inte meddela omvärlden! Livet är inte rättvist. Slänger iväg ett sms till han där hemma. Som inte kan se. Känns bittert på någon sätt. Loppet är inte karriärens bästa. Känner mig frisk men i usel form. Kämpar på lite mer än 80 % men maxar inte riktigt. Vi slutar 4:a. Bra men inte min förtjänst. Är mer glad över att jag är frisk.
Söndagen bjöd på långpass i fint vårväder med sällskap! Det är jag inte bortskämd med och trots tunga ben njöt jag varje steg.
Det blev en ok vecka men kroppen vill inte riktigt samarbeta. Känslan är sliten och trött. Har ingen riktig plan för åtgärd där men de brukar ju säga att det tar lika lång tid att komma tillbaka som man varit sjuk. Isåfall toppar jag på grusåttan på tisdag.
