Resan tillbaka till ruta ett har varit slingrig och krånglig men nu, efter 9 månader är jag tillbaka. Glädjen med träningen har kommit tillbaka och kroppen vill vara med och leka. Visst är det annorlunda att träna med ytterligare en i familjen att ta hänsyn till och som dessutom inte klarar sig själv så bra men ändå är allt sig likt. Samma träningspass, samma känslor, samma smärta, samma glädje. Och tiden hittar jag - utan problem. Vi är två i familjen som vill träna lika mycket och därför är det inga problem att prioritera träningen framför annat.
På tävlingarna får det pusslas efter bästa förmåga men med snälla klubbkamrater och föräldrar lyckas vi ändå kunna tävla en hel del. I helgen lämnar vi bort lillkillen till barnvakt och skall springa två tävlingar. Glädje! Säsongen är snart slut för de flesta men det känns som min bara har börjat. Otroligt laddad för 25-manna och Smålandskaveln!!!
Ikväll tar jag löparvagnen och startar i mixklass på tjejträningen. Lätt pass som återhämtning efter gårdagens urladdning på 25-mannaträningen.
